Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böhmen - Böhmer, Eduard, tysk filolog - Böhmert, K. V., professor i nationalekonomi. - Böhmflöjt - Böhmisch-Brod, slagfält - Böhmisch-Kamnitz, stad i Böhmen - Böhmiska förlikningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Historia (sedan 1878). Det gammaltsjechiska partiet,
som under senare åren undandragit sig att skicka ombud
till landtdagen och riksrådet, måste dock, tvunget
af folkopinionen, låta sina ombud inträda 1878 i
landtdagen och 1879 i riksrådet, sedan genom Taaffes
utnämning till ministerpresident åtminstone några af
dess önskningar, såsom om ett tsjechiskt universitet,
språkförordningar och ändring af valordningen,
fått utsigt till framgång. Men derefter blef
också fiendskapen mellan tyskar och tsjecher
mer häftig än förr och tog sig ofta uttryck i
excesser mot de förre från tsjechernas sida. 1883
lyckades tsjecherna att med hjelp af de feodale
få majoritet i B:s landtdag, och handelskamrarna i
Prag och Budweis eröfrades likaledes af tsjecherna,
hvilkas språk alltmer utbreddes på tyskans gamla
område. Dertill bidrogo språkförordningen af 1880,
enligt hvilken äfven i rent tyska trakter ämbetsmän
kunna anställas, som tala endast tsjechiska, och
en ny lag af 1886, som måste alldeles borttränga
tyskan ur den högre rättskipningen. Tyskarna, som
voro i minoritet i landtdagen, föreslogo förgäfves,
att landet skulle uppdelas efter språkgränsen i
olika förvaltningsområden. Då endast kränkningar
träffade de tyska ombuden i landtdagen, lemnade
dessa d. 22. Dec. 1886 representationen med den
förklaring, att de först då skulle återvända, när de
fingo garanti för att deras förslag och önskningar
skulle underkastas en saklig pröfning. Samtidigt blef
oenigheten mellan gammaltsjecher och ungtsjecher
allt större. De förres motstånd mot liberalare
skollagar m. m. minskade deras popularitet i landet
och ökade antalet af ungtsjechernas anhängare. Vid
valen till landtdagen 1889 insattes så många af
de senare, att t. o. m. regeringen vidtog åtgärder
emot deras envälde. Till Wien kallades i Jan. 1890
förtroendemän för tyskarna, gammaltsjecherna
och de store godsegarna, och man lyckades der
ena dessa tre partier (den s. k. böhmiska
förlikningen). Följden blef att tyskarnas
flesta fordringar beviljades, t. ex. krafven på
upprättandet af en tysk sektion i landsskolrådet och
landskulturrådet, förvaltningsområdenas begränsning
efter nationalitet, en tysk senats inrättande i
öfverdomstolen i Prag. Dessutom lofvades en revision
af språkförordningen af 1880, vissa ändringar till
tyskarnas förmån vid politiska val m. m. Efter fyra
års frånvaro inträdde nu de tyske landtdagsmännen i
Maj 1890 åter i B:s representation, men förlikningen
vållade, att det gammaltsjechiska partiet i stället
förlorade all betydelse och vid de nya valen nästan
fullständigt ersattes med ungtsjecher, hvilkas
hat mot tyskarna var större än någonsin, såsom de
särdeles demonstrativt visade under utställningen
i Prag 1891. För att i någon mån återvinna sitt
förlorade inflytande uppträdde nu gammaltsjecherna
emot det förlikningsprogram, som de 1890 biträdt,
och lyckades också draga med sig en del af de
store godsegarna. Regeringen stod dock fast vid
nämnda program och utfärdade 1892, sedan landtdagen
åtskilts, förordningar i denna riktning, hvilka
framkallade häftiga anfall mot justitieministern
Schönborn. Emellertid blefvo de konservative store
jordegarna snart med anledning af ungtsjechernas
hänsynslösa uppträdande åter mer
benägna för förlikningslöftenas genomdrifvande. Men
ungtsjechernas demonstrationer hafva dock förhindrat
eller försenat dessa reformer, så att ännu åtskilliga
åtgärder återstå, innan målet uppnåtts. Föga
troligt är i alla fall, att dermed lugnet skall vara
återstäldt, ty tsjechernas hat mot tyskarna är lika
stort som förr, och ungtsjechernas sträfvan är att
åter fråntaga dem deras vunna fördelar.
Literatur: B:s historia är behandlad af Pelzel
(4:de uppl. 1817), Palacky (5 bd, 1836–67;
omfattande tiden till 1526), Tomek (1864),
Schlesinger (2:dra uppl. 1870), Toman (»Das böhmische
staatsrecht», 1872, omfattande tiden 1527–1848).
J. Fr. N.
Böhmer, Eduard, tysk filolog, f. 1827 i Stettin,
blef professor i romansk filologi vid universitetet
i Halle 1868 och innehade 1872–79 samma lärostol
i Strassburg. Han egnade sig från yngre år
åt teologien och utgaf bl. a. Spinozas förut
otryckta »Tractatus de Deo et homine» (1852),
Über die Apokalypse (1855), skrifter af Juan de
Valdes m. fl. spanska reformationsvänner (Spanish
reformers etc., 2 bd, 1874–83) och en utläggning af
Romare-brefvet (1886). Mera känd har dock B. gjort
sig som romanist. På detta område har han skrifvit
Über Dantes schrift De vulgari eloquentia (1868)
och Über die provençalische poesie der gegenwart
(1870) samt utgifvit Rolandssången (»Rencesval»,
1872) och tidskriften »Romanische studien» (6
bd, 1871 o. följ., med värdefulla bidrag af honom
sjelf). B:s ljudskrift för beteckning af det romanska
uttalet har ganska allmänt antagits bland Tysklands
romanister. På ett annat filologiskt fält uppträdde B.
1891 med sin edition af Pindaros’ sicilianska oden
(jämte prosaöfversättning).
*Böhmert, K. V., kallades 1875 till professor i
nationalekonomi och statistik vid polyteknikum i
Dresden samt till föreståndare för k. sachsiska
statistiska byrån. Han utgifver sedan nämnda år
dennas tidskrift, sedan 1873 »Der arbeiterfreund»
(tills. med Rud. von Gneist till dennes död, 1895),
sedan 1877 veckoskrifterna »Sozialkorrespondenz»
och »Volkswohl» samt sedan 1888 serien
»Volkswohl-schriften». Vidare må nämnas hans
arbeten Die gewinnbetheiligung. Untersuchungen über
arbeitslohn und unternehmergewinn (2 bd, 1878) och
Das armenwesen in 77 deutschen städten und einigen
landarmenverbänden (1886). B. har sedan 1879 särskildt
vinnlagt sig både teoretiskt och praktiskt om reformer
i tyska fattigvårdsväsendet samt bekämpandet af
dryckenskapslasten och osedligheten. Till sin
nationalekonomiska ståndpunkt är han afgjord
frihandlare, men söker att i striden mellan
Manchester-skolan och det socialpolitiska partiet
bana väg för en ny socialstatistisk riktning.
Böhmflöjt. Se Böhm, Th. Suppl. och Sauvlet, J. B.
*Böhmisch-Brod hade 4,087 innev. 1890. En minnesvård
öfver slaget 1434 restes på slagfältet 1881.
Böhmisch-Kamnitz, stad i norra Böhmen, n. ö. om
Tetschen, vid böhmiska nordbanan. 4,600 innev. (1890),
tyskar. Textilindustri.
Böhmiska förlikningen (T. Böhmischer ausgleich). Se
Böhmen, sp. 1279. Suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
