Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibelkommission, personer som fått i uppdrag att gemensamt förbättra en bibelöfversättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bibelkommission
gällande, förlamade kommissionens verksamhet, så
att först 1816 en ny proföfversättning af nya testamentet
utkom, "väl icke i lika mån parafrastisk
som den förra, dock icke sådan, att den ansågs
motsvara kyrkans behof och det religiösa sinnets
fordringar". J. O. Wallin uppträdde mot den moderniserade
stilen och försvarade det gamla bibelspråket
såsom "kyrkans modersmål". Sedan Samuel
Ödmann och Tingstadius aflidit och en ny
väckelse uppstått på det religiösa lifvets område,
gjorde sig småningom nya grundsatser gällande för
bibelns öfversättning. Man började nämligen -
först i Tyskland, sedan i Sverige och andra protestantiska
länder - hysa den meningen, att i återgifvande
af originalets anda och kraft Luthers
öfversättning hade stort företräde framför alla de
nyare, hvarför man nu hufvudsakligen riktade sina
bemödanden på denna öfversättnings förbättrande.
I denna riktning utgåfvo P. Sjöbring och J.
Thorsander, såsom medlemmar af kommissionen,
från 1834 öfversättningar öfver flera af gamla testamentets
skrifter. Emellertid väcktes vid 1847 års
riksdag af H. G. Lindgren förslag om kommissionens
upplösning, hvilket dock af adeln och prästeståndet
förkastades. Af den 1841 omorganiserade
kommissionen - A. E. Knös var denna kommissions
verksammaste medlem - utgafs 1853 en
till den lutherska sig nära anslutande proföfversättning
af nya testamentet, hvilken blef ganska
gynnsamt mottagen och 1861 utkom i en reviderad
upplaga. Denna öfversättnings antagande afstyrktes
likväl af de teologiska fakulteterna och alla
domkapitlen i riket utom Härnösands; den blef
vidare äfven inom pressen föremål för en genomgående
kritik (af bl. a. A. Hazelius, i Sv. litteraturtidskr.
1868), och när den jämte en af kommissionen
1868 utgifven öfversättning af gamla
testamentet framlades för kyrkomötet sistnämnda år,
var domen så godt som på förhand gifven: mötet
anhöll om en förnyad bearbetning. Kommissionen,
som nu utgjordes af C. A. Torén, H. G. Lindgren
och H. M. Melin, utgaf 1873 en ny öfversättning
af nya testamentet, utmärkt af en noggrannare
textkritik och ett i hög grad moderniseradt
språk, men icke utan benägenhet för "parafrasering".
Äfven denna blef från flera håll tadlad
(Olbers, i ofvan anförda arbete; V. Rydberg i
Svensk tidskrift 1873). 1873 års kyrkomöte förklarade
visserligen, att kommissionen i allmänhet
hade på ett tillfredsställande sätt tillämpat de i
1773 års instruktion uppställda grundsatserna, men
ansåg dock öfversättningen böra undergå en allvarlig
granskning och förnyad revision. Vederbörande
fingo inlämna sina anmärkningar, och en
ny proföfversättning af nya test. utgafs 1877. I motsats
mot 1873 års öfversättning slöt sig denna i hög
grad till den gamla kyrkobibeln, t. o. m. genom
återinförande af gammalsvenska ord och ordformer,
såsom "omak", "gack", "hvi", "ho" o. s. v.
Året därpå utkom en ny proföfversättning af gamla
test. Kyrkomötet 1878 hade dock åtskilligt att anmärka
mot de båda öfversättningarna och begärde
en revision af dem. Hösten 1879 nedsattes därför
af k. m:t för revision af nya test. en kommission,
bestående af A. N. Sundberg, C. A. Torén och M.
Johansson, hvarjämte en granskningsnämnd tillsattes,
bestående af biskoparna G. D. Björck och P.
Sjöbring samt professor Kr. Cavallin i Lund. 1882
utgaf kommissionen en proföfversättning af nya
test., som af 1883 års kyrkomöte förordades till
antagande, dock med vissa ändringar, och af k. m:t
förklarades, med iakttagande af dessa ändringar,
"antagen till bruk vid undervisningen i skola och
kyrka"; dock skulle, i enlighet med kyrkomötets
hemställan, de i handboken och evangeliiboken förekommande
nytestamentliga skriftställena vid de
liturgiska handlingarna föreläsas oförändrade, till
dess revisionen af gamla test. blefve fullbordad.
Följande år utgaf kommissionen på grund häraf en
s. k. "normalupplaga" af nya testamentet. Från olika
håll framställdes likväl anmärkningar mot denna öfversättning,
nämligen dels mot den däri följda grundtextprincipen,
i det att "textus receptus" hufvudsakligen
lagts till grund för densamma, dels mot
ett alltför slafviskt återgifvande af det grekiska
språkidiomets uttryckssätt o. s. v. Detta föranledde
biskop Rodhe m. fl. att vid följande kyrkomöte
(1888) väcka en motion (som dock afslogs) om att
den dåvarande bibelkommissionen måtte bemyndigas
"att i den år 1883 af kyrkomötet godkända öfversättningen
af nya testamentet föreslå vissa ändringar".
Hösten 1884 hade nämligen för revisionen af
gamla test. nedsatts en ny bibelkommission, bestående
af M. Johansson, W. Rudin och Es. Tegnér
under ärkebiskopens ordförandeskap. Samtidigt tillsattes
en ny granskningsnämnd, bestående af biskoparna
P. Sjöbring och L. Landgren samt pastor
primarius F. Fehr. Redan följande vår (1885) begärde
M. Johansson entledigande från uppdraget
att vara ledamot i kommissionen, hvarefter i hans
ställe insattes J. Personne. Samma år begärde
också biskop Landgren entledigande från ledamotskapet
i granskningsnämnden, hvarefter biskop C.
H. Rundgren blef i hans ställe förordnad. 1887
utgaf kommissionen en öfversättning af psaltaren i
2 upplagor, nämligen en med och en annan utan
fristående versled. Denna öfversättning framlades
af k. m:t för kyrkomötet 1888, med begäran att
kyrkomötet däröfver skulle afgifva yttrande. Kyrkomötet
förklarade "sin tillfredsställelse såväl med de
grundsatser, efter hvilka öfversättningen blifvit utförd,
som ock med sättet, hvarpå dessa grundsatser
blifvit i all hufvudsak tillämpade, samt anhöll, att
kommissionen måtte bemyndigas att utgifva denna
öfversättning med de ändringar, till hvilka kommissionen
kunde finna anledning . . . . för att densamma
måtte i församlingen blifva använd och pröfvad".
Sedan ett sådant bemyndigande blifvit kommissionen
gifvet, utgaf den 1890 en "normalupplaga" af
psaltaren, likaledes i två upplagor. 1893 utgaf
kommissionen en öfversättning af de fem Moseböckerna,
1896 af de öfriga historiska böckerna i
gamla test., 1897 af de poetiska och 1898 af de
profetiska böckerna. Kyrkomötet 1898 förklarade
sig "med synnerlig tillfredsställelse godkänna de
grundsatser, efter hvilka öfversättningen blifvit utförd,
likasom det sätt, hvarpå dessa grundsatser
blifvit i hufvudsak tillämpade" och anhöll, att
k. m:t måtte uppdraga åt kommissionen att i enlighet
med dess egen önskan och med ledning af framställda
anmärkningar ytterligare öfverse proföfversättningen
och utgifva den till att "användas vid
den offentliga undervisningen i kyrka och skola för
att sålunda blifva i församlingen känd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
