Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säregen prägel. - Cellkroppens centrala delar bilda
således härden för cellens ämnesomsättning, under det
att filarsubstansen inom cellkroppens perifera område
genom sin olika specialisering kommer att i väsentlig
grad bestämma cellens särställning, fysiologiska
uppgift och allmänna morfologiska karaktärer.
De lifsyttringar cellen företer kunna vara af olika
natur. Så kan cellen visa rörelsefenomen, som bland
annat bestå däri, att cellen på ett ställe af sitt
omfång utskjuter ett kortare eller längre utskott,
under det att samtidigt ett förut bildadt utskott
så att säga sjunker tillbaka i cellkroppen. Genom
att dessa utskott fästa sig vid något underlag
eller tränga sig in i någon trång passage, kan
cellen ställförflytta sig. En dylik fortskridande
cellformförändring, som därjämte kan tjäna till
att uppfånga utanför cellen liggande kroppar, är
bekant från en del encelliga djur, t. ex. ameborna,
och benämnes därför också ameboid rörelse. Det är
särskildt de färglösa blodcellerna, som hos de högre
djuren besitta dylika egenskaper, i följd hvaraf de
såsom vandringsceller kunna tränga ut genom blod- och
lymfkärlens väggar och därifrån ställförflytta sig
inom kroppens skilda väfnader. Vid inflammatoriskt
retade ställen af kroppen tillströmma massor af
dylika celler och bilda därvid varets hufvudsakliga
innehåll. - Den lefvande cellen företer vidare
den egenskapen att på ett för de olika cellslagen
speciellt och konstant sätt reagera för tillförd
retning. Retar man t. ex. en muskelcell med
elektricitet eller med mekaniska eller kemiska
retmedel, svarar muskelcellen för dessa skilda slag
af retningar alltid på ett och samma sätt, nämligen
genom kontraktion, förkortning af sina kontraktila
fibriller. Retar man en körtelcell med olika slag af
retmedel, svarar denna cell städse på ett och samma
sätt, nämligen genom en ymnig omsättning af sina
cellkroppsgranula till droppar (jfr fig. 2 och 3),
som afskiljas ur cellen och bilda körtelns sekret
(t. ex. saliven från spottkörtlarna i munhålan). Man
benämner denna cellens grundegenskap, som har sin
betingelse i cellens speciella byggnad, cellens
specifika energi. - Cellen har äfven förmåga att
föröka sig. Detta kan ske på olika sätt. Hos de högre
djurens celler sker det i regel genom delning af den
enkla cellen till två nya celler. Den vanligaste
formen för denna delning erbjuder högst underbara
fenomen. I fig. 6 a-k äro de viktigaste faserna i
något förenklad form återgifna. I fig. 6a är en cell
återgifven i "hvilande" tillstånd; kärnan med ett
kromatinnät och en kärnkropp; vid l en centrosom,
liggande i närheten af kärnan. Fig. 6b visar de
inledande förändringarna i cellens utseende vid
cellens delning. Centrosomen har delat sig till
två centralkroppar, som ännu ligga tätt bredvid
hvarandra; och kärnans kromatinnätverk har börjat
förtäta och omforma sig till, i detta fall, 4 tjocka
slingriga stafformiga bildningar. Samtidigt har
kärnkroppen försvunnit, i det att den sannolikt gått
upp i bildningen af stafvarna. I fig. 6c har kärnans
kromatin fullständigt omsatt sig till 4 böjda stafvar,
s. k. kromosomer, och centralkropparna aflägsna sig
från hvarandra. Samtidigt framträder med tilltagande
tydlighet en strålformig, trajektoriell omordning af
protoplasman i centrosomernas närmaste omgifning. I
fig. 6d har kärnmembranen försvunnit och kärnan
därmed upphört att
existera som en blåsformig bildning i
cellen. Kromosomerna, som därvid komma att ligga
fritt i cellkroppen, hafva förtjockats och förkortats
och tendera till att anordna sig i midtplanet mellan
de båda periferiskt förskjutna centralkropparna. I
fig. 6e hafva kromosomerna intagit midtplanet mellan
de båda centralkropparna. Man benämner nu de områden
af cellkroppen, som intagas af centrosomerna, cellens
poler och det plan mellan dessa, dit kromosomerna
förflyttats, cellkroppens ekvator.
 |
| Fig. 6. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
