Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Centralisation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gränsa i v. och n. till åtskilliga tributstater
och till Bengalen, i ö. till Bengalen och Madras,
i s. till Nizam och Berar, hvarifrån de skiljas af
Godavari och dess biflod Wardha. Arealen 300,154
kvkm., af hvilka 223,920 kvkm. äro omedelbart
brittiska besittningar med 9,876,646 inv. (1901)
och 76,234 kvkm. tillhöra ett antal mindre
vasallstater med 1,996,383 inv. (1901). Söder
om Narbada genomdrages landskapet från v. till
ö. af Satpura-kedjan, som har en höjd af 1,200
m., och öster om denna bergsträcka befinner sig
Gondwana-platån, som utgör vattendelaren för
mellersta Indien. I norr förekomma utsprång af
Vindhyakedjan. Hufvudfloderna äro Narbada, med
riktning åt v., samt Mahanadi och Godavari åt ö. De
bördigaste, bäst odlade och tätast bebodda trakterna
äro floddalarna, Chhatisgarh-slätten samt landet
mellan Satpurabergen och Wardha. Hufvudprodukter äro
ris (i Chhatisgarh), hvete (i Narbadadalen), hirs,
oljeväxter, baljväxter och bomull (i Wardhadalen),
hvilken anses för den bästa i Indien. Klimatet
utmärker sig genom stor regelbundenhet i regnmängden,
hvilken årligen i medeltal uppgår till 1,6
m. Temperaturen utgör i medeltal omkr. + 25°
C. Torkan 1896 och 1899 förorsakade dock i denna
provins svårare hungersnöd än i någon annan del
af Indien och nedbragte 1891 års folkmängdssiffra
med 8-9 proc. Genom hela landet sträcka sig stora
skogar af tekträd och ebenholts. Stenkolslager af
stor mäktighet bearbetas i ett par distrikt. Någon
nämnvärd industri drifves endast i bomull och stenkol
samt eldfast lera i stenkolsdistrikten. - Provinsen
genomskäres af Great Indian Peninsula-järnvägen
med bibanor förbi Nagpur (med fortsättning öster
ut till Bengalen) och Jabalpur, hvarifrån linjen
fortsattes till Allahabad. Därjämte byggdes under
hungersnöden en gren af Indian Midland-järnvägen
(från Sagar genom Damoh). Befolkningen består till
större delen af gonder (hvilka före grundandet af
riket Delhi bildade 4 stater under inhemska furstar i
dessa trakter, men senare uppgingo i marattstaterna),
af åtskilliga marattstammar, af hindu (såsom kurmi,
katsji, pomvar och bagri) och af hindostanska stammar
från Deccan. Antalet muhammedaner, parser, perser och
andra främlingar är mycket ringa. 1901 voro 9,745,559
hinduer, 1,744,546 tillhörde okultiverade stammar,
307,302 voro muhammedaner, 48,183 jainer, 25,591
kristna (Ev. fosterlandsstiftelsen har ej mindre än
10 stationer bland gonderna i C.) o. s. v. Språket
är i n. och ö. hindi, i s. telugu, i v. maratti,
hvarjämte gondi talas i aflägsna trakter. - C., som
bildades 1861 af delar af Nordvästprovinserna och
Madras, hvilka förut tillhört marattriket Nagpur, och
utvidgades 1872, förvaltas af en "chief commissioner"
(öfverkommissarie) under generalguvernören. De bestå
af 4 "divisioner" (under hvar sin "commissioner"):
Chhatisgarh med 3, Nagpur, Jabalpur och Narbada
med 5 distrikt hvardera. Vasallstaterna äro 15, af
hvilka de största äro Bastar (33,829 kvkm., 306,501
inv. 1901), Karond (9,700 kvkm., 336,961 inv. s. å.),
Patna (6,213 kvkm., 277,566 inv. s. å.), Bamra (5,150
kvkm., 123,289 inv. s. å.) och Raigarh (3,850 kvkm.,
174,911 inv. s. å.). Provinsens hufvudstad är Nagpur.
J. F. N. G. S-g.
Centralrörelse, mek., den krokliniga rörelse, som
uppkommer därigenom att en centralkraft
(se d. o.) föranleder en materiell punkt eller
en kropp att ständigt afvika från den rätliniga
bana, som den till följd af trögheten skulle
beskrifva. G.R.D.*
Centralsmörjapparat. Se Smörjapparat.
Centralsol, astron. Sedan man begynt föreställa sig de
s. k. fixstjärnorna såsom själflysande, rörliga och
vår sol liknande himlakroppar samt lämnat den ännu
af Kepler omfattade åsikten att ett jämförelsevis
tunt lager fruset världsämne omsluter desamma och
sålunda gör dem orörliga, vaknade snart intresset
att inom stjärnrymderna upptäcka system, analoga
med det man hade lärt känna inom den planetariska
världen. Kant, en af de förste bland de filosofer,
som berört denna fråga, föreställde sig, att alla
stjärnor, som man kan varsna på himlahvalfvet,
bilda ett gemensamt system af för oss ofattligt stora
dimensioner. I detta system beskrifva, enligt hans
antagande, stjärnorna samt äfven vår sol slutna banor
kring en i jämförelse med dessa kroppar mycket stor,
flammande massa, hvilken sålunda inom stjärnsystemet
spelar samma roll som solen inom planetsystemet. På
grund däraf fick denna förmodade massa namnet
centralsol. Senare undersökningar hafva likväl
ej bekräftat Kants åsikter. Det är nu ett faktum,
att stjärnan Sirius, som Kant antog utgöra den inom
stjärnsystemet orörliga centralkroppen, eger en ganska
betydlig relativ rörelse inom detsamma, och det finnes
föga eller ingen sannolikhet för att tillvaron af en
dylik centralmassa, som reglerar rörelserna för de
milliontals stjärnor, i hvilka vintergatans skimmer
upplöses af starka teleskop, framdeles kommer att
ådagaläggas. Därför kan analogien med solsystemet ej
mer anses ega rum. Bibehålies benämningen centralsol,
måste man således därunder föreställa sig någonting
helt annat än den dominerande- massan inom systemet.
En dylik öfvervägande centralmassa är emellertid
alldeles icke nödvändig för att ett fritt system
af materiella kroppar skall kunna ega bestånd. Om
t. ex. alla kroppar hade nästan samma massa och om
deras inbördes afstånd vore nästan lika samt därjämte
mycket stora, så att de ömsesidiga attraktionerna
blefve mycket små, så skulle dessa kroppar bilda ett
system (om alla banorna vore cirklar, ett speciellt
slag af ellipsen, hade man ett s. k. globularsystem),
i hvilket hvar och en rörde sig i en elliptisk
bana, hvars medelpunkt saminanfölle med systemets
tyngdpunkt. (I solsystemet sammanfaller solen med
de elliptiska banornas ena brännpunkt.) Om nu en
stjärna händelsevis vore i denna tyngdpunkt eller
i närheten däraf och dimensionerna af dess bana
därjämte vore mycket små, skulle man kunna benämna den
centralsol. I denna mening tillade Mädler stjärnan
Alcyone i Plejaderna (sjustjärnan) denna benämning,
alldenstund han trodde sig hafva ådagalagt, att
stjärnorna i själfva verket röra sig i enlighet med de
lagar, som gälla inom ett system af den ofvan antydda
beskaffenheten. Mädlers antagande och resultat blefvo
likväl icke godkända af vetenskapen. Undersökningen
hade blifvit utförd utan en sträng geometrisk
utredning af frågans beskaffenhet.
Frågan om en centralsol är efter dessa försök nästan
bannlyst från astronomiens forskningsfält. Men
icke nog därmed: man begynner alltmer anse, att vår
sol tillhör ett stjärnsystem, som ej står i något
omedelbart sammanhang med vintergatans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
