Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bugge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
poems", 1899). Bland hans mera neutralt
hållna undersökningar i fornnordisk
litteraturhistoria må nämnas hans Bemærkninger
om den i Skotland fundne latinske Norges krønike
("Aarb. f. nord. old-kynd. o. hisfc.", 1873), Biskop
Bjarne Kolbeinssøn og Snorres edda (därsammastädes,
1875) och Mytiske sagn om Halvdan Svarte og Harald
Haarfagre ("Arkiv f. nord. filol.", 1900). Äfven
inom den klassiska och den romanska filologien
har B. visat sig som en framstående forskare. Af
stort värde äro hans textkritiska arbeten öfver
Plautus (i "Tidsskr. f. philologie o. pædag.",
VI o. VII, 1865 -67, Leutsehs "Philologus",
XXX o. XXXI, Fleckeisens "Neue jahrbücher
f. philologie u. pædagogik", 1873, och "Opuscula ad
J. N. Madvigium a discipulis missa", 1876). 1873 utgaf
han "T. Macci Mostellaria". Afhandlingar öfver de
fornitalienska språken finnas i Kuhns "Zeitschrift",
af den italiska epigrafiken har han i högre grad
gjort sig förtjänt genom sina Altitalische studien
(1878), och franska och romanska etymologier behandlar
han i den franska tidskriften "Romania". Slutligen
har B. skrifvit afhandlingar om de indoeuropeiska
språken i allmänhet, såväl i Kuhns "Zeitschrift"
(XIX, 1870; XX, 1872) som i "Studien zur griechischen
und lateinischen grammatik" von G. Curtius (IV,
1871) och i A. Kuhns och A. Schleichers "Beiträge
zur vergleichenden sprachforschung" (1858). I
sistnämnda arbete meddelade han Vermischtes aus
der sprache der zigeuner. Mindre framgång och
erkännande än på andra områden har B. rönt vid sina
försök att lösa den jämförande språkforskningens för
närvarande kanske svåraste problem, det etruskiska
språkets tolkning och inrangerande i sina riktiga
släktskapsförhållanden, en fråga, till hvilken B. med
sin omisskännliga håg för vanskliga uppgifter alltid
känt sig dragen. Hans något äldre, omfångsrika arbete
Beiträge zur erforschung der etruskischen sprache
(I, i Deeckes "Etruskische forschungen", 1883; II,
i Bezzenbergers "Beiträge", 1886) anses allmänt
såsom väsentligen förfeladt. Däremot förefaller
det icke alldeles omöjligt, att hans snille ledt
honom åt rätt håll, då han i uppsatsen Der ursprung
der etrusker durch zwei lemnische inschriften
erläutert (i "Forhandlinger i videnskabs-selskabet i
Christiania", 1886) söker anknyta etruskiskan icke,
såsom förr, till de italiska språken, utan till
armeniskan. Äfven till detta sistnämnda, hittills
så ofullständigt undersökta språks utredning
har B. kraftigt medverkat genom sina Beiträge zur
etymologischen erläuterung der armenischen sprache (i
"Forhandlinger i videnskabs-selskabet i Christiania",
1889), och ändtligen söker han knyta ännu ett band
mellan orienten och occidenten genom uppsatsen Über
den einfluss der armenischen sprache auf die gotische
(Brugmann-Streitbergs "Indogermanische forschungen",
1895). Hans mycket skarpsinniga Lykische studien I, II
(i "Skrifter udg. af vidensk. selsk. i Christiania",
1897 och 1901), däri han häfdar den gamla lykiskans
(i Mindre Asien) indoeuropeiska ursprung, har icke i
högre grad vunnit erkännande. - Talande vittnesbörd
om den "beundran, kärlek och tacksamhet", hvarmed
B. omfattas från yngre medforskares sida, utgöra de
båda festskrifter, som till hans ära publicerats,
den ena af (en svensk och sju norska) "taknemmelige
elever" vid hans 25-års-jubileum såsom professor,
1889, den andra
("Uppsalastudier") af fjorton svenska vetenskapsmän på hans
sextionde födelsedag, 1893. Ad. N-n.
2. Alexander B., den föregåendes son, norsk
historiker, f. 30 dec. 1870 i Kristiania, blef
student 1889, tog 1893 lärarexamen samt blef 1899
filos. doktor på afhandlingen Studier over de
norske byers selvstyre og handel, som utgafs af
den norska historiska föreningen. 1903 blef han
professor i historia efter Gustav Storm. B. har
författat Handelen mellem Norge og England indtil
begyndeisen af det 15:e aarhundrede (i Hist. tidsskr.,
1896), Vikingerne (1904), en samling essayer, och
Vesterlandenes indflydelse paa nordboerne, især
nordmændene, i vikingtiden (i "Skrifter udg. af
vidensk. selsk. i Christiania", 1905), samt utgifvit
"Henrik Kalteisens kopiebog" (1899). F. n. (1905)
är han sysselsatt med utgifvandet af en irisk saga
med engelsk öfversättning, "The victorious career
of Cellachan of Cashel". B. har i studieändamål
besökt de flesta europeiska länder samt längre
tider uppehållit sig på de brittiska öarna och i
Rom, där han bl. a. ombesörjt ett antal afskrifter
för "Diplomatarium norvegicum"; sina reseintryck
har han i populär form meddelat i tidningar och
tidskrifter. O. A. Ö.
Buggy [ba’gi], eng., lätt åkdon för en häst.
Bugi l. Bugineser, ett till den malajiska
stammen hörande folk på södra Celebes, dit det i
äldre tid inflyttade från Sumatra. Numera står
det under holländsk öfverhöghet. Bugineserna
stå i sedligt afseende ganska långt framför de
öfrige malajerna. De äro mindre mörka än dessa,
välbyggda, hafva vackra anletsdrag, äro intelligenta,
företagsamma och stridbara. De hafva en egendomlig
munart, ett skriftspråk och en själfständig, hittills
föga känd litteratur samt drifva betydande handel
och skeppsfart.
Bugiardini [budjardini], Giuliano, italiensk
målare, som på sina verk vanligen tecknar sig Julianus
Florentinus, f. 1475 i Florens, d. där 1554, är bekant
hufvudsakligen genom sin vänskap med Michelangelo, som
var hans medlärjunge hos Domenico Ghirlandajo. Senare
öfvergick han till Mariotto Albertinelli, men
var äfven medhjälpare åt Michelangelo. Han var
verksam förnämligast i Florens, men en tid äfven
i Rom och Bologna. Det påstås att Michelangelo
ibland hjälpte sin vän med att göra utkast till
hans målningar. För öfrigt var han mottaglig för
inflytande från skilda håll. Så påminner en hans
Madonna (i Uffizierna) om Lionardo da Vinci, under
det att en Den heliga Katarinas martyrium (i S:a Maria
Novella, Florens) erinrar om Michelangelo, som enligt
Vasari skall hafva varit upphof till kompositionen.
C. R. N. (O. G-g.)
Bugineser, ett malajiskt folk på Celebes. Se Bugi.
Buglehorn. Se Bygelhorn.
Bugres, indianstam. Se Botokuder.
Bugulma, kretsstad i ryska guvern. Samara, vid den
lilla floden Bugulminka. 7.577 inv. (1897). Liflig
handel. Stora marknader för hästar, boskap och
bomullsvaror.
Buguruslan, kretsstad i ryska guvern. Samara,
vid floden Kinel. 12,141 inv. (1897). I september
mycket besökt marknad. I närheten många svafvel- och
asfaltkällor.
Bu-Hamara ("åsnans fader"), egentl. Omar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
