Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Appell. 5. Sjöv. - Appell. 6. Spelt. Ny insats - Appell, Paul - Appellant, person, som vädjar - Appellanter, inom den franska kyrkan - Appellation, jur. - Appellations-domstol (ty. appellationsgericht, fr. cour d'appel), jur. - Appellativ, språkv. - Appellera, vädja från lägre till högre domstol - Appellöf, Jakob Johan Adolf - Appendicitis, med. Se Blindtarmsinflammation - Appendicularidæ, zool. Se Tunicata - Appendini, Francesco Maria - Appendix, bihang - Appenzell, kanton i nordöstra Schweiz - Apperception, psyk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Liknande honnör gifves, då flaggman med befälstecken
blåsande, passerar förbi.
H. W-L.
6. Spelt. Ny insats.
Appell, Paul, fransk matematiker, f. 1855 i
Strassburg, blef 1877 maître de conférence vid
Sorbonne i Paris, 1879 t. f. professor vid
vetenskapsfakulteten i Dijon, 1881 maître de conférence vid
normalskolan i Paris och 1885 professor i rationell
mekanik vid Sorbonne. 1892 valdes han till medlem
af franska institutet. A. har utgifvit ett stort antal
förtjänstfulla arbeten i matematik och mekanik. Bland
hans matematiska arbeten, som hufvudsakligen beröra
frågor af funktionsteoretiskt intresse, märkes den stora
afhandlingen Sur les intégrales des fonctions à
multiplicateurs (i "Acta mathematica", bd. 13), som af
konung Oskar II belönades med guldmedalj vid den
internationella matematiska pristäflingen i anledning
af konungens sextioårsdag 1889. Bland A:s
mekaniska arbeten må framhållas det stora verket Traité
de mécanique rationelle (1893 ff.), som icke minst ur
didaktisk synpunkt besitter stora förtjänster. A.
utmärker sig genom en synnerligen elegant och på
samma gång bindande och uttömmande
framställningskonst.
H. v. K.
Appellant, person, som vädjar från lägre till högre
domstol. Jfr Appell och Appellanter.
Appellanter (jfr Appell), inom den franska kyrkan
benämning på motståndarna till den ryktbara bullan
Unigenitus, hvilken 1713 utfärdades af påfven
Klemens XI mot den af jansenisten Paschasius Quesnel
utgifna upplagan af Nya testamentet. Appellanterna
kallades så, emedan de, då påfven hotade dem
med exkommunikation, appellerade till en allmän
kyrkoförsamling. Se vidare Jansenister.
Appellation (lat. appellatio), jur., i främmande
länders processrätt vanlig benämning å det rättsmedel,
genom hvilket man hos den närmast högre instansen
söker ändring i en lägre domstols beslut. Jfr
Besvär, Rättsmedel och Vad.
Appellations-domstol (ty. appellationsgericht, fr.
cour d’appel), jur., domstol, hvilken såsom andra
instans, efter skedd appellation från underrätt, afgör
rättegångsmål. I Sverige äro hofrätterna
appellationsdomstolar. Jfr Hofrätt och Instans.
Appellativ (af lat. appellare, kalla, benämna),
språkv., substantiv, som utgör benämning på en hel
klass af föremål och sålunda kan logiskt indelas
(i motsättning till individnamn). Som svensk
synonym nyttjas släktnamn eller, bättre,
artnamn. Termens betydelse växlar hos olika
grammatiker.
R-N B.
Appellera (jfr Appell), vädja från lägre till
högre domstol.
Appellöf, Jakob Johan Adolf, zoolog, f.
2 nov. 1857 i Garda socken på Gottland, blef student
i Uppsala 1877, filos. doktor 1886, docent i zoologi
vid Uppsala universitet 1887 och konservator vid
Bergens museum 1889. Bland hans vetenskapliga arbeten
märkas flera viktiga bidrag till kännedomen om
hufvudfotingarna: Die schalen von Sepia, Spirula
und Nautilus, studien über ihren bau und wachsthum
(i Vet. akad:s handl. 1893), Teuthologische beiträge
1–4 (1889–92, i Bergens museums aarsberetning
och aarbog), Cephalopoden von Ternate (i "Abh. der
Senckenberg. gesellsch. Frankfurt", 1898), Über das
vorkommen innerer schalen bei Octopoda
(i Bergens mus. aarbog 1899). Af öfriga skrifter må
nämnas: Ueber einige resultate der kreuzbefruchtung
bei knochenfischen (ibid. 1894–95), Zur kenntnis der
edvardsien (ibid. 1891) och Über aktinienentwickelung
(ibid. 1900).
L-E.
Appendicitis (af lat. appendix, bihang), med. Se
Blindtarmsinflammation.
Appendicularidæ, zool. Se Tunicata.
Appendini, Francesco Maria, sydslavisk
litteratur- och språkforskare af italiensk börd, död
1837. A., som tillhörde piarist-orden, kom 1792 till
Ragusa, där han såsom lärare och gymnasierektor
nitiskt studerade "illyriska" (serbokroatiska) språket
och litteraturen. Förutom bl. a. en Grammatica della
lingua illyrica samt Varro illyricus sive de originibus
linguæ illyricæ författade han en ragusansk
litteraturhistoria, Notizie istorico-critiche (1801–03), som
trots många okritiska och vilseledande uppgifter
fortfarande är oumbärlig för hvarje forskare i den
sydslaviska renässanslitteraturen.
A-D J.
Appendix (af lat. appendere, hänga vid), bihang,
tillägg. – Appendix vermicularis, "det maskformiga
bihanget", ett bihang till blindtarmen (se d. o.).
Appenzell, kanton i nordöstra Schweiz, helt och
hållet innesluten af S:t Gallen. Den är delad i de
båda halfkantonerna A.-Ausser-Rhoden, 242
kvkm., 55,281 inv. (1900), mest protestanter, och
A.-Inner-Rhoden, 159 kvkm., 13,499 inv. (s. å.),
mest katoliker. Hufvudorten i den förra är Herisau,
i den senare Appenzell. Med undantag af den östra
delen är A. uppfylldt af höga bergsryggar och sluter
sig i s. till Säntisberget (2,504 m.). Genom Sitter
och Urnäsch, landets förnämsta floder, tillhör
det Rhen-området. Obetydligt åkerbruk drifves, men
dess mer boskapsskötsel, hvilken utgör den förnämsta
inkomstkällan för befolkningen i Inner-Rhoden,
under det att bomullsväfnadstillverkning och
brodering af gardiner, näsdukar o. d. förnämligast
drifvas i Ausser-Rhoden. Utförselvaror äro,
utom nämnda artiklar, boskap, ost, smör, honing
och något stenkol. Ausser-Rhoden har en rent
demokratisk författning, enligt hvilken samtliga
röstberättigade kantonsinvånare utöfva suveräniteten i
"landesgemeinde", som sista söndagen i april hvarje
år sammanträder omväxlande i Trogen och Hundwyl
samt antager, förkastar och ändrar lagar, pröfvar
budgeten, väljer regeringsrådet (7 medl.) och
landammannen, medlemmarna i högsta domstolen (11
pers.) äfvensom halfkantonens representanter i
förbundsförsamlingen och meddelar indigenat. Stora
rådet (kantonsrådet), som håller sina sessioner i
Herisau och består af ombud för kommunerna (1 på
hvarje tusental inv.), öfvervakar förvaltningen
och förbereder de lagförslag, som skola framläggas
för "landesgemeinde". Inner-Rhodens författning är
likartad. Regeringsrådet består af 9 medlemmar. –
A. har sitt namn af en utgård, som tillhörde
abboten i S:t Gallen ("abbatis cella"). 1377
inträdde A. i det schwabiska stadsförbundet och
upptogs 1513 i det schweiziska Edsförbundet som 13:e
kanton. Religionsstriden framkallade 1597 delningen
i två halfkantoner.
Apperception (nlat. apperceptio, uppfattning),
psyk., den själsverksamhet, hvarigenom man "fattar"
hvad man erfar. De fleste nutida psykologer anse, att
denna uppfattning väsentligen beror på det samband,
genom hvilket den nya förnimmelsen knytes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
