Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 965-966 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caillié ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1859–60 under Garibaldi. Därunder blef han vid
stormningen af Palermo allvarsamt sårad. C.
invaldes 1860 i italienska parlamentet, blef där snart
en af vänsterns ledande män samt tog ifrig del
i det politiska
nydaningsarbetet under 1860-
och 1870-talen. I mars
1878 valdes han till
italienska
deputeradekammarens president,
hvilket föranledde
konseljpresidenten Depretis’
afgång; C. blef hans
efterträdare och öfvertog
jämväl
utrikesministerposten. Hans
behjärtade uppträdande vid
Passanantes attentat mot
konung Umberto i
Neapel 17 nov. 1878, då

han under sitt försök att skydda konungen själf
allvarsamt sårades, ökade i hög grad hans
popularitet. Dock måste han i dec. s. å. vika för en
parlamentarisk koalition af Depretis, Crispi och
Nicotera. C. blef ånyo konseljpresident och
utrikesminister juli 1879 samt genomdref upphäfvandet af
kvarnskatten och tvångskursen. Fransmännens
intervention i Tunis framkallade emellertid i hela
Italien så stark upphetsning, att C:s kabinett
störtades (maj 1881), då det ej förmådde genomdrifva
Tunisfrågans hänskjutnmg till en stormaktskonferens.
Han tillhörde ända till sin död kammaren såsom
ledare för en radikal grupp, men spelade under sina
sista år ej någon mera framträdande roll. Genom
sin oegennytta, frihetskärlek och glödande
patriotism hade C. förvärfvat allmän aktning hos folket.
Fyra af hans bröder stupade för Italiens frihet. Ett
monument öfver C. restes 1890 i Verona. Hans
bröder Enrico och Giovanni ha fått ett
monument i Rom och hela familjen ett präktigt sådant
(1900) i Pavia.

Caisse [käss], fr., kista, kassa. – C.
d’épargne [depa’rnj], sparkassa. – C. des
retraites pour la vieillesse [dä r*trät por
la viajä’s], en 1850 grundad, 1886 omorganiserad
ålderdomsförsörjningskassa i Frankrike.

Caisson [kässå’], fr., väg- o. vattenb. Se Kasun.

Caistor [kei’stå l. kä’st*], by. Se Norwich 1.

Caithness [kei’th-nes], det nordöstligaste
grefskapet i Skottland. 1,844 kvkm. 33,859 inv. (1901).
Kusterna äro oftast höga och branta; den norra
delen af landet är en af sumpmarker uppfylld slätt.
Hufvudnäringen är fiske, mest sillfiske. Många minnen
finnas från danskarnas och norrmännens välde.
Hufvudstad är Wick.

Caivano, stad i italienska prov. Neapel, 10 km.
n. ö. om Neapel, med hvilket det är förenadt genom
ångspårväg. 12,264 inv. (1901). Kalkbränneri,
glasfabrikation. Kungligt slott.

Caix de Saint-Aymour [kä d* sät-ämor],
Amédée de, vicomte, fransk författare, f. 1843 i Senlis
(depart. Oise), blef 1869 ledare för en arkeologisk
expedition till Bosnien och Hercegovina, hvaröfver
han sedermera utgaf en vidlyftig redogörelse. Bland
hans många vetenskapliga arbeten märkas särskildt:
La langue latine étudiée dans l’unité
indo-européenne (1867), Les pays sud-slaves de l’Austro-Hongrie
(1883), Les intérêts français dans le Soudan éthiopien
(1884), Histoire des relations de la France avec
l’Abyssinie chrétienne sous les règnes de Louis XIII
et de Louis XIV (1886), Recueil des instructions
données aux ambassadeurs et ministres de France.
Portugal (1887), Anne de Russie, reine de France et
comtesse de Valois au XI:e siècle (1895) och
Histoire illustrée de la France (t. I, 1899; tills. med
Albert Lacroix).

Caja, romerskt förnamn. Se Cajus.

Cajabamba [kacha-], annat namn på staden
Riobamba.

Cajamarca [kacha-] l. Caxamarca. 1.
Departement i sydamerikanska republiken Peru.
32,482 kvkm. 442,412 inv. (1896). C. ligger
delvis på de peruanska Anderna och vattnas
af Amasonfloden. Klimatet är i de högre delarna
mycket kallt, i de lägre mycket hett. Produkterna
äro företrädesvis majs, hvete, tobak och potatis.
Boskapsskötseln och fårafveln äro betydande. Årligen
fås omkr. 3 mill. kg. ull. Silfver fås i Hualgayoc;
äfven koppar- och järnmalm brytes. – 2.
Hufvudstad i nämnda departement, på båda sidor om floden
Criznejas, 2,860 m. ö. h. Omkr. 12,000 inv. Ruiner
efter det palats, i hvilket den siste inka-konungen,
Atahualpa, 1532 hölls fången af Pizarro. Stål- och
järnindustri samt tillverkning af ylletyger. Svafvelbad.

Cajan, J. F. Se Kajaani.

Cajander, Paul Emil, finsk skald och
öfversättare, f. 24 dec. 1846 i Tavastehus, blef student
1863 och filos. kandidat 1873. Han var 1873–74
en af utgifvarna af det litterära månadsbladet
"Kirjallinen Kuukauslehti" och 1875–80 biträdande
redaktör i det illustrerade bladet "Suomen Kuvalehti".
Efter att ett par år hafva varit t. f. lektor i finska
språket vid universitetet i Hälsingfors, blef C. ord.
lektor därsammastädes 1890. Originala
skaldestycken, utmärkta genom formfulländning och poetiskt
språk, har C. offentliggjort i tavastländska
afdelningen album "Kaikuja Hämeestä" (I–V) och i
andra kalendrar. Främst har C. dock utmärkt sig såsom
skicklig öfversättare till finskan, hvarvid han förenat
trohet mot originalet med ett kort och kraftigt språk.
Främst stå hans öfversättningar af Shaksperes
dramer, af hvilka under åren 1879–1903 utkommit
nitton stycken. Af Runebergs arbeten har C.
öfversatt "Hanna" (1880), "Julkvällen" (1881, ånyo
1902) och några af "Fänrik Ståls sägner", af
hvilken diktsamling han 1889 utgaf en ny reviderad
upplaga på finska. C. har vidare ombesörjt de senare
upplagorna af Topelius’ "Naturens bok" och
"Boken om vårt land" samt till finska öfversatt hans
"Läsning för barn" (delvis), hvarjämte han på finska
återgifvit Wecksells "Daniel Hjort" m. fl.
O. G.*

Cajanello, Anne Charlotte Leffler,
hertiginna af C., svensk författarinna. Se Leffler.

Cajeputolja. Se Kajeputolja.

Cajeta, fordom namn på Gaëta.

Cajetan-orden. Se Cajetanus.

Cajetanus (Gaetano). 1. Den helige C.,
f. 1480, ur en veneziansk grefvesläkt, studerade först
juridik, blef 1504 protonotarie hos påfven Julius II
och var såsom sådan outtröttligt verksam för
sjuk- och själavård, prästvigdes 1516, stiftade 1524
tillsammans med dåv. biskopen i Teate, Caraffa
(sedermera påfve Paul IV), och ett par andra personer
teatin-(cajetan-)orden, med undervisning,

Ord, som saknas under C, torde sökas under K.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>