Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bure ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1876 i redaktionen af den stora tidningen
"Novoje vremja" (Nya tiden), där han hvarje vecka
offentliggör sina spirituellt skrifna, men något
ytliga ’’kritiska studier" öfver samtidens litterära
företeelser. Förutom flera band poem och skisser,
har B. skrifvit libretto till operan Angelo, dramerna
Medea och Agrippinas död samt de följetonistiska
parodierna Chvost under pseudonymen "Grefve Alexis
Zjasminov". A-d J.
Burensköld (skref sig Burenskiöld), Jakob,
friherre, krigare, sonson af biskop Zebråcynthus,
f. 25 dec. 1655 i Stockholm, blef 1675 fänrik vid
Modees bergsregemente till fot i Malmö och deltog i
skånska kriget, sedan 1677 såsom ryttmästare vid
Gyllenstiernas regemente till häst, samt utmärkte
sig, särskildt under 1678 års fälttåg, på flera
"partier". 1680 gick han i utländsk krigstjänst, såsom
kapten vid Fürstenbergs franska infanteriregemente i
Katalonien, men måste 1681 "för en särdeles olycklig
rencontre qvittera fransysk tjenst", tjänade några
månader vid storhertigliga gardet i Florens, fick
s. å. genom drottning Kristinas rekommendation
anställning hos malteserorden, kämpade på dess
galerer mot turkarna vid Afrikas kust, men kunde
såsom protestant ej hoppas på befordran hos den
katolska orden. Efter att 1683 i kejserliga armén
hafva slagits mot turkarna vid Pressburg och vid Wien,
återkom han 1684 till Sverige, blef 1687 ryttmästare
vid Östgöta kavalleri, bevistade 1691-93 kampanjen
i Belgien i sällskap med pfalz-grefve Gustaf, vardt
1696 major vid karelska kavalleriet och 1700 vid
Östgöta kavalleri samt befordrades efter öfvergången
af Düna (1701) till öfverstelöjtnant. I det därpå
följande kriget i Polen utmärkte han sig, sedan 1704
chef för Östgöta kavalleri, i synnerhet i slaget vid
Warschau (1705) under Nieroth. B. utnämndes 1706 till
generalmajor och landshöfding i Östergötlands län
samt upphöjdes i friherrligt stånd. Då danskarna 1709
hotade med krig, förordnade k. m:ts råd honom till
generallöjtnant af kavalleriet, hvarpå 1710 följde
kunglig konfirmation. I slaget vid Hälsingborg
(febr. 1710) tvang B. i spetsen för vänstra
flygelns kavalleri med ett raskt anfall de betydligt
manstarkare danskarna för en stund att vika, men
angreps i sin tur af dem och blef tillfångatagen. Hans
flygel fick emellertid förstärkning och slog den
danska på flykten. B. utväxlades 30 aug. 1710, kom i
sept. s. å. till Stockholm och förordnades till vice
överståthållare, en plats, som han beklädde under den
måhända hemskaste perioden af hufvudstadens historia,
den stora pestens tid, till april 1711. Han befalldes
då att taga befälet öfver armén i Västergötland
och Bohus län och trädde 1712 i verksamhet såsom
guvernör i Skåne, hvartill konungen utnämnt honom
redan 1710. 1716 lämnade han detta ämbete. Han
afled 24 febr. 1738. B. stiftade 1726 det stora
burensköldska fideikommisset (se Borkhult).
Burensköldska fideikommisset. Se Borkhult.
Burenstam, Karl Johan Reinhold, diplomat, historisk
samlare, f. på Skyllberg, Närke, 10 nov. 1829, blef
1848 student i Uppsala och 1854 filos. doktor. Efter
att 1854-57 hafva tjänstgjort i civildepartementet,
kommerskollegium och järnkontoret beträdde han 1857
såsom attaché i Paris den diplomatiska banan, på
hvilken han avancerade 1858 till andre sekreterare,
1859 till
legationssekreterare i Wien, hvarefter han var
t. f. chargé d’affaires flerstädes (Konstantinopel,
Madrid, Wien), samt 1870 till ministerresident
i Bruxelles och Haag och 1884 till ministre
plénipotentiaire därstädes. Nov. 1889-juli 1890 var
B. befullmäktigadt ombud vid de s. k. afrikanska
konferenserna i Bruxelles. 1895 erhöll han på begäran
afsked och bosatte sig å sin egendom Tjälfvesta i
Örebro län. B. har under signaturen B. utgifvit
"Förteckning på handskrifter rörande Sveriges
historia, befintliga i kejserliga ’haus-, hof- und
staats’-archivet i Wien" (Haag 1871), "Handskrifter
i nederländska och belgiska med flere archiver" (Haag
1885; aftryck af ett 30-tal handlingar rör. Sveriges
historia 1567 -1830) och "Documents recueillis de
differentes archives" (Haag 1888; aftryck af ett
50-tal handl. rör. Sveriges historia 1548-1836),
hvarjämte han författat och anonymt i ett fåtal
exemplar utgifvit en intressant skildring Om Carl
Xll:s och svenska krigarnes hemfärd från Turkiet
genom Siebenbürgen, Ungern och Österrike 1714 (jämte
karta; Haag 1872), La reine Christine de Suède à
Anvers et Bruxelles 1654-1655 (Bruxelles 1891),
Souvenirs de Tjelfvesta (Haag 1893), innehållande
bl. a. brefväxlingar från slutet af 1700- och början
af 1800-talet, och, under utsatt författarnamn,
Les négociations de paix entre l’Autriche et la
Turquie à Schistova, décembre 1790-août 1791 (i
"Revue d’histoire diplomatique", 1898). B. har varit
korresponderande medlem för Sverige af "société
d’histoire diplomatique" alltsedan dess stiftelse
(1887).
Buresås (Borgås), enligt en sägen i forna tider
ett slott i Blomskogs socken och Nordmarks härad
i Värmland. Några stenhopar äro det enda, som nu
återstår.
Bureter, Burieter, Burjäter l. Burjater
(ry. bratzka), mongoliskt nomadfolk, utgörande
omkr. 260,000 människor och deladt i flera stammar,
som bo i södra delen af Sibirien (guvern. Irkutsk),
vid Jenissei, Lena, Angara och Baikalsjön. Bureterna
styras af en furste, tais, som väljes af dem
själfva, ehuru valet måste bekräftas af den ryske
guvernören. De afklippa sitt hår, med undantag
af en fläta midt på hufvudet, och bo i hyddor,
öfverdragna med läder eller filt. De äro misstrogna,
tjufaktiga, enfaldiga och fega samt ytterst begifna
på dryckenskap. Deras religion är buddaism under
formen af lamaism, och deras språk är en rå, föga
utbildad dialekt af mongoliskan. Bureterna lära redan
före Djingis kans tid (början af 1200-talet) hafva
invandrat till sina nuvarande boningsplatser. 1627-48
gjordes de utan stort motstånd till Rysslands
undersåtar. De betala sin skatt i penningar och
pälsdjur. Om deras språk, buretiskan l. burjatiskan,
se Mongoliska språket. Se äfven pl.
Asiatiska folk, fig. 9.
Burette [byre’tt]. Se Byrett.
Bureus, Bothniensis. Se Björnram 3.
Bureus (Buræus), Johan, lärd, f. 15 mars 1568 i
Åkerby i Uppland, anställdes 1590 i k. kansliet,
kallades sedan till akademisekreterare i Uppsala,
hvilken syssla han dock ej tillträdde, och var
notarie vid Uppsala möte 1593. Jämte Johan Skytte
blef han af Karl IX kallad till lärare för den unge
Gustaf Adolf. 1609 blef han riksarkivarie, sedermera
därjämte riksantikvarie och k. bibliotekarie. B. var
en stor och mångsidig begåfning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
