Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 387-388 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruzelius ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

undersökningen Die slavischen ansiedelungen in der
Altmark und im Magdeburgischen (1879), Die
lateinisch-polnische poesie im mittelalter (1894), Der
literarische nachlass des Waclaw Potocki (1899),
Geschichte der polnischen litteratur (1901) och
Geschichte der russischen litteratur (1905).

Bryennios, Nikeforos (grek. &#925;&#953;&#1008;&#951;&#966;&#972;&#961;&#962; &#8001; &#914;&#961;&#965;&#941;&#957;&#957;&#953;&#959;&#962;),
bysantinsk fältherre och historieskrifvare,
f. 1062, inom en ytterst förnäm släkt, blef
genom sitt giftermål med Anna Komnena medlem af
kejsarfamiljen. Såsom fältherre tjänade han troget
både sin svärfar, Alexios I Komnenos, och sin svåger
Johannes II Komnenos, mot hvilken senare både hans
svärmor och hans maka förgäfves sökte förmå honom
att uppträda som tronpretendent. Han dog 1137 i
Konstantinopel. För eftervärlden har B. sin största
betydelse genom sitt historiska arbete om Alexios
Komnenos, hvars öden han emellertid hann skildra
blott till år 1079; det blef hans maka beskärdt
att i sitt ypperliga historiska verk fullfölja
och afsluta hvad mannen påbörjat. B:s verk är
den mot tronen uppåtsträfvande komneniska ättens
första familjekrönika, partisk, men rik på material
och för vår kännedom om dessa tider af oskattbart
värde. Hans stil är enkel och koncis, såsom det höfves
en soldat. Hans verk finnes till vår tid bevaradt
blott genom förmedling af en i Paris 1661 tryckt
dålig edition af en då ännu existerande, nu förkommen
handskrift. Jfr Anna Komnena.
V. Lm.

Bryennios, Filotheos, grekisk teolog, f. 1833
i Konstantinopel, studerade i seminariet på ön
Chalki och 1856-60 i Leipzig, Berlin och München,
blef 1861 professor i kyrkohistoria och exegetik vid
seminariet på Chalki och 1877 metropolit i
Nikomedeia. B:s verksamhet har varit af stor betydelse
för den äldsta kyrkans historia; bl. a. har han
1873 funnit en 1056 skrifven kodex, som innehöll
Clemens’ två bref (utg. af B. 1875) och den dittills
som förlorad ansedda ”Apostoliska kyrkoordningen”
(utg. af B. 1883).

Bryera. Se Bruera.


Brygden, Selache maxima, zool., ett af Atlantiska
hafvets vidunder, en hajfisk, som i storlek
täflar med hvalarna. Dess vanliga längd, då den
är fullvuxen, anses vara 10,4–11,8 m., men det
finnes äfven uppgifter, i synnerhet från äldre tider,
om att brygdar kunna blifva 20–30 m. långa eller
därutöfver. Till sitt lefnadssätt liknar brygden rätt
mycket hvalarna samt har i öfverensstämmelse
därmed – hvad som i främsta rummet skiljer den
från andra hajar, med undantag af den s. k. Rhinodon
typicus – en klen tandbeväpning, som knappast
är egnad att gripa något större rof. Den lefver
hufvudsakligen af hafvets smådjur – kräftdjur och
skallösa blötdjur, antagligen till en del äfven af
småfisk – och den fångar dem genom att vidt
utspärra sitt gap, hvarvid nämnda djur tillika med
en massa vatten inkomma i den ofantliga mun- och
svalghålan. Vattnet utpressas genom gälspringorna,
men dessförinnan silas det genom det fina gallerverk,
som bildas af de tättsittande långa, borstlika,
inskjutande gälbågstaggarna, hvilka verka liksom
hvalarnas barder och låta födan stanna kvar i
svalghålan. På brygden äro dessutom gälöppningarna
stora och sträcka sig högt från nacktrakten ända
ned mot midtlinjen af strupregionen, hvilket är det
andra kännetecknet, som skiljer den från de öfriga
hajarna. Dess egentliga tillhåll är i norra Atlanten
och Ishafvet; men därifrån gör den, antagligen i
flock, sina årliga vandringar mot södern, där den i
trakten af Irlands västkust, någon gång genom
Engelska kanalen, vänder åter mot norden. I dessa
farvatten har den fått sina engelska namn, ”basking-shark”
(gassarehaj) och ”sunfish” (solfisk), emedan
den oftast i lugnt väder under försommaren träffas
i hafsytan – där den har den rikaste tillgången på
föda – med den mörkbruna ryggen och en del af
den höga stjärtfenan öfver vattnet, liksom låge den
och gassade sig i solskenet. Det lugn, hvarmed den
då låter fiskarbåtarna komma inpå sig, afbrytes tvärt,
när den känner harpunen intränga i sin kropp. Då
rusar den ned med hvalens fart och dyker, om
möjligt, ända till bottnen, eller drager i yrande hast
fångstbåten med sig långa sträckor under flera
timmars tid eller t. o. m. ett eller annat dygn, innan
den tröttnar och låter hala sig upp. Väl uppkommen
i ytan, behandlas den på samma sätt som håskärdingen:
buken uppsprättas, och lefvern skäres loss;
kroppen får sjunka i hafvet. Fångsten är ganska
inbringande: en brygd af medelmåttig storlek har
en lefver, som fyller 6–10 tunnor och lämnar ungefär
hälften så mycket i tran. Vid Norges kust har
detta fiske troligen försiggått sedan uråldriga tider.
Numera tyckes det likväl hafva alldeles upphört
där.
F. A. S. (L-e.)

Brygga. 1. Väg- o. vattenb. En från land i
ett vatten utbyggd, broliknande, fast eller flytande
anläggning för olika ändamål, hvilka kännetecknas
af benämningarna: lastbrygga, ångbåtsbrygga,
båtbrygga, tvättbrygga, klappbrygga, färjbrygga m. m.
Förr har brygga varit liktydigt med bro, i hvilken
bemärkelse det fortfarande användes bl. a. i
orden: krigsbrygga, krigsbryggeekipage och pontonbrygga.
Fr. E.

2. Elektrot. Anordning för uppmätning af
elektriskt motstånd.

Bryggan (Varolsbryggan), fysiol. Se
Hjärnan.

Brügge, tyska namnet på staden Bruges (se
d. o.).

Brüggemann, Hans, bildsnidare från Husum i
södra Jylland, f. omkr. 1480, d. där före 1547,
utförde 1514–21 för Bordesholms klosterkyrka en
stor, rikt skulpterad altartafla, hvilken sedan 1666
är uppsatt i staden Slesvigs domkyrka. Jfr
uppsats af Ph. Weilbach i ”Nyt dansk kunstnerlexikon”.
Ph. W. (O. G-g.)

Bryggeri, dels beredning af vissa slags maltdrycker
(öl, porter o. s. v.), dels inrättning, där sådana
drycker beredas. Se Öl. – Uttrycket ”brygga”
användes stundom äfven om tillredning af en del
andra slag af vätskor, t. ex. ättika och punsch.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>