Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bröllop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ånyo, under fackelsken fördes bruden af mödrarna
till sängs, och medan brudgummen löste hennes gördel,
utförde ynglingar och flickor danser samt sjöngo i kör
"epithalamier" utanför dörren till brudkammaren,
som vaktades af en vän till brudgummen. Denna sång
förnyades påföljande morgon, och bruden erhöll då
skänker af fränderna samt morgongåfva af mannen,
hvarefter följde några dagars festligheter. - I
Sparta gick högtiden vida enklare till än i det öfriga
Grekland. Dessutom var det en spartansk folksed,
att brudgummen först efter ett eller annat år fick
hemföra sin brud, och under tiden kunde han endast
sällan och nattetid stjäla sig till att möta henne. I
Sparta förekom äfven ännu i historisk tid det gamla
brudrotvet, om ock i regel endast låtsadt.
Hos romarna firades bröllop endast vid ingåendet
af äktenskap efter strängare former (confarreatio
och coemptio}, genom hvilket kvinnan fick
rättsgemenskap med mannen och blef familjemoder;
däremot slötos friare äktenskap (genom usus)
utan högtidligheter. Vid förlofningen (sponsalia)
fastställdes utstyrseln. Månaden maj ansågs som en
särskildt ogynnsam tid för bröllop; helst valde
man senare delen af juni. På bröllopsdagen anlade
bruden matronornas tunika, knöt omkring sig en
yllegördel och insvepte ansiktet i en brandgul eller
citrongul slöja. Därefter förrättade hon de öfliga
offren åt äktenskapsgudarna. På aftonen hämtades
hon af brudgummen, hvarvid hon ledsagades af tvenne
gossar, hvilkas föräldrar måste vara i lifvet, och
företräddes af en tredje, med en fackla i handen,
samt af slafvinnor, som buro sinnebilder af det
husliga lifvet. När bruden under musik och sång
hunnit fram till brudgummens festligt smyckade
bostad, tillfrågades hon af mannen, hvem hon var,
hvarpå hon svarade: "Där du är herre och husfader,
där är jag härskarinna och husmoder". Därpå omlindade
hon dörrposterna med ylleband, för att betyga sin
kyskhet, och beströk dem med svin- och vargfett
för att afvända förtrollning. Sedan bruden blifvit
inlyft i huset, trädde hon fram på en fårfäll,
mottog där nycklarna samt vidrörde tillsammans
med brudgummen eld och vatten, hvilket ansågs
innebära ett löfte om ömsesidig trohet. Iakttogs
den gamla ceremonien confarreatio (af far, korn,
bröd), utskiftades ett bröd mellan de bägge
äktenskapskontrahenterna. Brudgummen kastade ut
nötter bland det åskådande folket. Efter måltiden,
under hvilken sång och instrumentalmusik utfördes,
ledsagades bruden af matronor till sofrummet, dit
sedan mannen inträdde, under det utanför uppstämdes
hymenéer, ofta blandade med mustiga skämtvisor. Dagen
efter gaf mannen ännu ett kalas, paret fick skänker,
och bruden förrättade offer i sitt nya hem.
I den skandinaviska norden under hednatiden föregicks
bröllopet af trolofningen (fsv. fæstningamal,
isl. festar-mál, festar-orð), hvarvid bestämdes
hustruns hemgift (heimanfylgia) och det motsvarande
belopp, som mannen skulle erlägga ("tillgiften"
l. brudköpssumman, mundr). På den i "fästemålet"
bestämda tiden begaf sig brudgummen, åtföljd af
fränder och vänner, till brudens hem, dit hennes
släktingar och vänner blifvit bjudna. Om bröllopet
skulle stå hos brudgummen, hvilket mera sällan var
fallet, ledsagades bruden till hans hus af sin fader
eller giftoman. Sedan friaren i vittnenas närvaro
erlagt "mundr", gaf brudens
giftoman de unga tu tillsamman genom att lägga brudens
hand i brudgummens. Ett vanligare uttryck än giftermål
var "handfästning", innebärande en öfver hela Norden
länge gängse plägsed, som genom vikingarna äfven fick
fast fot på brittiska öarna. När paret hade gifvits
samman, lade nämligen fadern sin hand ofvanpå deras,
hvarefter alla närvarande trädde fram och lade sin
högra hand på de andras. Efter denna ceremoni började
gästabudet, vid hvilket en bestämd ordning iakttogs
i fråga om gästernas platser. På den ena långbänken
sutto brudgummen och hans manliga följeslagare, på
den andra brudens giftoman med sina gäster eller sitt
husfolk; på tvärbänken eller tvärpallen satt bruden
tillsammans med de öfriga kvinnorna. Bruden var prydd
med en egendomlig hufvudbonad af lärft (bruðar-lín),
hvilken var så sid, att tvenne kvinnor (lín-konur)
buro flikarna af densamma.
 |
| En isländska klädes till brud af sin mor. Efter A. Schiotts tafla. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
