Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1125-1126 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Capparis ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han stod i spetsen för det tyska sjöförsvaret
främjade han kraftigt flottans och torpedväsendets
utveckling samt fick äfven tillfälle visa, att han
var icke blott en skicklig administratör, utan också
en framstående parlamentarisk talare. 1888 utnämndes
han till general af infanteriet och öfverbefälhafvare
öfver 10:e armékåren (Hannover).



Huru fördelaktigt än C. gjort sig känd både
såsom politiker och militär, väckte det likväl
allmän öfverraskning, då han, efter furst Bismarcks
plötsliga fall, af kejsar Vilhelm II under de
mest brydsamma förhållanden 20 mars 1890 sattes i
spetsen för Tysklands och Preussens styrelse såsom
tysk rikskansler samt preussisk utrikesminister
och ministerpresident. Han visade sig det svåra
uppdraget fullt vuxen. Inom utrikespolitiken gjorde
han till sin förnämsta uppgift att bibehålla och
stärka vänskapsbanden med Österrike-Ungern och
Italien. Han lyckades också i dessa sträfvanden,
som hade till resultat, att trippelalliansen i
juni 1891 förnyades för en tid af sex år. Han
afslöt (l juli 1890) en traktat med England,
hvarigenom Tyskland afstod Witulandet och
protektoratet öfver Sansibar till England,
men i stället erhöll ön Helgoland, som behärskar
inloppet till Elbe. I afseende på inrikespolitiken
hyllade C. strängt konservativa grundsatser, men
visade sig hofsammare än Bismarck. Det af Bismarck
proklamerade belägringstillståndet i Berlin och
andra stora städer upphäfdes. Undantagslagarna
mot socialdemokratien, som utlöpte 30 sept. 1890,
förnyades icke. Den polsktalande befolkningen i Posen
och Västpreussen behandlades med större mildhet
än förut, och förbuden mot användande af polska
språket vid folkundervisningen upphäfdes. Det af
Bismarck införda passtvånget i Elsass-Lothringen
afskaffades. Ultraprotektionisterna och agrarerna
funno i C. en energisk motståndare. Efter
långvariga underhandlingar lyckades han afsluta
handelstraktater med Österrike-Ungern, Italien,
Belgien och Schweiz. Det utmärkta sätt, hvarpå
han i tyska riksdagen försvarade dessa traktater
och trots agrarernas och de konservatives häftiga
motstånd genomdref deras antagande, ökade i hög grad
C:s politiska prestige. Till belöning erhöll han 18
dec. 1891 greflig värdighet. Ännu besvärligare voro
underhandlingarna med Ryssland, som flera gånger
afbrötos och först i början af 1894 ledde till
afslutande af en för den tyska industrien mycket
fördelaktig rysk-tysk handelstraktat på tio år. Knappt
mindre stora svårigheter hade C. att bekämpa för att
genomdrifva sitt stora militärlagförslag, hvarigenom
den militära tjänstetiden nedsattes till två år, men
arméns fredsstyrka ökades med omkr. 80,000 man. Då
tyska riksdagen 6 maj 1893 förkastade detta förslag,
utskrefvos nya val, som gåfvo C. majoritet, till
följd hvaraf hans militärlag efter många strider i
juli 1893 blef antagen af riksdagen.

Redan 24 mars 1892 hade C. afgått från sin plats såsom
preussisk ministerpresident. Han kvarstod visserligen
såsom tysk rikskansler och preussisk utrikesminister,
men den nye preussiske ministerpresidenten
grefve Botho zu Eulenburg uppträdde snart som hans
motståndare. Rivaliteten mellan de båda statsmännen
ledde slutligen efter åtskilliga intriger därhän,
att de bägge samtidigt, 26 okt. 1894, sågo sig
föranlåtna att taga afsked. I deras ställe utnämndes
furst Chlodvig von Hohenlohe till tysk rikskansler
och preussisk ministerpresident. C. lefde sedan dess
fjärran från allt deltagande i det politiska lifvet
och afled 6 febr. 1899 på sin egendom Skyren (nära
staden Krossen i prov. Brandenburg). Jfr Schreck,
"Reichskanzler von C." (1891), och Schneidewin,
"Das polit. system des reichskanzlers C." (1895).
E. W.

Capromys, zool Se Klättrarråttorna.

Capsella bursa pastoris.

Capsella bursa pastoris, Lomme, Pungört, bot., en af
de mest utbredda ogräsörter,
som träffas i alla länder, örten är ettårig och
hör till fam. Cruciferæ. Rotbladen äro vanligen
parflikade och rosettlikt tättsittande, stjälkbladen
partandade eller helbräddade, med pil-likt omfattande
bas. Blommorna äro små, hvita. Frukterna äro
korta, triangulära eller omvändt hjärtlika skidor
med smal skiljevägg. Deras egendomliga form har
gifvit anledning till ett af örtens svenska namn,
"herdepungar", öfversatt i växtens latinska namn bursa
pastoris, örtens yngre delar hafva, såsom ofta dess
samsläktingar, en skarp smak, och den torkade örten
(särskildt fröna) rekommenderas från

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>