Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1457-1458 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centralisation ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dels med ett centralt ackumulatorbatteri å
stationen, dels med abonnentens telefonlinje och
telefonapparat. Dess verkningssätt är följande. När
abonnentapparaten är i hvila, hvarvid en kondensator
uti densamma gör afbrott för ackumulatorströmmen,
påverkas icke reläet. När däremot abonnenten aflyfter
telefonen från telefonapparaten, hvarvid kondensatorn
utkopplas och i stället mikrofonen och telefonen
bilda en sluten strömbana för ackumulatorströmmen,
blir reläets lindning strömförande. Härvid slutes
å signalreläet en kontakt, hvarigenom en liten
elektrisk glödlampa blir strömförande och lysande och
påringningen sålunda markeras (se fig. 1). Reläerna
anbringas vanligen å särskilda stativ, där de
dammtätt inneslutas och äro lätt åtkomliga för
justering.

2. Linje- 1. multipeljackar, vanligen bestående
af tre fjädrar, af hvilka två äro i förbindelse
med abonnentlinjen. Dessa jackar upprepas för en
och samma linje så många gånger, att en dylik är inom
bekvämt räckhåll för hvarje telefonist å stationen. 20
multipeljackar förenas vanligen till en multipel
-jacklist (se fig. 2). Jacklisternas resp. fjädrar
förenas med hvarandra från bord till bord medelst
ledningar af isolerad koppartråd, sammanflätade
till s. k. växelbordsmattor (se fig. 3).

3. En lokaljack för hvarje linje. Denna
jack öfverensstämmer i princip fullständigt med
multipel-jackarna, men förekommer tillsammans med
nyssnämnda lilla signallampa för anropning endast hos
den telefonist, som har att betjäna abonnenten
i fråga, då han begär samtal. Äfven lokaljackarna
förenas till lister, vanligen om 10 eller 20 jackar.

Fig. 4. Lamp- och lokaljacklist.

Fig. 4 visar en dylik list med omväxlande lokaljackar
och signallampor.

4. Ett snörpar, bestående af snöre med två proppar,
en i hvar ände, medelst hvilka telefonisten förbinder
tvenne abonnenter med hvarandra. Detta tillgår så,
att den ena proppen, svarproppen, införes i den
anropande abonnentens lokaljack, och den andra,
ringproppen, i den begärda abonnentens jack i
multipelfältet (se fig. 5).

5. En å snörparet befintlig s. k.
expeditionsomkastare, hvilken vanligen medelst
en häfstång kan föras i olika lägen: ett, hvari
telefonisten är i samtalsförbindelse med abonnenterna,
ett, hvari den begärde abonnenten uppringes, och ett,
hvari endast de båda abonnenterna äro sammankopplade
(se fig. 6).

6. Två slutsignaler å hvarje snörpar, bestående
af små elektriska glödlampor, som vanligen blifva
strömförande och tändas medelst ett särskildt relä,
när abonnenterna hänga upp sina telefoner,
men däremot blifva strömlösa och slockna, så snart
abonnenterna åter aflyfta dessa.

Dessa signal- och expeditionsanordningar (med undantag
af signalreläerna) anbringas å ett s. k. växel-
l. multipelbord (se fig. 7). Det å figuren visade
bordet är försedt med arbetsplatser för tre
telefonister. Multipelfältet - den öfre vertikala
delen af bordet, i hvilken multipeljacklisterna
äro placerade - är deladt i 8 paneler och har
en kapacitet af c:a 16,000 multipeljackar. Ett
bords multipelfält är i allmänhet gemensamt för
tre telefonister. Härvid är dock att märka, att,
då växelborden alltid ställas omedelbart intill
hvarandra, telefonisterna vid ett bords yttre
expeditionsplatser vid förbindelse använda endast de
två tredjedelar af detta bords multipelfält, som äro
belägna närmast dem, tillsammans med den närmast dem
befintliga tredjedelen af nästa bord. Multipelfälten
äro antingen vertikala eller horisontala. Numera
användas nästan öfverallt växelbord med vertikala
multipelfält. (Tyskland bildar härvid, egendomligt
nog, ett undantag.) Under multipelfältet befinner
sig lokaljackfältet, som är deladt i 6 paneler,
2 för hvarje telefonist. I dessa placeras lister
för lokaljackar och anropningslampor. Hvarje
telefonist har vanligen 100-150 inkommande (lokal-)
abonnenter att betjäna. Ofvanför multipelfältet
löper en parabolisk reflektor, i hvilken elektriska
glödlampor insättas, hvarigenom en likformig belysning
af jackfälten erhålles. På bordsskifvan befinna sig
proppar och snören, omkastare, slutsignaler m. m.

Expeditionen af ett abonnentsamtal sker på följande
sätt. Så snart en abonnent anropar stationen genom
att aflyfta telefonen från sin telefonapparat,
tändes hans signallampa för anropning. Telefonisten
inför då ett snörpars svarpropp i den invid
signallampan befintliga lokaljacken, hvarvid
lampan slocknar. Telefonisten fäller därefter
det använda snörparets expeditionsomkastare till
expeditionsläget, hvarvid hon kommer i talförbindelse
med abonnenten och af denne erfar hvilket nummer
som önskas. Hon berör därpå med spetsen af samma
snörpars ringpropp hylsan af det begärda numrets
multipeljack. Om hon härvid i sin telefon erhåller en
svag strömstöt, en s. k. lystringsknäpp, upplyser
hon den anropande om att linjen är upptagen;
i motsatt fall meddelar hon, att linjen är klar,
samt öfverför expeditionsomkastaren i ringläget,
hvarigenom den begärda abonnenten uppringes och
telefonisten blir utkopplad från förbindelsen. När
samtalet är slut och båda abonnenterna upphängt sina
telefoner, tändas snörparets bägge slutsignallampor,
och telefonisten gör afkoppling genom att utdraga
snörparets bägge proppar ur deras resp. jackar,
hvarvid de båda slutsignallamporna slockna.

En modern telefonstation inrymmes vanligen i en
särskildt för detta ändamål uppförd byggnad och
omfattar, förutom de lokaliteter som äro erforderliga
för telefonanläggningens administration och personal,
följande vanligen från hvarandra afskilda rum eller
af delningar. 1. Öfverkopplingsrummet. Alla från
det yttre ledningsnätet kommande ledningar, numera
vanligen förenade till underjordiska kablar,
uppledas från någon invid telefonbyggnaden
befintlig underjordisk kabelbrunn till det
s. k. öfverkopplingsrummet, där ledningarna på
ett öfverskådligt sätt förenas med de å stationen
erforderliga signalanordningarna. Vanligen anbringar
man här äfven skyddsanordningar mot atmosfäriska
urladdningar och mot för telefonstationen farliga
starkströmsledningar, såsom elektriska spårvägs-
och ljusledningar, med hvilka telefonledningarna,
så snart de till någon del äro öfverjordiska, kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>