Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boer-kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägringstrupper. Engelsmännens längst norrut i
Natal på denna kolonis begäran till gränsens skydd
framskjutna trupper (under general W. Penn Symons)
råkade genast i stor fara att öfverväldigas. De
sökte af politiska skäl i det längsta hålla
Dundee och lyckades äfven (20 okt.), ehuru med
stor manspillan, vid Talana hill drifva tillbaka de
anryckande Transvaalboernas vänstra flygel under Lucas
Meyer. Symons stupade i striden, och general Yule
fick, då denna framskjutna ställning var ohållbar
och engelsmännens koncentrationspunkt vid Ladysmith
ansågs hotad, af Natal-arméns nyanlände befälhafvare,
general White, order om skyndsamt återtåg. Utan
att antastas af fienden, men ytterligt medtagen
af besvärliga marscher, uppnådde Yules styrka 26
okt.) på en omväg Ladysmith. White hade under tiden
framsändt trupper för att täcka återtåget från
Dundee, och den käcke kavallerigeneralen French
lyckades upprifva en oförsiktigt långt framskjuten
boerstyrka under general Kock vid Elandslaagte
(21 okt.). Transvaalboernas öfverbefälhafvare,
general P. Joubert, fortsatte emellertid långsamt
sin frammarsch, och under sina oförsiktigt planerade
försök att kasta boerna tillbaka och hindra Joubert
från att i förening med Fristatstrupperna innesluta
Ladysmith led White ett allvarsamt nederlag (striderna
vid Lombard’s kop och Modder spruit 30 okt.). Han
måste själf återgå till Ladysmith. Öfverste Carletons
kapitulation med omkr. 1,000 man (vid Nicholson’s nek)
gjorde nederlaget dubbelt kännbart, i det att boernas
segervisshet därigenom högt uppdrefs, den på många
håll rådande misstron mot krigspolitiken försvann och
upprorsrörelsen i Kapkolonien tog fart på allvar. Det
var också dessa brittiska motgångar,
Tre generationer i fält.
som gaf presidenten Steijn mod att
låta Oranje-fristatens trupper inrycka i
Kapkolonien. Betydelsefullast af boernas rörelser på
den västra krigsskådeplatsen var Fristatskommandonas
öfver Oranjefloden företagna inmarsch i norra delen
af Kapkolonien, där deras ankomst bragte det hotande
upproret till utbrott. Såväl där som i Betsjuanaland
och Natal
förklarades de områden de höllo besatta
för annekterade af Oranjefristaten eller
Transvaal. Infallet i Kapkolonien började 1 nov.,
dagen efter den utsedde brittiske öfverbefälhafvarens,
sir Redvers Bullers, ankomst till Kapstaden. Största
delen af den enda armékår, som i England ansågs
tillräcklig för boernas besegrande, befann sig ännu
på hafvet. Buller måste afdela en god del af densamma
till skydd för Natal och hjälp åt den hårdt ansatte
White med hans 13,000 man i Ladysmith; en annan
del sändes under lord Methuen att så skyndsamt som
möjligt undsätta Kimberley, där öfverste Kekewich
med omkr. 3.000 man sedan 4 nov. belägrades af
Fristatsboer under Wessels och en transvaalsk trupp
under De la Rey. I Mafeking försvarade sig öfverste
Baden-Powell på egen
Ingångar till underjordiska skyddsgångar i Mafeking.
hand framgångsrikt mot en mångdubbelt öfverlägsen
boerstyrka under general Cronje och kommendant
Snyman. Att tills vidare uppehålla de i norra
Kapkolonien inträngande boerskarorna och i
möjligaste mån motverka upprorets utbredning sändes
generalerna French och Gatacre, den förre med en
kavalleridivision österut från De Aar (vid järnvägen
från Kapstaden) mot järnvägsknuten Naauwport, den
senare med en rätt brokigt sammansatt truppstyrka,
mest fotfolk, uppför den från East London norrut
gående banan i riktning mot den förut förhastadt
utrymda viktiga järnvägsknuten Stormberg. Denna
nödtvungna utplottring af de tillgängliga
stridskrafterna hindrade Buller från att följa
sin ursprungliga fälttågsplan att med användande
af de tre norrut gående järnvägslinjerna företaga
en inryckning i Fristaten och där koncentrera sina
trupper mot Bloemfontein, för att sedan marschera på
Pretoria. I stället måste han egna allt större omsorg
åt Natal, där Ladysmith sedan 4 nov. var fullständigt
inneslutet och Joubert af sin käcke underbefälhafvare
Louis Botha låtit öfvertala sig att med omkr. 3,500
man utvalda trupper företaga en expedition nedåt
Natals hufvudstad Pietermaritzburg, dit vägen låg
nästan öppen, innan tillräckliga förstärkningar hunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
