Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chevreul - Chevreuse - Chevreuse, Marie de Rohan-Montbazon, hertiginna av C - Chevron - Chevrotera - Chevsurer - Cheyenne - Cheyennerna - Cheyne - Chezy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
France. Han lämnade 1879 denna professur och
afled i Paris 9 april 1889, nära 103 år gammal.
Hans viktigaste arbete är Recherches chimiques sur
les corps gras d’origine animale (1823), som varit
epokgörande i kemiens och industriens historia och
för hvilket "Société d’encouragement pour l’industrie
nationale" tillerkände honom ett pris af 12,000 frcs
(omkr. 8,600 kr.). För öfrigt sysselsatte sig C. med
färgeriteknik. Bland hans skrifter märkas vidare:
Leçons de la chimie appliquée à la teinture (1831),
Des couleurs et de leurs applications aux arts
industriels o. s. v. (1864), Histoire des connaissances
chimiques (1866) m. fl. Ännu så sent som 1878
uppträdde C. såsom författare, med Résumé d’une
histoire de la matière. Hans (af Guillaume
modellerade) staty uppställdes 1886 i naturhistoriska
museet i Paris. Jfr Malloizel, "Œuvres scientifiques
de M. Chevreul" (1887).
P. T. C.*
Chevreuse [ʃəvrös], stad i franska depart.
Seine-et-Oise, vid floden Yvette. 1,616 inv. (1901). Slottsruiner.
Chevreuse [jevros], Marie de Rohan-Montbazon,
hertiginna af C., f. 1600, d. 1679, dotter till hertig
Hercule de Rohan-Montbazon, gift 1617 med konnetabeln
Luynes och, vorden änka, 1622 med Claude de Lorraine,
hertig af C., var en vacker och snillrik dam, som
med lif och själ kastade sig in i tidens politiska
intrigspel. Richelieu, hvars motståndare hon var,
förvisade henne till England. I fronden (se d. o.),
1648-52, var hon nära förbunden med Condé och
underkastade sig regeringen, först när partiets sak
var fullkomligt förlorad. Jfr V. Cousin, "Études sur
Madame de C." (1856; 2:a uppl. 1862).
Chevron [ʃəvrå’], fr. (af provens. cabrion
l. cabiron, bock, hvarpå någonting stödjes, af
lat. caper), taksparre, sparre i vapensköldar;
ett vinkelformigt utmärkelsetecken, som af
krigsmän bäres på ärmen. Chevroner användas i
flera härar för att beteckna en viss tjänstetid
äfvensom genomgångna undervisningskurser, olika
uppmuntringsklasser o.s.v. I Sverige bar intill 1902
allt sjukvårdsmanskap en röd chevron på vänstra ärmen;
numera bär befälsutbildadt sjukvårdsmanskap en gul
eller hvit chevron, i vissa fall i förening med en
röd dylik.
C. O. N.
Hos underofficerare inom flottan utmärker
chevronernas antal olika grader.
(H. W-l.)
Chevrotera [ʃe-], fr. chevroter (af chèvre, get),
mus., slå bockdrill; sjunga med darrande röst. Jfr
Bockdrill, Tremulera och Vibrera.
A. L.
Chevsurer, ett af georgier, osseter och kister
uppkommet blandningsfolk, som till ett antal
af omkr. 6,000 bebor de trånga dalar i norra
Kaukasus, hvilka genomflytas af Aragvas och Arguns
bifloder. Ursprungligen ett krigarfolk, bära de
ännu gärna vapen äfven under arbete på åker och
äng. De utmärka sig öfver hufvud därigenom, att de
bibehållit många ålderdomliga drag. Detta framträder
tydligast i deras religion, som visserligen till
namnet är kristendom, men i hvilken många drag af
hedendom, islam och judendom mer än vanligt klart
framträda. Jfr Radde, "Die chewsuren und ihr land"
(1878). – Några lärde ha förmenat, att chevsurerna
härstamma från medeltidens korsfarare och att deras
stamfäder under sitt tåg genom Georgien förirrat sig
bland de kaukasiska bergen. E. Rld.
Cheyenne [ʃī-e’n], hufvudstad i nordamerikanska
staten Wyoming, 1,850 m. öfver hafvet, vid
Union-Pacificbanan, som där har stora verkstäder. 14,087
inv. (1900).
Cheyennerna, en nordamerikansk indianstam,
som de hvite träffade vid Cheyenne-floden. Omkr.
floden och förenade sig där med arapahoes. Den
delen stannade kvar och förenade sig med
sioux-indianerna. Den andra delen drog till Arkansas-floden
och förenade sig där med arapahoes. Den
ringa återstod, som nu, efter synnerligen häftiga
strider med de hvite, finnes i Indianterritoriet, är
i raskt utdöende.
E. Rld.
Cheyne [tjéVn], John, engelsk läkare, f. 3 febr. 1777
i Leith, vid Edinburgh, blef 1795 med. doktor,
bosatte sig 1799 såsom sin faders biträde i Leith
och egnade sig företrädesvis åt barnsjukdomarna,
om hvilka han utgaf en serie af handlingar under
titeln Essays on the diseases of children (l-3,
1801-08). 1809 bosatte sig C. i Dublin, blef 1811
läkare vid Meath hospital och snart därefter professor
vid universitetet därstädes. Han utnämndes 1820 till
"physician-general to the forces in Ireland". Död
i Buckinghamshire 31 jan. 1836. Mest bekant är
C. genom den af honom och Stokes beskrifna och
efter dem benämnda egendomliga periodiska andningen,
kännetecknad af längre pauser, som återkomma efter ett
antal först allt djupare, sedan allt mattare andedrag
samt vanligen äro tecken till betänkliga sjukliga
tillstånd i hjärnan eller hjärtat.
R. T-dt.
Cheyne [tjéVn], Thomas Kelly, engelsk teolog,
f. 1841 i London, studerade i Oxford, prästvigdes
1865 och föreläste från 1869 vid Oxfords universitet,
vardt 1881 kyrkoherde i Tendring, grefskapet Essex,
och kallades 1885 till professor i den heliga skrifts
tolkning vid universitetet i Oxford samt till domherre
i Rochester. Jämte Robertson Smith och Driver är
han den förnämste representanten i England för den
nyare tyska kritisk-vetenskapliga forskningen på
gamla testamentets område. Han insattes 1884 till
ledamot i den kommitté, som på kungl. befallning
skulle utgifva en reviderad upplaga af gamla
testamentet. Hans arbete The prophecies of Isaiah
(2 bd, 1880-81; 3:e uppl. 1885) förebådade den nya
rörelsen i England. Vidare märkas Job and Solomon; or,
The wisdom of the hebrews (1887), The book of psalms
(1888; nytt arbete med samma titel 1904), The origin
and religions contents of the Psalter (1891), hvilket
arbete framkallade mycken polemik med anledning af C:s
försök att uppvisa, att en mängd psalmer tillkommit
efter babyloniska fångenskapen, Founders of old
testament criticism (1893), Introduction to the book
of Isaiah (1895), i hvilket arbete han sökt uppvisa,
att i Esaias’ bok finnas tillägg från mycket senare
tid, än man hittills antagit, Bible problems and new
material for their solution (1904) och Critica biblica
(s. å.). Jämte J. Sutherland Black har han utgifvit
det värdefulla arbetet Encyclopædia biblica (4 bd,
1899-1903).
Chézy [jesi], 1. Antoine Léonard de C., fransk
orientalist, f. 1773, d. 1832, blef 1799
konservator vid nationalbibliotekets orientaliska
handskriftsafdelning och mottog 1815 en åt honom
inrättad professur i sanskrit vid collège de
France. C. var den förste fransman, som egnade sig
åt sanskritstudiet. Fr. Bopp, W. v. Humboldt, Fr. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
