Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 1087-1088 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baugé, fransk stad - Bauges, Les, bergslandskpa i franska Savoi - Bauh., förkortning för K. Bauhin - Bauhinia, växtsläkte - Bauhinskaklaffen. Se Tarm. - Baukis. Se Filemon. - Baula, isländskt fjäll - Baumann, Oskar, tysk Afrikaresande - Baumann-Jerichau, Elisabeth, dansk målarinna. Se Jerichau- - Baumbach. 1. Rudolf B., tysk skald - Baumbach. 2. Karl Adolf B., tysk politiker. - Baumé, Antoine, fransk kemist - Baume de cachou. Se Tetragastris - Baumés snällfluss. Se Fluss. - Baumg., förkortning för J. Chr. G. Baumgarten - Baumgarten (egentl. Baumgart), Nils Krister von, krigsman - Baumgarten. 1. Sigismund Jakob B., tysk dogmatiker. - Baumgarten. 2. Alexander Gottlieb B., tysk filosof och estetiker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3,177 inv. (1901). Engelsmännen ledo här ett
nederlag 1421.

Bauges, Les [läbåʃ], berglandskap i franska
dep. Savoie, mellan floden Isère, i s., samt sjöarna
Bourget och Annecy, i v. och ö. Landskapet ligger
i allmänhet 1,000 m. ö. h., högsta bergstoppen,
M:t Trélod, 2,179 m. Hufvudorten, Le Châtelard,
har omkr. 300 inv., och landet genomflytes af Chéran,
en vänsterbiflod till Rhône. Befolkningen lefver af
järnindustri och boskapsskötsel. Landskapets 14
kommuner bildade fordom en federativ republik.

Bauh., i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för K. Bauhin.

Bauhin [båhä’], Kaspar, schweizisk anatom
och botanist, f. 1560 i Basel, d. därstädes 1624 som
professor i medicin och botanik. Hans botaniska verk
anses som de bästa före Linnés tid. Viktigast äro:
Phytopinax (1596),
Prodromus theatri botanici (1620) och
Pinax theatri botanici (1623, nya uppl. 1671 o. 1735).
Berömdt är äfven hans
Theatrum anatomicum (1605, ny uppl. 1621).

(^{T. K.})

Bauhinia L., bot., växtsläkte af fam.
Leguminosæ, afd. Cæsalpinioideæ,
innefattar omkr. 150 tropiska, ofta hanbildande
träd eller buskar, med ofta tillplattad och vriden
stam, hela eller tvåflikiga blad samt hvita eller
röda, i klasar sittande blommor. Rotbarken och
bladen af B. tomentosa L. användas i
medicinen, och af samma arts frön erhålles en
förträfflig, fet olja; dess fasta hvita ved
användes till handtag, vapen m. m. Ett värdefullt
virke erhålles äfven af B. acuminata L.
(bergebenholts). Af bastet af
B. racemosa L. (aptá) förfärdigas
i Ostindien tågverk af stor styrka; samma art
lämnar äfven ett slags kino och det s. k. semgummi.

Stycke af en Bauhiniastam.

^{G. L–m.}

Bauhinska klaffen. Se Tarm.

Baukis. Se Filemon.

Baula [böjla], "den bölande", d. v. s.
"kon", ett af blekröd och gulaktig liparit
bestående, 910 m. högt, sockertoppsformigt
fjäll vid Norðurárdalen på västra Island.
Genom sin färg sticker det bjärt af mot de
omgifvande svarta basaltfjällen. Sitt namn
har det fått af det bölande ljud vinden
frambringar, när den stryker fram kring berget.

^{R. N–g.}

Baumann, Oskar, tysk Afrikaresande, f. 1864
i Wien, studerade i Leipzig och följde 1885 O. Lenz
uppför Kongo till Stanley-fallen, men måste för
sjukdom återvända samt utforskade på återvägen
Fernando Po, som han beskref i
Fernando Po und die Bube (1887).
På uppdrag af tyska östafrikanska sällskapet
undersökte han 1890 Usambara och kringliggande land
(Usambara und seine nachbargebiete, 1891)
samt företog 1892 i spetsen för en af tyska
antislafveriföreningen bekostad expedition en resa
från Tanga förbi Kilima-ndjaro till Viktoriasjön och
undersökte dess södra och västra strandlandskap. 1895
fick han af geografiska sällskapet i Leipzig i uppdrag
att företaga en vetenskaplig undersökning af öarna
Sansibar, Pemba och Mafia. B. afled i Wien 1899,
sysselsatt med utgifvandet af denna resas resultat.

(^{G. Stg.})

Baumann-Jerichau, Elisabet, dansk
målarinna. Se Jerichau.

Baumbach. 1. Rudolf B., tysk skald, f. 1840
i Sachsen-Meiningen, var från 1865 lärare i olika
österrikiska städer och bosatte sig 1885 i Meiningen,
med hofråds titel. Frisk och lefnadsglad, med anklang
af folkton, gärna besjungande vandringslif, vin och
älskog, har hans diktning vunnit obestridliga framgångar
på visans område, inom hvilket falla hans samlingar
Lieder eines fahrenden gesellen (1878, 1880),
Spielmannslieder (1882),
Krug und tintenfass (1887),
Bunte blätter (1897) m. fl.
Alla dessa hafva på kort tid upplefvat ett ovanligt
stort antal upplagor, såväl som hans episka alster,
bland hvilka må nämnas den färgrika slovenska alpsagan
Zlatorog (1877),
Frau Holde (1881) och
Abenteuer und schwänke (1883).

2. Karl Adolf B., den föregåendes broder,
tysk politiker, f. 1844 i Meiningen, d. 1896 såsom
öfverborgmästare i Danzig, var frisinnad medlem af
tyska riksdagen 1880–93 och utsågs 1890 till dess
andre vicepresident samt invaldes 1891 i preussiska
herrehuset. Utom smärre skrifter öfver normalarbetsdag
och det kvinnliga arbetet m. m. författade
B. de populära arbetena
Staats-lexikon (1882) och
Der deutsche reichstag (1890).

Baumé [båme], Antoine, fransk kemist, f.
1728, blef 1752 professor vid den farmaceutiska skolan
i Paris och 1773 ledamot af franska vetenskapsakademien.
Död 1804. B. gjorde flere kemisk-tekniska rön af mycken
nytta och uppfann en areometer (se d. o.),
som ännu begagnas. Han utgaf bl. a.
Éléments de pharmacie (1762; 9:e uppl. 1818) och
Chimie expérimentale et raisonnée (3 bd, 1773),
där han visar sig vara anhängare af flogistonteorien.

Baume de cachou [båm də kaʃo], fr., bot. Se Tetragastris.

Baumés snällfluss [båmes], metall. Se Fluss.

Baumg., i naturvetenskapliga beteckningar
förkortning för J. Chr. G. Baumgarten, f. 1765,
d. 1843 som läkare i Siebenbürgen.

Baumgarten (egentl. Baumgart), Nils
Krister von, krigsman, f. 1667 (enligt andra 1674)
i Kalmar, hade i holländsk och svensk krigstjänst
bevistat fyra fälttåg, då han började en ny
hjältebana under Karl XII. Han var såsom drabant
konungen följaktig vid landstigningen på Själland
1700, i slaget vid Narva s. å., i striden vid Düna
1701, i slaget vid Klissov 1702. Sedermera kämpade
han vid Pultusk, Thorn, Lemberg, Frauenstadt,
Holowczyn, Horodna och Poltava samt deltog i
kalabaliken i Bender (1713). År 1715 kom han till
Stralsund och var med i träffningen vid Stressow,
där han lämnade Karl sin häst, sedan konungens
blifvit skjuten. I norska fälttåget 1716 deltog B.
såsom interims-öfverste för adelsfanan. 1712
upphöjdes han i adligt stånd. B. var anspråkslös, manlig
och tapper ända till oförvägenhet samt en entusiastisk
beundrare af Karl XII, och han verkliggjorde sålunda
den allmänna föreställningen om en äkta karolin.
Död i Stockholm 1727.

Baumgarten. 1. Sigmund Jakob B., tysk
dogmatiker af spener-franckeska skolan, f. 1706,
d. 1757 som teologie professor i Halle, sökte använda
Wolffs demonstrativa metod på dogmatiken.

2. Alexander Gottlieb B., den förres
broder, tysk filosof och estetiker, f. 17 juli 1714 i
Berlin, d. 1762 som professor i Frankfurt a. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>