Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 657-658 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burnes ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tid anhängare af socialismen; 1883 ingick han i
"Social democratic federation" och blef genast en
af dess ledande män. Samtidigt fick han ett rikt
verksamhetsfält i sin födelsekommuns förvaltning och
visade sig på en mängd folkmöten som ypperlig talare,
våldsamt medryckande, slagfärdig och godmodig.

Sålunda
spelade han en stor roll i de arbetslöses agitation
1886-87 och blef på grund af deltagande i massmötet
på Trafalgar square dömd till sex veckors fängelse;
men rättegången bidrog till att öka hans rykte. I
maskinarbetarfackföreningen ("Amalgamated society
of engineers"), den äldsta och mest aristokratiska
af de engelska fackföreningarna, var han en af
ledarna för den socialistiska minoriteten och gick
till storms mot fackföreningsvärldens försiktiga,
liberala ledargrupp. Den afgörande vändpunkten i
denna strid utgjorde den väldiga dockarbetarstrejken
i London aug.-sept. 1889, som framför allt genom
B:s ledning förvärfvade allmänhetens sympatier
och tack vare dem seger å arbetarna. Därmed var
segern gifven äfven för "the new unionism". De
gamla fackföreningarna, som hittills upptagit blott
utbildade och högt aflönade arbetare, utvidgade
nu sina gränser, och vid deras sida uppstodo under
ledning af B. och hans vänner stora organisationer
för de olärde arbetarna; samtidigt blef rörelsens
ledning utprägladt socialistisk. B. förblef härunder
en af fackföreningsrörelsens högst betrodde män, tills
han 1895 genomdref, att blott verkliga kroppsarbetare
skulle få vara ombud vid de årliga kongresserna och
därigenom uteslöt sig själf. - Till stor del genom B:s
ledning förlorade den nya riktningen ganska hastigt
sin skarpt socialistiska färg i politiskt afseende
och vände sig till praktiskt arbete inom den kommunala
förvaltningen. På detta område ligger B:s andra stora
insats. Alltsedan Londons stadsfullmäktige ("county
council") inrättades, har han varit dess medlem för
Battersea, och redan vid dess första session (1889)
framlade han ett program för Londons arbetarpolitik,
hvilket sedermera följts och utvidgats samt gjort
London till mönstret för en arbetsgifvare; i de många
utskott, som leda jättestadens kommunalförvaltning,
har han nedlagt ett storartadt arbete. Sedan 1892 är
B. dessutom för Battersea representant i parlamentet
och har äfven i denna egenskap förfäktat arbetarnas
intressen; han har visserligen stått tämligen
främmande för de senaste årens försök att organisera
ett själfständigt arbetarparti i parlamentet, men
utsågs i början af 1905 till partiets ordförande. I
det mesta står han nu de liberale ganska nära och är
fortfarande en mycket uppburen talare vid liberala och
radikala massmöten. Han åtnjuter allmänt förtroende
äfven bland arbetsgifvare och är sannolikt den
engelska arbetarvärldens mest ansedde man och mest
utpräglade ledarpersonlighet. Jfr
Fackförening. E. Hkr.

Burnside [b^nsäid], Ambrose Everett,
nordamerikansk general, f. 1824 i staten
Indiana, d. 1881 i Bristol, Rhode island, blef
1847 artilleriofficer och tog 1853 afsked ur
krigstjänsten. Inbördeskrigets utbrott kallade honom
1861 åter under vapen. Efter det första slaget vid
Bull Run (21 juli s. å.), under hvilket han utmärkte
sig genom tapperhet och kallblodighet, utnämndes
han till brigadgeneral.

Sedan biträdde han general
Mac Clellan med att reorganisera Potomac-armén
och intog 1862, i förening med Goldsborough,
ön Roanoke. S. å. spelade han som generalmajor i
Potomac-armén eu de främsta rollerna i de företag,
genom hvilka general Lee fördrefs från Maryland. I
slaget vid Antietam s. å. anförde han vänstra
flygeln. 7 nov. s. å. öfvertog B. högsta befälet efter
Mac Clellan, men efter nederlaget vid Fredericksburg
(13 dec.) måste han nöja sig med ett underordnadt
befäl under general Grant i Tennessee. 1863 intog
han Knoxville, och efter 1864 deltog han som
divisionsgeneral i Grants alla företag i Virginia.

Burntisland [bé’nt-äil9nd], stad i skotska grefskapet
Fife, vid Forth-viken. 4,726 inv. (1901). Förträfflig
hamn, export af stenkol.

Burnu. Se Bornu.

Arabisk burnus.

Burnus (fr. bournous, arab. al-burnus), ett slags
arabisk mantel, merendels af hvitt ylletyg och
försedd med kapusjong; ett europeiskt öfverplagg
med kapusjong.

Buro. Se Boeroe.

Burr. Se Bourre.

Burr l. Grad kallas inom koppargravyren de
skarpa upphöjda kanter, som radernålen eller
stickeln plöjer upp på ömse sidor om hvarje i
plåten fördjupad linje. I vanliga fall skrapas
dessa kanter omsorgsfullt bort, men i vissa
tekniksätt låter man dem med beräkning helt eller
delvis stå kvar. I den s. k. "torr-nål-metoden"
är man till och med absolut beroende af den
på plåten kvarlämnade burrens tryckförmåga.
A. T-g.

Burr |"b§], Aaron, vice-president i Nord-Amerikas
förenta stater, föddes i Newark, New Jersey, 1756 och
var son af en presbyteriansk präst samt dotterson till
den ryktbare predikanten Jonathan Edwards. B. blef
tidigt föräldralös, tänkte först bli präst, men slog
snart öfver i fritänkeri och antog till lefnadsnorm
lord Chesterfields egoistiska nyttighetslära. Han
afbröt vid oafhängighetskrigets utbrott sina juridiska
studier, deltog i Benedict Arnolds infall i Canada
och tjänade genom tapperhet upp sig ur ledet till
överstelöjtnants grad. 1779 måste han för sjuklighet
taga afsked, vände sig då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>