Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Broughton-öarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1525 och dog 1569. I afseende på hans karakteristik
kan tilläggas, att han studerade Hieronymus Boschs
fantastiska skapelser, Corn-Massys’ genretaflor,
utan att följa skolans formspråk, men framförallt
följde naturen, och på dessa vägar blef han såväl
mästare i de fantastiska allegoriframställningarna
med moraliserande syfte (klarast framträdande i
kompositioner för kopparstick), som i skildringar
ur bondlifvet och slutligen äfven en af de störste
landskapsmålare under 1500-talet (exempel: ett stort
berglandskap, med motsats mellan tunga molnskuggor
och solsken, en af milstolparna i landskapsmåleriets
historia, nu i Wiens museum). Bland hans bibliska
bilder, dels i stick, dels i olja, märkes hans
storartade tafla Kristus bär sitt kors, särskildt
äfven märklig för sin landskapsbakgrund (1563),
i Wiens museum. Der kan mästaren i det hela bäst
studeras, emedan kejsar Rudolf II förskaffade sig en
hel rad af hans arbeten i alla hans olika arter. I
München finnes intet af honom; likaså intet i
Sveriges Nationalmuseum, i bägge fallen enligt nu
gällande kataloger. — 2. Peeter B. d. y., född i
Bruxelles i slutet af 1564, död i Antwerpen 1638, har
ofta sammanblandats med sin fader Peeter B. d. ä., men
alla sådana bilder måste tillerkännas honom, som äro
daterade senare än 1569, af hvilka flere gått under
faderns namn, t. ex. Dödens triumf (ett exemplar,
dat. 1597, i Graz’ museum), Johannes döparens
predikan (3 exemplar: ett från 1598, ett från 1620,
det tredje odateradt), Betlehemitiska barnamordet
(derå Woermann i en vrå upptäckt årtalet MDC . . .),
vidare Bondslagsmål och Kristi korsbäring, bägge efter
fadern (bägge i Berlin). Binamnet »Helvets-Brueghel»
synes för honom icke så passande, emedan inga äkta
»helvetesbilder» af honom äro kända, utan snarare
sådana framställningar af hans broder Jan med orätt
blifvit honom tillskrifna. Han karakteriseras bäst af
Karl van Manders utsago: »studerade under Gillis van
Koningslo och kopierade rätt väl många saker af sin
fader». I Berlin finnes enl. katalogen af honom endast
de 2 ofvan nämnda taflorna, i München endast en,
Dorfkirmess, utan tvifvel efter en tafla af fadern. —
3. Peeter B. d. yngste eller III, den förres son,
f. 1589, intagen såsom son till en äldre mästare
i Antwerpens målaregille 1608, anses möjligen vara
upphofsman till signerade taflor, som äro för svaga
till och med för fadern, såsom t. ex. Dorfkirmess i
Augsburg (1616). Svårt är dock, säger Woermann, att
ur befintliga atelier-arbeten urskilja hvad som är
hans. — 4. Jan B. d. ä., Peeter II:s yngre broder,
fick sin första utbildning af sin mormoder Marie
Verhulst, miniatyrmålarinna, hvilket förhållande
kan förklara hans afgjorda böjelse att måla fint
och smått. I afseende på hans italienska resa kan
tilläggas, att han 1593 befann sig i Rom och 1596 ännu
var i Milano, men mot slutet af samma år kom han till
Antwerpen, der han 1597 blef mästare i Lukasgillet. Af
hans många signerade arbeten härstamma de första
kända från 1595, de sista från 1623. Han var lika
säker i att måla landskap som figurer, hälst bägge
tillsammans; han målade älven »helvetes-bilder»,
hvilka förr tillskrefvos hans broder Peeter (såsom
Juno i underjorden, i Dresden): han målade
ovanligt väl djur, hälst i framställningar af det
jordiska paradiset (såsom bilden i Haag, i hvilken
Rubens målade Adam och Eva); han målade bataljer
(såsom Slaget vid Arbela, i Louvre, Striden mot
amalekiterna, i Dresden); och slutligen målade han
äfven blommor och frukter, dels i yppiga, förgrunder
å många taflor eller som kransar kring samtida målares
allegoriska eller religiösa bilder, dels ock, men mera
sällan, såsom sjelfständiga blomsterstycken, och på
detta sist nämnda område har han genom naturtrohet
och frisk färg samt genom sitt sinne för harmoni i
sammanställningen verkat banbrytande för kommande
tider. Slutligen må tilläggas, att af hans arbeten
finnas i Dresden omkr. 20 äkta taflor, i München
26, i Petersburg 11, i Madrid öfver 50 o. s. v. I
Sveriges Nationalmuseum äro af honom ett landskap
och en blomstervas, hvarjämte 5 landskap betecknas
»af honom sjelf eller i hans art». — 5. Jan B. d. y.,
den förres son, född 1601 i Antwerpen, sista gången
der nämnd som lefvande
d. 23 Mars 1678, följde sin fader, från hvars
taflor hans egna äro svåra att skilja, men i
Dresdens museum finnas tre landskap signerade och
daterade 1641 och 1642, hvilka bjuda på en
hållpunkt för bedömandet: de se mera moderna
ut än faderns bilder. — 6. Ambrosius B.,
den förres yngre broder, född i Antwerpen 1617,
död derstädes 1675, anses förnämligast såsom
blomstermålare; hans hufvudarbete är en tafla i
Jakobskyrkan i Antwerpen. — 7. Abraham B., son till
B. 4, född i Antwerpen 1631, död i Rom 1720, målade
blommor och frukter. Af honom finnes i Sveriges
Nationalmuseum Ung flicka, som plockar en drufklase,
signerad: Roma. Liknande signatur finnes å en
tafla i Rotterdam. (Jfr Woermann: »Geschichte
der malerei».) C. R. N.
Brueys [bryä’ss], David Augustin de, fransk
författare. Se Palaprat.
*Bruges ligger i prov. Vestflandern.
*Brugg. Klostret Königsfelden uppfördes (1310) på
den plats, der kejsar Albrekt I mördades (1308).
Brugmann (Brugman), Karl Friedrich Christian,
tysk språkvetenskapsman, universitetslärare, född
d. 16 Mars 1849 i Wiesbaden, studerade 1867–71 i
Halle och Leipzig klassisk filologi, germanistik och
indo-europeisk språkvetenskap och promoverades till
filos. doktor i Leipzig på afhandlingen De Graecae
linguae productione suppletoria (i Curtius’ »Studien
zur griech. u. lat. grammatik», bd IV). Efter i Bonn
1871 aflagd gymnasie-öfverlärareexamen verkade han
såsom »oberlehrer» vid gymnasier i Wiesbaden och,
sedan 1873, i Leipzig, blef 1877 docent i sanskrit och
jämförande språkvetenskap vid universitetet i Leipzig
(medelst afhandl. Zur geschichte der nominasuffixe
-as, -yas und -vas i Kuhn’s Zeitschrift, bd XXIV)
och befordrades 1882 till
e. o. professor dersammastädes. 1877–84 verkade
han derjämte såsom adjunkt vid det med universitetet
förbundna kejserliga ryska filologiska institutet.
1884 kallades B. till Freiburg i Baden såsom
ord. professor i jämförande språkvetenskap, men
återsände 1887 till Leipzig såsom ord. professor i
indo-europeisk språkvetenskap (efter G. Curtius).
Bland B:s till ett antal af inemot 200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
