Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chapelain, Jean, fransk skald - Chapelet - Chapelier - Chapelle, egentl. Claude Emmanuel Lhuillier, fransk skald - Chaperon, Philippe Marie, fransk dekorationsmålare - Chapero - Chaperon rouge - Chapetones - Chaplain, Jules Clement, fransk bildhuggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chapelain-Chaplain
Chapelain [japlä’], Jean, fransk skald, f. 1595,
väckte först uppmärksamhet såsom kritiker, genom
sitt företal till Marinis "Adone", och vann kardinal
Richelieus ynnest, så att han fick i uppdrag att
utarbeta planen till franska akademien, af hvilken han
själf blef medlem. Såsom sådan skref han Sentiments
de l’académie sur le Cid (akademiens kritik af
Corneilles tragedi, på grund af hvilken de tre
enheterna segrade på franska skådebanan) och gaf
uppslaget till franska akademiens ordbok. Sedermera
anlitades han af Colbert att bestämma, hvilka skalder
som skulle anses värdiga att emottaga pensioner
af Ludvig XIV. Hans omfångsrikaste arbete var den
allegoriska hjältedikten La Pucelle (förebilden
var närmast Tasso), hvars hjältinna var jungfrun af
Orléans. Han arbetade på densamma i tjugo år, under
hvilken tid hertigen af Longueville betalade honom en
årlig pension af 2,000 livres för att han skulle kunna
arbeta i fred. Man väntade ett mästerverk, som skulle
öfvergå Iliaden och Odysséen, men när de tolf första
sångerna utkommo 1656, blef besvikenheten allmän, och
Boileau gisslade dikten och dess författare i bitande
satirer. C. dog 1674. J.M.
Chapelet [japlä], fr., radband, rosenkrans. Jfr
Paternosterverk.
Chapelier [japolje], Isaac René Guy le, fransk
revolutionsman, f. 1754, var en ansedd advokat i
Rennes och blef 1789 af tredje ståndet invald i
riksständerna, där han genom initiativrikedom och
vältalighet vann stort inflytande. Han genomdref eden
i bollhuset och upprättandet af ett nationalgarde,
författade dekretet om de adliga privilegiernas
upphäfvande, skaffade protestanterna i Elsass och
Franche-Comté rättighet till fri religionsutöfning
och utvecklade en ifrig verksamhet vid rättsväsendets
ordnande 1790. Lagen af 1791 om litterär eganderätt
var i hufvudsak hans verk. Medlem af jakobin-klubben
från dess uppkomst, uppträdde han småningom alltmer
moderat, följde ofta Mirabeaus ledning och ifrade mot
den öfverhandtagande radikalismen bland jakobinerna,
hvilka han 1791 lämnade för att öfvergå till
feuillanterna. 1794 yrkade han, att jakobinklubbarna
skulle undertryckas, men blef till följd däraf ansedd
för en rojalistisk partigängare och afrättad s. å. Sin
litterära verksamhet egnade han företrädesvis åt
Condorcets "Bibliothèque d’un homme public" (28 bd,
1789-92). Se vidare Aulard, "L’éloquence parlementaire
pendant la revolution francaise" (1882-85).
Chapelle [japä’l], egentl. Claude Emmanuel
Lhuillier, fransk skald, f. 1626, d. 1686, var
en förmögen man och umgicks förtroligt med flera af
sin tids förnämste skalder, såsom Racine, Molière,
Lafontaine m. fl. C:s egna dikter utmärka sig genom
kvickhet och behag. Jämte Bachaumont skref han Voyage
en Provence et en Languedoc (1662).
Chaperon [japrå’], Philippe Marie, fransk
dekorationsmålare, f. 1823, har under 40 år varit
anställd vid Paris-operan samt utfört en mängd
utmärkta dekorationer såväl för denna scen som för
andra teatrar, äfven utom Frankrike. G-g N.
Chapero’ng (fr. chaperon), hätta, hufvudbeklädnad,
som fordom bars af bägge könen och ännu tillhör
munkdräkten; hjälmtäcke; äldre person, som
En änkas från 1500-talet.
En adelsmans
från 1300-talet.
Chaperonger.
En borgares från 1300-talet.
ledsagar en yngre dam (jfr Duenna). - Inom
byggnadskonsten betyder chaperong sluttningen på
krönet af en mur.
Chaperon rouge [japrå’ roj], fr., Rödhätta. Jfr
Chaperong.
Chapetones [tjapetånes], sp., européer, som invandrat
till det forna spanska Amerika, i motsats till de i
Amerika födde, från européer härstammande kreolerna.
Chaplain [japlä’], Jules Clement, fransk
bildhuggare och medaljgravör, f. 1839 i Mortagne
(depart. Orne), var lärjunge af Jouffroy och Oudiné
samt erhöll 1863 romerska priset. Från Rom hemsände
han terrakottabyst af Jules Petit (dramatisk artist)
och medaljong af målaren Schnetz (franska akademiens i
Rom dåv. direktor, 1866) samt Det segerrika Frankrike
och Ceres-hufvud, medaljer. Efter sin återkomst till
Frankrike utförde han flera medaljonger, såsom af
Robert-Fleury, Carolus Duran, Renan (1870, för Théâtre
français), Mac Mahon (1877), vidare hedersmedaljen
vid världsutställningen 1878, en af de mest lyckade
kompositioner i sitt slag, och därjämte en mängd
minnesmedaljer, såsom öfver Paris’ försvar (1884),
öfver återuppbyggandet af Hôtel de ville i Paris
(1885), öfver Carnots val till republikens president
(1888) och öfver meterkommittén. I karakteristikens
skärpa och utförandets ädla kraft kunna hans
medaljer och plaketter godt jämföras med de bästa
porträttskulpturer konsten har att uppvisa. Äfven
hans allegoriska eller genreartade kompositioner för
medaljer utmärka sig för ädel hållning och djärf
framställning af moderna typer och af den moderna
klädedräkten.
- En mycket nummerstark samling af C:s medaljer
(i bronsafgjutning eller galvanoplastisk
kopparfäll-
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
