Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caracará ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Britannien och lyckades försvara sin
oafhängighet. Senare slöt kejsar Maximianus fred
med honom och erkände honom som själfständig
regent. C. mördades 293.
Caravaca, stad i spanska prov. Murcia, vid en biflod
till Segura. 15,846 inv. (1900). Tillverkning af
choklad, papper, tvål. Vin- och olivodling. I
närheten marmorbrott och ruiner från den
romerska tiden.
Caravaggio [-va’djå], stad i
italienska prov. Bergamo (Lombardiet). 8,786
inv. (1901). Tillverkning af siden och
hattar. Milaneserna under Sforza vunno där 1448 en
seger öfver venezianerna. I C. föddes de bägge målarna
med namnet Caravaggio.
Caravaggio [-vadjå], Polidoro da C. (äfven, dock
ovisst med hvad rätt, kallad Caldara), italiensk
målare, f. omkr. 1495 i Caravaggio nära Bergamo,
mördad 1543 i Messina, var en af Rafaels lärjungar och
arbetade under honom i Vatikanens loggior 1516. Men
han intog snart en själfständig ställning och utförde
i förbindelse med sin vän florentinaren Maturino ett
stort antal fasadmålningar, hvilka han efter Peruzzis
förebild utförde i "sgraffito" eller i enfärgad
fresko ("grisaille"). De bestodo af stora friser med
heroiska, mytologiska eller historiska skildringar,
beundrade af samtiden för arkeologisk detaljkännedom,
lefvande teckning och dekorativ verkan. Vid
plundringen af Rom 1527 flydde han till Neapel
och Sicilien. Där målade han sin förnämsta tafla,
en stor Kristi korsbäring (nu i Neapels museum),
hvari han aflagt all antikisering och påminnelse
om Rafael och i stället visar en kraftfull realism.
C. E. N. (O. G–g.)
Caravaggio [-vadjå], Michel Angelo Amerigi da C.,
italiensk målare, tillhörande den bolognesiska skolans
naturalistiska sida, föddes 1569 i Caravaggio, nära
Bergamo, och fick sin konstnärliga invigning genom
studiet af Giorgiones arbeten i Venezia. I lära hos
Cavaliere d’Arpino fick han snart afsmak för den
då rådande manieristiska idealismen, och inom kort
finna vi honom i öppen opposition såväl mot denna som
mot den carracciska skolans eklektiska sträfvanden
i Bologna. Hans kraftiga, ehuru dystra kolorit och
djärfva återgifvande af naturen väckte stort
och rättvist uppseende, och snart slöt sig en mängd
yngre krafter kring den dristige nyskaparen, som i
naturstudiet sökte ej endast grunden till, utan äfven
kärnan i all konst. Stora beställningar tillföllo
honom i Rom, t. ex. kapellet i S. Luigi de Francesi;
men han fick naturligtvis äfven en stor mängd fiender,
som nedsatte hans arbeten. Lika slagfärdig med svärdet
som med penseln, dödade han en motståndare i duell
och måste därefter fly till Neapel, men hans dystra
lynne lät honom ej heller där finna lugn. Så gick han
till Malta, där han utförde flera större arbeten och
utnämndes till malteserridare. Äfven där förde honom
dock hans häftiga lynne snart i strid.
Han fängslades, men flydde och vistades sedan någon
tid på Sicilien, där han utförde flera bilder i
Siracusa, Messina och Palermo. Ej heller där troende
sig säker för sina fiender, ville han öfver Neapel
begifva sig till Rom, men blef på vägen öfverfallen
och svårt sårad. Den sårfeber, som däraf uppkom,
slutade hans lif i Porto Ercole, 1609.
Som C:s förträffligaste arbeten anse vi hans Spelare
(se fig.), i Dresden, hans Spåkvinna, i Louvre, hans
Lutspelande yngling, i Eremitaget i Petersburg,
hans stora Grafläggning, i Vatikanen i Rom,
hans Falska spelare, i Palazzo Sciarra i Rom,
och hans Spåkvinna, i kapitolinska galleriet. I
nationalmuseum finnes en honom tillskrifven Judit med
Holofernes’ hufvud. C. var den naturliga reaktion,
som den ensidigt saft- och kraftlösa idealismen efter
Rafaels död och den manierism, som följde på
Michelangelo, måste framkalla. Denna reaktion blef
ytterlig och ensidig, dels på grund af hela tidens
lidelsefulla, för ytterligheter fallna karaktär,
dels på grund af målarens egen dystra och bisarra
personlighet. Måtta och adel, skönhet och finhet
söker man fördenskull förgäfves i hans verk, men
kraft och sann lidelse saknas aldrig, och hans
taflor göra därför, trots sin ofta framträdande
råhet, ett friskt och välgörande intryck vid sidan
af de öfriga från den imitationens tid, i hvilken
han lefde. I det han bröt med helgonmåleriet, blef
han skaparen af den italienska genrebilden, i hvilken
han sökte och fann uttryck för naturens hela råa, men
också friska och kraftiga lif. Ehuru icke stor som
kompositör, visar han dock, jämte sin vilda kraft,
alltid en viss höghet i sina kompositioner, äfven
när de röra sig på det rent genreartades område. Hade
icke den italienska konsten redan varit i så starkt
sjunkande, skulle C. sannolikt hafva kunnat blifva
skaparen af en kraftig italiensk genreskola; nu drog
hans naturalism genom hans lärjungar åter in på det
religiösa området och åstadkom stor förstörelse i de
äldre skolornas stelnade kompositionssätt, utan att
kunna skapa något nytt; och så står C. – stor, men
ensam med sina koncentrerade belysningar, sina skarpa
dagrar, sina djupa skuggor, som med tiden svartnat,
med sin klara och kraftiga färg, sina råa, men
starka modeller och sin slående verkan – en tragisk
skepnad vid slutet af den italienska målarkonstens
storhetstid. L. D.
Caravellas [-veljas], stad i brasilianska
staten Bahia, vid floden C., 8 km. ofvan
dess mynning. Omkr. 4,000 inv. Utmärkt hamn; export
af kaffe, kokosnötter, fisk och tran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
