Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 695-696 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Buus ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvkm. 221,263 inv. (1899). 45 på l kvkm. Norra
delen är fylld af de transsylvanska alperna,
medan södra delen tillhör den valakiska slätten. -
2. Hufvudstad i distriktet B., vid Sereths biflod
B. och de där hvarandra mötande järnvägslinjerna
Roman-Turnu-Severinu och B.-Braila. 21,561
inv. (1899). Biskopssäte. Gymnasium,
seminarium.

Buziás [bu’siāʃ], badort i ungerska
komitatet Temes. 2,852 inv. (1901). Järnkällor,
bekanta sedan romarnas tid och liknande Spa-källorna;
jämte mycket natriumbikarbonat och fri kolsyra
innehålla de på 1,000 gr. ända till 0,164
järnbikarbonat, smaka petroleum och begagnas både till
bad och drickning mot kvinnosjukdomar, mag-, tarm-
och blåslidanden.


Buzot [byså], François Nicolas Leonard,
fransk politiker, f. 1760 i Évreux, blef advokat
i sin födelsestad och valdes 1789 till medlem af
riksständerna. Han blef 1791 domstolspresident
i Évreux och valdes i sept. 1792 af depart. Eure
till medlem af konventet. Där slöt han sig till
girondisterna och uppträdde tappert, men utan
framgång mot terroristerna. Delande girondisternas
olycksöden, förklarades han i akt 2 juni 1793. Han
flydde till Normandie, där han jämte Barbaroux
och andra girondister uppeggade folket till ett
uppror, som likväl undertrycktes af konventets
trupper. B. flydde då till Bretagne och därifrån till
depart. Gironde, där han höll sig dold. 7 juli 1794
hittade man hans lik i närheten af Saint Emilien;
det är ovisst huruvida själfmord eller svält utgjort
dödsorsaken. B., som var madame Rolands beundrare
och vän, efterlämnade Mémoires sur la revolution
française, som utgåfvos 1823 och i en fullständigare
upplaga 1866. Jfr Dauban, "Étude sur madame Roland
et son temps" (1864). E. W.

b. v., förkortning för lat. bene vale, lef väl!,
bonus vir, god man, beata virgo, heliga jungfrun,
eller balneum vaporis, ångbad (på recept).

B. W. G., förkortning för Birmingham wire gauge
(se d. o).

By, sjöv., en snart öfvergående, häftig vindstöt. De
häftiga orkanbyarna på oceanerna och i de tropiska
farvattnen gifva vanligen sin ankomst till känna
genom vissa förebud i luften och bibehålla merendels,
i motsats till cyklonerna, sin vindriktning nästan
oförändrad. Deras hastighet, när de nått sin högsta
styrka, uppskattas ända till 144 km. i timmen
och vindtrycket till 230 kg. per kvm. Vid deras
annalkande har seglaren antingen att "lägga bi"
för små segel eller att fly undan med vinden akter
in. – Hagel-, regn-, åsk-by, by åtföljd af hagel,
regn eller åska. – Kastby, plötslig vindstöt
vanligen från högt land. R. P.*

By (fsv. byr, by),
ett inom gemensam rågång liggande flertal af gårdar
(jordbruksfastigheter), hvilkas egor utgöra eller
i äldre tid utgjort en samfällighet. I begreppet
samfällighet ligger icke, att
all jord i byn måste vara föremål för sameganderätt,
utan endast att vissa egoslag, såsom skogsmark
och vattendrag, i regel voro gemensam egendom
för alla jordegare i byn. Byn utgjorde ock
enheten (skifteslaget) vid skifte (solskifte
o. s. v.) och kan jämväl af detta skäl sägas
utgöra en samfällighet. Sådana samfälligheter
hafva funnits från odlingens äldsta tider och i
de mest skilda länder: Indien, Kina, Egypten, hela
Europa, Mexico och Peru. Då fordom, åtminstone i de
skandinaviska länderna, ej någon väsentlig skillnad
fanns emellan stad (köpstad, handelsställe) och land,
nyttjades benämningen by icke allenast om landsby,
utan ock, såsom fallet ännu är i Norge och Danmark,
om hvad man i Sverige nu kallar stad. I de svenska
landskapslagarna förekommer ordet by i båda de nämnda
bemärkelserna och dessutom i betydelsen af enstaka
gård, något som eljest vanligen benämnes "torp"
(se d. o.). By betecknar ock de sammanhängande
hustomterna i en landsby. Såväl byn som den jord,
hvilken tillhörde byn, kallades i forna tider
äfven "bolstad" (af bol, gård, landtgods). Hos de
nomadiserande lapparna menas med by (lapska sita)
en förening af flera hushåll, som med sina renhjordar
år efter år genomtåga en viss del af landet och hvilka
tillsammans skola ansvara för den i äldre tid bestämda
skatt (lappskatten), som för byns samfällda betesrätt
skall erläggas till staten. E. P.*

By. 1. Socken i Kopparbergs län, Tolkare härad. 32,736
har. 5,529 inv. (1904). By utgör ett konsistoriellt
pastorat i Västerås stift, Hedemora kontrakt. -
2. Socken i Värmlands län, Näs härad. 8,921 har. 3,827
inv. (1904), hvaraf 1,665 i Säffle köping. By bildar
med Bro, Södra Ny och Huggenäs ett konsistoriellt
pastorat i Karlstads stift, Nors kontrakt. I denna
socken ligger gården Kyrkerud, der Esaias Tegnér
föddes.

Bya-allmänning, jur. Se Allmänning.

Byalag, by samfällighet. Jfr By.

Byaman, den, som eger eller innehar jord i en by och
är därstädes bosatt.

Byam-Martin-sundet [bai’əm-mātin-], det vatten,
som skiljer öarna Melville och Bathurst i
Parryarkipelagen i Norra Ishafvet.

Byamot (Bymot) kallades under medeltiden de
allmänna sammankomster, som höllos af byamännen
(borgarna) i de svenska städerna. Jfr Borgare.

Byamål, jur., delningsgrund för skiftande af en
bys egor.

Byamän. Se Borgare (Sverige).

Byarum, socken i Jönköpings län, Östbo härad. 23,025
har. 2,519 inv. (1904). Annex till Tofteryd,
Växjö stift, Östbo kontrakt. Inom socknen låg B:s
nunnekloster af cisterciens-orden. Det omtalas i
förra hälften af 13:e årh., men upphäfdes snart, och
nunnorna flyttades till Sko (se Skokloster) i Uppland.

Byarätt l. Byrätt, ett slags domstol. Se Byordning.

Byavård, Strandvård och Bötavård, namn på vakter,
som fordom i Sverige utsattes vid byar, stränder
och i skärgårdar för att medelst eldar (vårdkasar)
tillkännagifva, att något fientligt var på färde. En
af konungen förordnad man hade tillsyn öfver dessa
vårdar, som fingo upprätthållas endast af pålitliga
bönder. Vanligen tjänstgjorde tre personer samtidigt
vid en vård och aflöstes hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>