Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Canada ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många forsarna svåra hinder, som måste
undanröjas. Detta har hittills skett endast i S:t
Lawrence-floden, som leder upp till C:s förnämsta
kulturstränder, däremot återstå till framtiden de
påtänkta reglerings- och kanaliseringsarbetena i
Nelson–Saskatchewan samt dessa floders förenande
med Öfre sjön och med Athabasca m. fl. liknande
företag. Genom kanaliseringen i S:t Lawrence-bäckenet
är hela floden gjord segelbar, hvarjämte sjöfart
kan drifvas på hufvudstaden Ottawa samt genom
Richelieu-floden på Champlainsjön och Hudson. För
åstadkommande af dessa kanaler samt ett antal mindre
kring Ontariosjön, skapande ett segelbart flod- och
kanalnät af inalles 4,400 km. längd, har till år 1902
utgifvits en summa af 83,5 mill. doll.. Godstrafiken
ombesörjdes 1901 af 26,500 fartyg om 5,7 mill. ton.
C:s klimat skiljer sig ofördelaktigt från Unionens
genom den mycket kortare sommaren, som i södra delen
icke börjar förrän i midten af maj och i norr (vid
Björnsjön) knappt före juli. Dess värme är i Labrador
och Hudsonområdet i regel icke tillräcklig för att
bringa de flesta frukter till mognad. Öfver C. går
därför de flesta kulturväxters och trädslags norra
växtlighetsgräns. Dock återstå minst 1,5 mill. kvkm.,
på hvilka sommarhvetet med framgång kan odlas, och det
område, på hvilket kornet kan odlas, omfattar föga
mindre än landets halfva areal. Endast majs och vin
äro inskränkta till det sydliga Ontario. Nederbörden
synes i landets inre delar vara större än i det inre
af Unionen, medan afdunstningen är mindre. Detta
befordrar barrskogsväxtligheten, och dessa skogars
produkter hafva sedan länge varit landets viktigaste
exportvara.
Hufvudnäringar äro jordbruk och boskapsskötsel,
fiske, skogsafverkning, grufdrift och jakt. År 1901
utgjorde arealen af kulturjord 12,1 mill. har;
produktionen steg till 104 mill. bushels hvete,
160 mill. bushels hafre, 25 mill. bushels korn,
13,2 mill. bushels ärter och bönor samt 55,4
mill. bushels potatis. Dessutom produceras majs
(1903: 25,9 mill. bushels) samt mycket frukt (1902
gaf äppelskörden 48,2 mill. bushels). I södra delen
är tobaksodlingen betydlig, och vid Ontariosjön
finnas 5,600 har vingårdar. Boskapsskötseln är i
C. mer än i Unionen anlagd på mejeriproduktion;
därför är ock exporten af smör och ost storartad
(1903 för 31,7 mill. doll.). År 1901 funnos 1,6
mill. hästar, 5,6 mill. nötkreatur, 2,5 mill. får och
2,4 mill. svin. – Fisket lämnade år 1901 i afkastning
för lax 7,2 mill. doll., för stockfisk 4 mill. doll.,
för hummer 3,2 mill. doll., för sill 1,9 mill. doll.,
hvarjämte konservering af fisk samt tranberedning äro
stora inkomstkällor. Det rikaste fisket förekommer
på västkusten. Hela afkastningen af fisket var 1901
25,7 mill. doll. och antalet fiskare 86,924 (mot
65,575 år 1891). Af pälsvaror utfördes 1903 för 24
mill. doll.; dock blir jakten allt mindre gifvande
äfven i nordens ödemarker. – C:s skogar beräknas
till 3,234,386,82 kvkm. 1903 exporterades alster af
trämasseindustri till ett värde af 3,15 mill. doll.
Värdet af C:s bergverksproduktion steg 1891 till 20,4
mill. doll., men 1901 till 65 mill. doll. Af guld
steg produktionen 1862 till 4,2 mill. doll. (mest
i British Columbia), men aftog därefter, så att den
1892 var blott 0,9 mill. doll. Men så inträffade 1894
guldfynden i Cariboo- och Cassiardistrikten och 1896
i Klondyke-distriktet, och afkastningen
steg då till 6 mill. doll. 1897, 13,8
mill. doll. 1898. 21,3 mill. doll. 1899, 27,9
mill. doll. 1900, 24,5 mill. doll. 1901 och 20,7
mill. doll. 1902. Utbytet var 1902 31,207 kg. och 1903
28,000 kg., hvilket betecknar en regress från 1900,
då produktionen var störst, 41,980 kg. Emellertid
intager C. nu femte rummet bland guldproducerande
länder. – Nickelgrufvor började bearbetas 1883;
1903 producerades för 5,002 mill. doll. – Brytning
af silfver och bly har först i senare tider blifvit
af någon betydelse och steg 1902 till ett värde af
2,3 mill. doll. för silfver och 0,9 mill. doll. för
bly; för 1903 uppgifves produktionen af bly till
8,000 ton. – Koppar har sedan äldre tider brutits
i Quebec och Ontario, men de rikaste grufvorna, i
trakten af Öfre sjön, ha först senare upptäckts och
blifvit möjliga att bearbeta först efter den kanadiska
pacificbanans anläggning. Medan tillverkningen 1881–85
i medeltal blott var 865 ton, steg den 1896–1900
till 6,741 ton och 1901–03 till 18,831 ton per år;
1903 var siffran 19,629 ton. – Järntillverkningen
hämmades länge genom den öfverväldigande konkurrensen
från Förenta staterna och steg 1891 blott till 70,000
ton samt i medeltal 1896–1900 till endast 65,713 ton
årligen, men har under de sista åren tagit en rask
utveckling och var 1902 324,670 ton tackjärn. Brytning
af stenkol och brunkol har förekommit sedan början
af 1800-talet, men varit mindre omfattande ända
till senare tider. Under åren 1866–70 steg den i
medeltal till 625,000 ton, 1896–1900 till öfver 4
mill. ton per år, 1902 till 6,9 mill. ton och 1903
till 7,3 mill. ton, däraf nära hälften kom från Nova
Scotia och en tredjedel från British Columbia. Den
årliga förbrukningen öfverstiger dock fortfarande
produktionen. Petroleum förekommer hufvudsakligen
i provinsen Ontario; produktionen var 1898 0,8
mill. hl. Af salt framställdes i medeltal 1896–1900
49,292 ton årligen samt 1902 57,192 ton. Asbest
erhöll man 1891 för 1 mill. doll. och 1902 för
1,2 mill. doll. Apatitproduktionen var i början af
1890-talet betydande (1891 32,000 ton), men har sedan
gått mycket tillbaka i följd af konkurrens från andra
länder, hufvudsakligen Algeriet.
Ett industriland har C. blifvit först under de
tre sista årtiondena, och utan tvifvel har detta
befrämjats genom de höga tullar, hvarmed det utestängt
konkurrensen från andra länder, särskildt från Förenta
staterna. 1857 fanns det blott 2 yllefabriker i
landet, 1889 voro däremot 200,000 ullspindlar och
520,000 bomullsspindlar i verksamhet; 1901 voro
bomullsspindlarna 640,000 i 20 stora fabriker. –
1902 fanns det 14 masugnar. Antalet industriarbetare
var 1891 367,496. De viktigaste industrierna
äro kvarnrörelse, möbel- och träindustri,
lädertillverkning och pappersfabrikation.
I fråga om utrikeshandeln har den förändring på senare
tider inträdt, att utförseln af vissa råvaror, som nu
förarbetas inom landet, betydligt minskats, hvarjämte
införseln af de flesta industrivaror aftagit. Exporten
omfattar hufvudsakligen råvaror och födoämnen, såsom
trä (36,3 mill. doll. 1902–03), boskap (14 mill. doll,
s. å.), mejerivaror (31,6 mill. doll. s. å.),
spannmål (34,5 mill. doll. s. å.), fisk (11,8
mill. doll. s. å.), kött (17,1 mill. doll. s. å.),
guld (16,47 mill. doll. s. å.) och stenkol (5
mill. doll. s. å.), medan importen mest utgöres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
