Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brunockra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtida med kartusianordens stiftare Bruno och
tillbragte större delen af sitt lif som kanik
dels i Magdeburg, dels i Merseburg. Han är
förnämligast känd genom sitt arbete De bello
saxonico, som är en skildring af de sachsiske
furstarnas strider (1073–81) med Henrik IV och
trots sin ensidigt antikejserliga tendens ett
verk af ganska högt värde genom däri meddelade
urkunder och aktstycken. Det är utgifvet i
"Monumenta Germaniæ historica. Scriptores", V.
J. H. B. (T. H–r.)
Brunou [-nå(v)], Alexander August, finsk senator,
f. 1821 i Mohla, blef student 1838 och inskrefs 1846
såsom auskultant i Viborgs hofrätt, där han 1863 blef
assessor och 1868 hofrättsråd. Han tog 1869 afsked,
var därefter, till 1872, ledamot i föreningsbankens
i Finland centralbestyrelse och utnämndes 1872
till senator i justitiedepartementet. Vid Uppsala
universitets jubelfest 1877 kreerades han till
juris hedersdoktor. Död i Hälsingfors 1887. B. var
ledamot af flera af regeringen tillsatta kommittéer
och sekreterare i lagutskottet vid 1867 års
landtdag. Såsom senator gjorde han sig genom sin
skarpa penna och sitt klara hufvud gällande icke blott
i rättskipningsangelägenheter, utan äfven i frågor af
allmän politisk natur. Han redigerade en mängd från
senaten till högsta ort afgifna betänkanden. B. var
liberal, med svenska sympatier i språkfrågan.
M. G. S.
Brunow, Ludwig, tysk skulptör, f. 1843 i
Mecklenburg-Schwerin, studerade i Berlin och Italien.
Han har utfört två
kungastatyer i Zeughaus i Berlin,
monument i Schwerin och Rostock,
Gustaf Adolfs staty i Lützen (1886),
ryttarstaty öfver Vilhelm I i Erfurt m. m.
Hans genrefigur Tvätterskan i Viktoriaparken
i Berlin är ett populärt konstverk.
G–g N.
Brun-Rollet [brö-rållä], Anton, fransk Afrika-resande,
f. 1810 i S:t Jean de Maurienne i Savojen, d. 1858
i Kartum. Under sina handelsresor besökte B. stora
delar af södra Sudan och bidrog väsentligt till
kännedomen om Nilens öfre lopp och tillflöden samt
folken därstädes. Genom B., som var känd i hela Nubien
som "köpman Jakob", öppnades dessa på elfenben rika
nejder för handeln. B. utgaf
Le Nil Blanc et le Soudan (1855).
Brunrost, bot. Se Sädesrost.
Bruns, Victor von, tysk kirurg, f. 1812, d. 1883,
sedan 1843 kirurgie professor i Tübingen, var berömd
för sina struphufvudoperationer och den förste, som
utförde sådana inifrån munhålan och med tillhjälp
af spegel. B. förvärfvade ock ett aktadt namn såsom
skriftställare.
Bruns, Karl Georg, tysk rättslärd, f. 1816, d. 1880,
från 1849 professor vid olika universitet, senast
(fr. 1861) i Berlin, författade det utmärkta verket
Das recht des besitzes im mittelalter und in der gegenwart (1848),
ett värdigt motstycke till Savignys arbete i ämnet, samt
Fontes juris romani antiqui (1860; 6:e uppl. 1893),
Das wesen der bona fides bei der ersitzung (1872) m. m.
Hans "Kleinere schriften" utgåfvos i 2 bd 1882.
Brunshauser skans (Schwinger skans), en Sverige
fordom tillhörig, vid Schwinges utlopp i Elbe
belägen skans, som skyddade Stades förbindelse med
hafvet. B. inneslöts i april 1656 af de allierade
och måste efter ett tappert försvar af öfverste Axel
Wachtmeister uppgifvas 4 juni eller blott en dag före
Erik Sjöblads ankomst med undsättningseskadern. B.,
som vid fredsslutet 1660 återlämnades till svenskarna,
förföll därefter så hastigt, att Dahlbergh redan 1695
måste yrka på dess iståndsättande i och för Elbeseglatsens
behärskande och tullens upptagande. Först 1698
började likväl skansen repareras och förses
med öfversvämningsslussar enligt af Dahlbergh
uppgjord ritning. Oaktadt k. m:t redan följande
år resolverade att, eftersom B. låg för långt upp,
en ny "älfskans" skulle byggas där Belum skans
(se d. o.) legat, fortsattes förstärkningsarbetena
ända till 1712, då B. intogs af danskarna.
L. W:son M.
Brunskog, socken i Värmlands län, Jösse härad. 26,764 har.
3,899 inv. (1903). B. bildar med Boda och Mangskog ett
konsistoriellt pastorat i Karlstads stift, Jösse kontrakt.
Brunskära, bot., svenskt namn på växtsläktet Bidens (se d. o.).
Brunsmand, Johan, norsk (dansk) präst och författare,
f. i Trondhjem 1637, d. 1707, blef 1658 student
i Uppsala och 1661 i Köpenhamn. 1668–77 var han
rektor i Herlufsholm och blef 1679 präst i Vartov i
Köpenhamn. B. utvecklade en ganska betydlig litterär
verksamhet, men hans skrifter äro för länge sedan
glömda, med undantag af Kjöge huskors (1674), som
upplefde många upplagor. Nämnda arbete, hvilket utgör
en berättelse om huru djäfvulen under ett helt år
uppenbarade sig i Kjöge, är ett af de allra viktigaste
aktstyckena till vidskepelsens historia i Danmark.
Y. N.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
