Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1193-1194 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carminativa ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

komp. S. å. inköpte han sockerbruket och
porterbryggeriet vid Klippan, utanför Göteborg,
hvilka fabrikers afkastning under C:s och hans
bolagsman W. Robertsons ledning mångdubblades och
sålunda grundade den carnegieska förmögenheten. 1848
öfverlämnades handelsaffären åt F. Malm,
men fabrikerna vid Klippan öfvertogos 1850 af
ett aktiebolag och drifvas alltjämt under firma
D. Carnegie & komp. C. bosatte sig 1841 i Skottland,
där han afled på sitt landtgods i febr. 1890. Han
skänkte bl. a. år 1887 1/2 mill. kr. till högskolan
i Göteborg.

3. Andrew C., nordamerikansk industriidkare och
donator, f. 1837 i Dunfermline i Skottland. 1848
följde han sina föräldrar som emigrant till Amerika
och frestade till en början ett hårdt lif som
spolgosse vid en bomullsfabrik, som eldare och
telegrambärare. Inom kort förvärfvade emellertid
hans vakenhet och outtömliga kunskapsbegär honom
befordran; han blef telegrafist i Pennsylvaniabanans
Pittsburgh-distrikt och snart sekreterare hos banans
mäktige ledare, Thomas A. Scott, som vid amerikanska
inbördeskrigets utbrott blef kommunikationschef
i krigsdepartementet och gjorde C. till sin
närmaste man. C. fäste därefter sin uppmärksamhet
vid en uppfinning af sofvagnar, blef delegare
i ett bolag för deras tillverkning (Woodruff
sleeping car comp.) och kort därefter direktör
för Pittsburghlinjen på Pennsylvaniabanan. Han
köpte äfven de oljekällor, som sedermera skaffat
Rockefeller hans rikedomar, men sålde dem kort
därefter med stor vinst.

Han hade nu lagt grunden
till en förmögenhet och bildade därefter ett bolag för
tillverkning af järnbroar (Keystone bridge works), som
blef en stor framgång och föranledde honom att lämna
järnvägsbolagets tjänst. Efter att vid ett besök i
England 1868 ha gjort bekantskap med bessemermetoden
för ståltillverkning, grundlade han i Pittsburgh en
anläggning, som inom kort blef världens förnämsta
järn- och stålverk och som staden Pittsburgh med
omgifning nästan har att tacka för sin tillvaro. Sedan
de stora Ohioverken förvärfvats, egde "Carnegie
steel company" (jämte de öfriga firmor, hvilkas
chef C. var) sju stora järnverk (bl. a. Homestead
& Edgar Thomson steel works med 45,000 arbetare)
och dessutom kollager, grufvor, järnvägar, dockor
och ångbåtsflottor; därtill behärskade C. många
andra företag, bl. a. Frick coke company, som egde
väldiga kolfält vid Lake superior. Den amerikanska
ståltrusten kämpade länge mot C:s konsoliderade
bolag, men till sist sålde C. alla sina fabriker åt
trusten (för 250 mill. doll.) och drog sig tillbaka
från affärslifvet.

Redan dessförinnan hade C. utvecklat en liflig
litterär verksamhet i tal och skrift och med stor
ifver förkunnat sina optimistiska och älskvärda,
ehuru något ytliga åsikter och spådomar i politiska,
sociala och ekonomiska ting. Bland hans arbeten i
bokform märkas de två reseberättelserna American
four-in-hand in Britain (1883-84), Round the world
(1884), vidare The gospel of wealfh and other
essays (1900) och The empire of business (1902;
"Penningens herravälde", 2 öfvers. s. å.). De
ledande tankarna i alla hans skrifter äro dels
tron på Förenta staternas och den republikanska
demokratiens obegränsade framtidsmöjligheter,
dels uppfattningen om fattigdomens välsignelse och
rikedomens förpliktelser. Mest uppseende väckte
hans förklaring (1889) att "den man, som dör rik,
dör vanärad", hvarmed han ville inskärpa de rike
männens plikt att redan i lifstiden skänka bort hela
sin förmögenhet till allmännyttiga ändamål. C. har
också själf tillämpat detta bud i en utsträckning,
som gjort honom till världens störste donator.

Carnegie-institutet i Pittsburgh.

Främst ha härvid folkbibliotek och liknande
folkbildningsföretag blifvit ihågkomna; bland de
otaligt många donationerna för detta ändamål märkas
anslagen till upprättande af Carnegie-institutet i
Pittsburgh (med tekniska skolor, bibliotek, museum,
konsertsal o. s. v.) och ett likadant institut
i Washington (resp. 9 1/2 och 10 mill. doll.) samt
till’bibliotek (5 1/2 mill. doll.) och konserthall (2
mill.) i New York. Sin födelsestad har han öfveröst
med gåfvor af detta slag. Näst folkbiblioteken
torde universiteten ha fått mest af hans intresse;
S:t Andrews’ universitet i Skottland har visat
sin erkänsla genom att (1901) välja honom till sin
"rektor". Bland donationer för deras räkning kunna
nämnas en skotsk och en amerikansk universitetsfond
(hvardera på 10 mill. doll.; 1901) och en lika
stor fond för pensionering af professorer vid
alla amerikanska universitet. Äfven Sverige har
njutit godt af denna frikostighet, i det Göteborgs
högskola 1904 erhöll en donation (på 10,000 pd st.,
omkr. 180,000 kr.) för upprättande af en professur i
engelska språket. Bland öfriga donationer må nämnas
5 mill. doll. till en "hjältefond" (för understöd åt
efterlefvande till personer, som dött vid försök att
rädda människolif; 1904) och 1 1/2 mill. doll. för en
byggnad åt

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>