Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Canaigre ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en storartad väganläggning öfver det 4,424 m. höga
passet Azuay. Silfver- och guldgrufvor.
Canara [känä;rä], landskap i brittiska Indien. Se Kanara.
Canara-språket. Se Kanara.
Canarie [kanari], fr., en på Ludvig XIV:s tid omtyckt
dans, liknande gigue, i 3/8 eller 6/8 takt, måttligt
tempo och stark accent på de punkterade noterna.
A. L.
Canarium L., bot., växtsläkte af fam. Burseraceæ,
innefattande omkr. 80 träd i gamla världens tropiska
trakter. Alla arterna äro rika på balsam och hartser,
som ha teknisk användning. Harts erhålles särskildt
af C. commune, C. bengalense (ostindisk kopal),
C. rostratum (svart dammarharts), C. strictum
(alribeharts) och C. panicidatum. Äfven i
andra afseenden äro dessa träd nyttiga. Ätbara
frukter lämna C. bengalense och C. nigrum. Af de
ätliga fröna af C. commune, C. decumanum och
C. oleosum pressas olja, som finner användning
som födoämne och brännolja.
Kolofanträet erhålles af C. paniculatum på Mauritius.
G. L-m.
Cancale [käka’1], stad i franska
depart. Ille-et-Vilaine (Bretagne), vid västra kusten
af S:t-Michel-viken. 3,730 inv. (1901, som kommun
6,549 inv.). Berömdt ostronfiske. Hafsbad. 1779
förstörde engelsmännen under Wallace de utanför
C. stationerade franska skeppen.
Cancan [käka], fr., ett slags uppsluppen - merendels
oanständig - kontradans, som förekommer på vissa
offentliga förlustelseställen, synnerligen i Paris.
Cancer. 1. Zool Se Krabbtaska. - 2. Med. Se
Kräfta. - 3. Astron. Se Kräftan.
Cancion (sp. cancion, sång), en trokeisk strof
af tolf eller femton verser, delad i tre hvarann
till byggnad och rimställning absolut lika delar,
af hvilka den första och den tredje skola ha samma
rim i lika ordning.
Cancionero (sp.), dels en samling canciones l. lyriska
dikter (liksom romancero är en samling romanser
l. berättelser på vers), ett slags antologi af olika
författare under olika titlar, såsom cancionero
popular l. vulgar, samling coplas, seguidillas etc.,
cancionero espiritual, hymner och andliga sånger,
cancionero de burlas provocantes á risa, skämtsamma,
delvis obscena sånger; dels en samling lyrik af
en författare; dels en samling hofpoesi, som,
med förebild i trubadurpoesien, från Provence öfver
Katalonien inkom till Kastilien. Denna företrädesvis
galanta, alltid snirklade poesi, som saknar poetiskt
värde, blomstrade i Spanien redan under 12:e
årh. Af cancioneros är den 1485 i Zaragoza tryckta
cancionero espiritual af M. Martínez de Acuprés
den äldsta, liksom den också är en af de första i
Spanien tryckta böcker. 1492 trycktes, likaledes i
Zaragoza, en cancionero, tillegnad drottning Isabella,
innehållande arbeten af nio författare, bl. a. Juan
de Mena, Fernán Pérez de Guzmán och Manrique. Bland
de mest kända och värderade är Fernando del Castillos
cancionero general (1511 o. 1517), innehållande ett
hundratal dikter, mest af 15:e årh:s berömdaste
trubadurer. En cancionero de obras de burlas
provocantes á risa (1519, omtryckt i London 1841)
är uteslutande af obscent innehåll. 1872 utkom för
första gången cancionero de Lope de Stúñiga, hvari
Lope författat de första dikterna, under det att
mer än hälften af samlingens innehåll är af en
Carvajal, som lefde under 1400-talet och är af större
betydelse. En större samling af denna konstdiktning
utgafs 1882 af "Sociedad de bibliografia española"
under titeln cancionero general. Att anteckna är
äfven en cancionero musical, arbeten af 1500-talets
diktare och musiker, utgifven 1890 af Barbieri. Af
icke publicerade cancioneros finnas många; en
af Fernán Martinez de Burgos 1464 gjord samling
anses betydande, och i nationalbiblioteket i
Paris finnas ej mindre än sju. - Af portugisiska
"cancioneiros" finnas många. Mest berömda äro
cancioneiro geral de Garcia de Resende (1516,
omtryckt i Stuttgart 1846-52), candoneiro de Juan
Alfonso de Baenas från 15:e årh., men publicerad
först 1851 af markisen af Pidal. Teofilo Braga och
Ernesto Monaci hafva utgifvit cancioneiros, och
vatikanska biblioteket förvarar flera i manuskript.
Ad. H-n.
Cancrin, Georg, grefve, rysk militär och statsman,
f. 1774 i Hanau i Tyskland, son af den tyske
mineralogen Franz Ludwig C. (f. 1738, d. 1816),
begaf sig 1796 till Ryssland, där ha» 1800 fick
anställning i inrikesministeriet och senare blef
mycket använd inom finansförvaltningen. 1811 blef
han generalintendent för västarmén och erhöll 1813
samma syssla för hela den ryska hären. C. var
1823-44 rysk finansminister och inlade därunder
stora förtjänster om införande af ordning och reda i
finansförvaltningen, men hämmade genom öfverdrifven
merkantilism och förkärlek för monopolväsendet i
ej ringa mån Rysslands ekonomiska utveckling. Vid
sin afgång från finansministerposten utnämndes
han 1844 till medlem af riksrådet och afled 1845 i
Petersburg. Hans nationalekonomiska skrifter beteckna
en reaktion mot Adam Smiths lära om näringslifvets
frihet; bland dem märkes Weltreichthum,
nationalreichthum und staatswirtschaft (1821). Om
C:s finansförvaltning jfr en uppsats af A. Schmidt i
"Russische revue" (bd 7, 1875).
Cancrinit, miner. Se Kankrinit.
Cancroma cochlearia, äfven kallad savaku,
båtnäbb, zool. Se Hägrar.
Cand., förkortning för lat. candidatus (se d. o.).
Candeish [kändéYj], indiskt distrikt. Se
Khandesh.
Candelaria (lat., af candela, ljus), "ljusfest". Se
Kyndelsmässan.
Candia (Kandia). 1. Italienska namnet på ön Kreta
(se d. o.). - 2. (Grek. Megalokastron l. Herakleion,
it. Canea) Provinshufvudstad på ön Kreta, belägen
på dess norra kust. 22,774 inv. (1900). C. har hamn,
som dock är åtskilligt igensandad, rester af gamla
venezianska befästningar, 14 moskéer, 2 grekiska och
l armenisk kyrka och l kapucinkloster. Handeln är
blomstrande; viktiga exportvaror äro olivolja, vin,
russin och johannesbröd. Säte för en grekisk-katolsk
ärkebiskop. - C. grundades i 9:e årh. af araberna,
4 km. från platsen för det gamla Knosos, kom sedan
i grekernas och därpå i venezianernas ego och
eröfrades 1669 af turkarna. Se Bigge,_"Der kampf um
C. 1667-1669" (1899).
Candidatus (lat.), "hvitglänsande", kallades i
det gamla Rom den, som sökte ett statsämbete. Den
sökande plägade nämligen med krita göra sin hvita
dräkt (toga) ännu mer glänsande, när han ämnade gå
omkring på forum för att vinna de röstegande på
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
