Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 325-326 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bielke 6. Anna B., den föregåendes dotter - Bielke 7. Svante Turesson B., friherre, rikskansler - Bielke 8. Gunilla B., drottning - Bielke 9. Nils Turesson B., friherre, riksråd - Bielke 10. Hogenskild B., statsman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förläningar, Kalmar slott och län med Öland, samt
försvarade manligen slottet mot danskarna under
Sören Norrby. När Gustaf Vasa 1520 hemkom från sin
fångenskap i Danmark, vände han sig först till Anna
B., som mottog honom med välvilja och lofvade all
den hjälp hon kunde lämna. Denna blef dock icke stor,
ty Gustaf bemöttes af Kalmar stads borgare med köld
och hotades t. o. m. till lifvet af slottets tyska
besättning, hvadan han skyndsamt måste lämna staden,
som kort därefter uppgafs åt fienden. Anna B. dog
1520.

7. Svante Turesson B., friherre, rikskansler,
sonsons son till B. 4 och son till riksrådet Ture
Pedersson, f. 1567, var liksom brodern Nils (se
nedan) en nitisk anhängare af hertig Karl i dennes
förvecklingar med Sigismund. Han blef 1599 lagman
i Småland och ståthållare öfver Kronobergs län, var
1602 en af kommissarierna vid fredsmötet i Knäred,
blef s. å. riks- och kansliråd samt 1602 rikskansler.
1608 var han legat till Wismar. Sistnämnda år erhöll
han jämte brodern Nils friherrlig värdighet (men intet
friherreskap). Död 1609.

Gunilla Bielke. Efter målning i porträttsamlingen på Gripsholm.

8.Gunilla B.,drottning,
f. 1568, dotter af riksrådet och ståthållaren öfver
Östergötland Johan
Axelsson, hvilken var sonson till B. 5. När Johan
III om hösten 1584 beslöt ingå nytt äktenskap –
"för många orsakers skull", såsom hans egna ord tyda,
och "besynnerligen till att undfly tillstundande
sjukdomar och ohälsa, så ock många melankoliska
affekter, stora djupa tankar och annat mycket
bekymmer, som af ensörjenhet följa och förorsakas
kunde’’ – valde han, enär ingen utländsk furstinna
anstod honom, den "ädla välborna och hogdygdesamma
jungfrun Gunnel Bielke, som han kände både till dygd,
seder, later och sinne och
hvilkens dägelighet han själf sett (hon hade varit
drottning Katarinas hofjungfru) och tarfvade
i den staden icke tro några målare, som under
tiden icke alltid så kunna eller vilja afmåla alla
lineamenter". Den Sköna sextonåriga jungfrun, som
fäst sitt hjärta vid sedermera riksstallmästaren Per
Jonsson (Liljesparre), gaf konungen först korgen,
hvarpå den häftige friaren säges ha kastat sin
handske i ansiktet på henne. Men med lock och pock
förmåddes hon af sina släktingar att gifva sitt ja,
och bröllopet firades i Västerås i febr. 1585. Johans
syskon voro högeligen emot detta giftermål; hertig
Karl nekade att komma till bröllopet, och systern,
grefvinnan af Ost-Friesland, som enligt Johans
ord "mest nyttjade sin mun och bjäbbade härom",
påstod till och med, att "djäfvulen slitit många
par skor sönder, innan svenska drottningen kommit
till sin slutliga höghet". Giftermålet blef
icke utan inflytande på konungen. Gunilla vände
hans sinne från jesuiterna och katolicismen, och
hennes förböner förmådde honom att åter lösgifva
de år 1590 fängslade rådsherrarna. Hon hade
en son, Johan, hertig af Östergötland. Efter
konungens död drog hon sig undan till sonens
hertigdöme och dog på Bråborg i Östergötland 25
juni 1597 samt begrofs i Uppsala 21 jan. 1598.
A. B. B.*

9. Nils Turesson B., friherre, riksråd, broder
till Svante B. (se ofvan), f. 1569, studerade i
Rostock 1587 och 1588, blef, såsom det uppgifves,
1594 hertig Karls råd och var sedan en ifrig anhängare
af honom. B. utnämndes 1602 till hofråd och synes
utan ny utnämning inom kort upptagits bland riksråden,
utförde under Karl IX en mängd uppdrag af olika art
och erhöll 1608 friherrlig värdighet (men intet
friherreskap). 1612–13 var han svensk fullmäktig vid
underhandlingarna i Ulfsbäck, som ledde till freden
i Knäred. 1614 utnämndes han till ledamot af Svea
hofrätt, men intog, såvidt kändt är, aldrig sin plats
därstädes. Kammarråd åren 1615–23, förordnades B.
sistnämnda år till president i Åbo nyinrättade hofrätt
och därjämte till "gubernator" öfver de 3 sydliga
länen i Finland, hvartill 1628 lades uppdraget, att
han skulle hafva inseende öfver krigsmakten i landet.
Han erhöll sålunda en generalguvernörs myndighet.
Några märkligare spår af sin verksamhet har han
emellertid icke efterlämnat. På egen begäran
fick han 1630 afsked från presidentämbetet
och 1631 från sina öfriga tjänster. 1634
vardt han öfverlandshöfding i Västergötland, men
tillträdde icke befattningen. Han dog 1639.
Fr-w.

10. Hogenskild B., statsman, f. 1538, son af
riksrådet Nils Pedersson till Åkerö, som var sonson
till B. 4, blef slagen till riddare vid Erik XIV:s
kröning och några år därefter riksråd. På hösten
1567 sändes han såsom krigsöfverste att mota
danskarna, som under Daniel Rantzau framträngt öfver
Holaveden, men blef af dem öfverraskad
vid Norrby och Flishult samt på senare stället
1568 tagen till fånga jämte Sten Banér. B. visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>