Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 465-466 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllop ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

silfverbröllop på 25-årsdagen af giftermålet,
guldbröllop på 50-årsdagen, diamantbröllop på 60- (eller
75-)årsdagen och järnbröllop på 70-årsdagen.

I Indien funnos hos bramanismens bekännare
fordom åtta olika äktenskaps- och bröllopsformer.
Numera bortlofvas flickan vanligen vid 5-6 års
ålder och föres vid 10-12 år såsom giftasvuxen till
mannen. Denna dags afton sätter man brudparet vid
en eld, öfverhöljer deras ansikten och lägger ett
silkessnöre om dem; en braman framsäger böner
samt kastar sädeskorn och luktvatten öfver dem in
i den heliga elden. Vid bröllopsmåltiden på fjärde
dagen äta brud och brudgum ur samma fat. Äfven
för mindre bemedlade uppgå bröllopsskänkerna åt
gästerna, afgifter åt präster, kadi och släktingar
m. m. till så betungande höga belopp, att man bland
flera folkklasser i norra Indien föredrager att afdagataga
sina flickebarn.

Kinesisk brud och brudgum.

Äfven i Kina ingås förlofning i späda
barndomen, efter flera stränga ceremonier i förfädrens
tempel. Man ser mycket på likhet i ålder, stånd och
förmögenhetsvillkor. Under tre dagar fastas det före
bröllopet, som därefter firas festligt i tre dagar.
På bröllopsmorgonen växlas skänker och ringar, på
aftonen afhämtas bruden. Ett kinesiskt bröllopståg
plägar öppnas af gonggongslagare, två man i ledet,
med vidt mellanrum inbördes. Bakom dem följa
bärare af taflor med inskriften "gå ur vägen!",
därnäst standarbärare, hällebardiärer, bärare af
fyrkantiga lanternor (vid bröllop i Mandsjuriet äro
lanternorna runda), musikanter (med trummor, klockspel,
bäcken, flöjter), betjänter med piskor och stafvar,
vidare bruden i röd stjärnströdd bärstol, som
bäres af åtta man, brudens mor i grön palankin med
fyra bärare och slutligen åkdon med anhöriga i.
Bruden inbäres af matronor i huset, men hålles först
öfver ett glödbäcken vid dörren. I salen växlas
högtidliga hälsningar och ätes betelpalmnöt, hvarefter
mannen i brudens rum aftager hennes slöja; det
är då ofta för första gången han skådar hennes
ansikte. Efter bröllopet återsändes unga frun på ett
par dagar till sina föräldrar, och vid slutet af en i
nöjen förfluten månad lykta brudparets föräldrar
festligheterna med en ståtlig tillställning.

Japanskt bröllop.

I Japan utgjorde förr förlofningsfesten den
egentliga bröllopsceremonien och ansågs ega
bindande kraft. Numera plägar brudfolket tidigt på
morgonen af hvarderas anhöriga afhämtas på en
med fyra oxar förspänd vagn och åka bort till en
kulle, där äktenskapsgudens bild, hundhöfdad för
att beteckna trohet och vaksamhet, är uppställd i
ett dyrbart åttkantigt tält; därutanför står en
bonze (präst), som välsignar. Brud och brudgum
hålla hvar sin bröllopsfackla, som vid ceremoniens
slut antändes, brudens på en lampa och brudgummens
på hennes, hvarvid de kringstående upphäfva
fröjderop och stiga fram lyckönskande, medan andra
utanför kasta brudens forna leksaker på elden. Efter
återkomsten i bröllopshuset hålles glädjefest.

Afgansk brudgum på hemväg med sin brud.

Muhammedanerna gifta sig antingen på
lifstid eller på viss tid. Äktenskapet på lifstid
afslutas inför imamen af föräldrar och släkt, utan
att de unga tu sett hvarandra. Hos ökenaraberna
förekommer ett slags brudköp mot ett visst antal
får, hästar o. s. v. Giftermålsceremonierna ske

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>