Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 709-710 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Byfoged ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Baals tempel, i hvars midt på en åtta
våningar kög tornlik underbyggnad själfva det tre
våningar höga gudahuset stod; i andra stadshalfvan
byggdes konungaborgen, som skyddades af ännu en hög
ringmur. Den assyriska konsten upptog i större skala
de äldre babyloniska byggnadsformerna, hvilka i följd
af bristen på trä och användningen af lertegel fått en
mera massiv än organiskt genombildad karaktär. Dess
mest betydande lämningar äro för öfrigt palatsen
i Kalah (Nimrud), Ninive (fig. 5) och Dur-Sargon
(Khorsabad), hvilka liksom templen stodo på väldiga
underbyggnader och voro sammansatta af trenne
delar: seraljen eller representationslokalerna,
harem eller familjebostaden och kahn eller
ekonomiafdelningen. Palatset i Kalah uppfördes af
Assur-nasir-apal III, som regerade 884-860 f. Kr.,
och utstyrdes med öfverdådig prakt. Dess 1,2-5 m.
tjocka murar af med asfaltbruk sammanfogadt
lertegel bekläddes nedtill med alabasterskifvor
och upptill med glaserade fajansplattor eller
stuck. Golfven voro af alabaster eller glaserade
tegelflisor och taken sannolikt af skulpteradt trä,
möjligen ibland hvälfda och täckta med asfalt. Framför
ingångarna uppställdes jättelika reliefer af bevingade
lejon eller tjurar med manshufvuden, ofta af utmärkt
naturtrohet och liksom hela palatsbyggnaden erinrande
om Egyptens konst, från hvilken den assyriska under
ständig samfärdsel säkert mottog starka intryck.

Fig. 6. Tempeltornet i Babylon. Plan och genomskärning.

År 604 f. Kr. befriade Nabopolassar Babylon
från assyriernas välde. Hans son, Nebukadnessar,
restaurerade Baalstemplet (fig. 6), sörjde för
vattenledningar och landsvägar, reparerade den till
skydd mot mederna uppförda 105 km. långa, 32 m. höga
och 6,25 m. tjocka gränsmuren samt byggde åt sin
gemål Semiramis den s. k. hängande trädgården,
som hvilade på 40 m. höga arkader, täckta med
stenplattor, hvarpå lades asfalt, gips, blyplattor
och slutligen matjord.

Mederna, som under Dejoces (omkr. 600 f. Kr.)
frigjorde sig från assyriernas välde, grundade
Ekbatana och omgåfvo staden med sjudubbla
tinnkrönta murar. Dejoces’ sonson Cyaxares
underkufvade assyriernas hufvudstad, Nimrud, från
hvilken mederna sannolikt hämtade en stor del af sin
konstfärdighet. De införde, såvidt man vet, bruket
af tegeltak och begagnade i sina palatsbyggnader
kolonnader och bjälkverk af cederträ eller cypress,
som kläddes med guld- eller silfverplåtar. Ekbatana
förstördes nästan helt och hållet, då Cyrus år
537 f. Kr. på dess och Babylons ruiner grundade det
persiska riket. Det palats, som perserkonungen Dareios
uppförde i Istakar (Persepolis, pl. I), visar tydligt,
att perserna dels vidare utvecklat den kaldeiska
traditionen i riktning mot regelbundnare grundplaner,
dels under sina eröfringståg upptagit egyptiska,
feniciska och joniska, måhända äfven indiska
former. På tre genom fritrappor förenade terrasser
af slipad marmor höjde sig stora hallbyggnader, af
hvilka audiensrummet, "de hundra kolonnernas sal",
hade pelare af smidiga proportioner (1,8 m. i diameter
och 15 m. höjd) samt med kapitäl, bildade antingen
som de egyptiska och indiska af fabeldjur (bukranion)
eller liksom de feniciska och yngre joniska med
spiralvindlar (voluter). Väggarna voro af lertegel,
dekorerade med glaseradt lergods, taket af guldprydt
bjälkverk, täckt med lera och asfalt. På en högre
terrass lågo fem fursteboningar, bestående af förhall
och en större sal, omgifven af mindre kamrar.

Fenicierna, som slogo sig ned på kusten af Syrien
och där grundade blomstrande städer, bl. a. Tyrus
och Sidon, hade tempel och andra byggnader,
som visa mycken likhet med egyptiska mönster. Af
Astartetemplet i Pafos på Cypern återstår en 214 m.
lång och 164 m. bred ringmur af stora stenar
med flera ingångar och genom en annan mur delad i
två delar. I den bakre finnes på egyptiskt sätt en
helig damm med en kolonn i midten. Låga sidoflyglar
inneslöto prästernas kammare. Då fenicierna icke
kunde slå hvalf, uppburos byggnadernas platta tak
af träbjälkverk. Kolonnerna hade i senare tid ofta
volutkapitäl, inhemska eller hämtade från meder
och perser eller från jonier och greker. Borgen
("byrsa") i den feniciska kolonien Kartago var uppförd
af väldiga stenblock utan murbruk.

Fig. 7. Kapitäl från templet i Jerusalem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>