Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brazzaville ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till böter). — Endast i fall, då statens intresse
hotas, kan ett eller annat undantag från
ifrågavarande grundsats aktas tillåtligt, hvilket
inträffar i synnerhet i tider af krig eller allmän
fara; den enskildes anspråk kan då nödgas,vika för
ett högre intresse, och det vore för mycket begärdt,
att en åt allmänt väl egnad anstalt sådan som posten
skulle obesedt låna sig till att befordra sträfvanden,
som direkt hota statens och dess medborgares
tillvaro. I despotiskt styrda stater har emellertid
detta betraktelsesätt tillämpats med högeligen
godtycklig tänjbarhet, och historien har antecknat
många och långa försyndelser af de regerande mot
brefhemligheten. Redan Lukianos har mycket att förtälja
om sådant. Från medeltiden omtalas otaliga fall
af obehörigt breföppnande. Luther fick för sin del
anledning att protestera mot dylika rättskränkningar,
och bland de skäl, som förmådde Gustaf II Adolf
att 1630 blanda sig i tyska kriget, anför han att
kejsaren brutit och offentliggjort ett hans bref
till fursten af Siebenbürgen. Systematiskt bedrefs
breföppnandet af kardinal Richelieu och af Ludvig XIV;
den förre lät genom specialagenter undersöka alla
bref, som kunde angå statsintressena, och sådana
fingo tjena till grund för angifvelser. Konsten
att utforska och åter tillsluta brefven var högt
uppdrifven och kallades af Richelieu »ett kungligt
nöje». »Le surintendant des postes» och ministrarna
gåivo sina underordnade i hela landet order att
öppna uppgifna personers bref, och utdrag derur
verkställdes för konungens räkning. Ludvig XV
inrättade en ordentlig breföppningsafdelning, Le
cabinet du secret des postes. Ludvig XVI förklarade
1775, att man borde respektera brefhemligheten, men
breföppnandet fortgick (anstalten kostade under hans
regering 400,000 fr. årligen), och en mängd klagomål
deröfver anfördes vid riksdagen 1789. Konstituerande
församlingen ålade i ett dekret 1790 posttjenstemännen
edgång på att ej öppna bref, men 1791 gjordes
ett undantag för bref från och till utlandet,
och Välfärdsutskottet tillsatte år III tvänne
kommissioner i Paris för detta ändamål. Napoleon
I:s breföppningsbyrå drog en årskostnad af
600,000 fr. Under restaurationstiden inrättades
en dylik byrå i jordvåningen till posthuset, och
deraf anser man den gängse termen cabinet noir
(»svarta kabinettet») hafva uppkommit. Anstalten
undertrycktes under revolutionen 1848, men Napoleon
III tillämpade åter samma förhatliga system gent
emot korrespondenter. Beryktadt under 1700-talet var
grefve Brühls »svarta kabinett» i Dresden. Äfven
Fredrik II af Preussen och Katarina II kränkte i
vidsträckt måtto brefhemligheten. Katarina II lät
för sig esomoftast uppläsa ett sammandrag af öppnade
bref från och till politiskt misstänkta personer,
den s. k. perljustratsia (jfr »A. V. Chrapovitskijs
dagbok», 1880). Ett exempel på den hänsynslöshet, som
gjorde sig gällande under den napoleonska regimen,
anför A. Vandal i »Napoléon et Alexandre I» (III,
1896). Han berättar der, att ett bref till Karl Johan
från hans adjutant Genty de Sainte-Alphonse af Paris
d. 19 Febr. 1811, hvari återgafs ett Napoleons samtal
med Genty och som med en särskild person skulle
skickas till Sverige, behändigt fråntogs denna,
kopierades, förseglades å nyo och lades tillbaka på sin plats,
utan att det bar något spår af våldet. Icke häller
i Sverige var i äldre tider brefhemligheten
så respekterad som i våra dagar. På samma gång
kansliordningarna af 1720 och 1773 vid straffpåföljd
förbjödo öfverpostdirektören att öppna bref, ålade
de honom att »innehålla» bref, som syntes honom
misstänkta, och anmäla saken, hvarefter K. M:t
i sittande råd bestämde om brefven skulle öppnas
eller ej. Ett af de mest bekanta exemplen på
brefhemlighetens kränkande i vårt land lemnar förfarandet
emot G. M. Armfelt (1793). Jfr Maxime Du Camp:
»Le cabinet noir» (1869), Belloc: »Les postes
françaises» (1886) och B. E. König:. »Die geschichte
des Cabinet noir Frankreichs» (1895).
Brefvens bruk. Se Bysta. Suppl.
Brefvåg. Se Visarevågen.
Bregaglia [brega’lja], Val (af Lat. Praegallia),
T. Bergeller-thal, en 30 km. lång dal i schweiziska
kant. Grisons och ital. prov. Sondrio, i Addas
flodområde, genom Malojapasset (1,811 m.) förenad
med Engadin. Den genomströmmas af Maira (Mera),
som 14 km. nedanför Chiavenna faller ut i Lago di
Mezzola, Comosjöns öfverste del. Öfre änden af den på
naturskönheter rika dalen (omkr. 1,400. m. ö. h.) med
sina alpbeten och barrskogar har alpin karakter, den
nedre, genom ett trångt pass (porta) något ofvanför
Promontogno väl skild från den förra, vittnar
med sina vinranksklädda kullar, kastanjeskogar
och majsfält om italienskt klimat. Vid Chiavenna
(317 m.) förenar sig dalen med den norrifrån,
från Splügen, kommande Valle Giacomo. Den öfre,
schweiziska delen räknar omkr. 1,700 till större delen
protestantiska innevånare med italienskt språk, hvilka
mest sysselsätta sig med jordbruk och boskapsskötsel
och i allmänhet äro välmående, men äfven liksom
Engadinborna utvandra. Den italienska delen,
från Castasegna till Chiavenna, är bördigare, men
fattigare. Omkr. 4 km. ofvanför Chiavenna lågo förr
de välmående byarna Piuro (Plurs) och Schilano, hvilka
med sina 2,500 innev. vid ett bergras d. 4 Sept. 1618
begrofvos af ett 20 m. högt gruslager. Hvarje spår. af
dem har försvunnit, och platsen är nu öfvervuxen af
en kastanjeskog.
*Bregenz. 6,739 innev. (1890).
Bregno [bre’njå], italiensk konstnärsfamilj. Se Rizzo.
*Bréguet. — 2. L. F. C. B. föddes 1808 och dog 1883.
Bréhat [brea’], fransk ö i Kanalen, 2 km. från kusten,
midt emot staden Paimpol, i depart, Côtes-du-Nord. Den
är 102 har stor, har omkr. 1,000 innev., en liten
hamn, fort och två fyrtorn. Ön är bekant för sitt
starka tidvatten, i det skillnaden mellan ebb och
flod uppgår till nära 10 m. Innebyggarna, som hafva
rykte om sig för helsa och skönhet, äro nästan
alla beslägtade inbördes, och lefva mest af fiske
och sjöfart
*Brehm. 2. A. E. gjorde 1877 resor i vestra Sibirien
och nordvestra delen af Turkestan, var kronprins
Rudolf af Österrike följaktig 1878 på en färd till
mellersta Donaus trakter och 1879 på en resa i
Spanien. B. dog i sin födelseort, Renthendorf vid
Neustadt a. d. Orla (Sachsen-Weimar),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
