Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botkin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han utgifvit bl. a. Recherches nouvelles sur la
pellagre (1862), Len maladies par ralentissement
de la nutrition (Föreläsningar utg. af Frémy
1882), L’autointoxication dans les maladies
(1887). Derjämte har B. deltagit i redaktionen af
de stora sammelverken »Traité de médecine» (1891–93)
och »Traité de pathologie» (1895) samt är äfven en af
utgifvarna af »Archives générales de physiologie».
R. T–dt.
Bouchari, Abu. Se Bochari.
Boucher [-sjē], Alfred, fransk bildhuggare,
f. 1850 i depart. Aube, lärjunge till Dumont och
P. Dubois, har utställt sedan 1874 och förvärfvat
sig bl. a. guldmedalj vid verldsutställningen 1889
samt hedersmedalj 1891. Bland hans arbeten må nämnas
Venus Astarte, grupperna Sonlig karlek (inköpt af
staten) och Vid målet, en ryttarestaty af Vercingetorix
(i Nogent-sur-Seine), Catos sista stunder (i Troyes),
Honmros reciterande sina sånger (i Fécamp)
och Naken skansgräfvare, en marmorstaty, som var
det mest beundrade skulpturarbetet vid salongen 1891.
Bouches-du-Rhône [bousj dy rån], franskt
departement. Se Rhône-mynningarna.
Bouchor [-sjår], Maurice, fransk skald, f. 1855
i Paris, har tack vare en betydlig förmögenhet
kunnat fritt lefva för sina konstnärliga böjelser,
som han utbildade under väckande umgänge med den
unge skalden J. Richepin. B. utgaf nittonårig sin
första diktsamling, Les chansons joyeuses, muntra
anakreontiska sånger, som mottogs gynsamt i den
vittra verlden och efterföljdes af Poèmes de l’amour
et de la mer (1876), den humoristiska, på blandad
vers och prosa affattade dikten Le Faust moderne
(1878), Contes parisiens, en vers (1880), L’aurore
(1883, ansedd för hans bästa arbete) och Les symboles
(1888). I de två sistnämnda arbetena har B. afgjordt
brutit med sin ungdoms sensualistiska otro och
naturdyrkan. Han har nu sin talangs jäsningsskede
bakom sig. Egendomliga äro B:s försök att återupplifva
det medeltida mysterie-dramat. Hans alster af detta
slag äro skrifna på klangfull vers, i ömsom naiv och
skalkaktig ton, och hafva uppförts medelst marionetter
i kroppsstorlek, medan reciteringen skett mellan
kulisserna (Tobie 1889; Noël, ou le mystère de la
nativité, 1890; Sainte Cécile, 1892). B. har uppträdt
äfven med kritiska studier öfver Beethovens stora
D-dur-mässa m. m.
Boucicault [bou’sikålt], Dion, engelsk
teaterförfattare, f. 1822 i Dublin, af fransk
härkomst, studerade vid universitetet i London och
gjorde 1841 en gynsam debut som både dramatiker
och skådespelare med lustspelet London assurance på
Covent-garden-teatern. Åren 1853–60 tillbragte han
i Amerika, var från 1861 teaterdirektör i London,
utan att skörda guld derpå, och bosatte sig 1876
i New York, der han utförde hufvudrollerna i sina
skådespel. Död derstädes 1890. B. författade mer än
50 teaterpjeser och bearbetade dessutom en ansenlig
mängd franska originalstycken. Han förstod att med
stor verkan låta sina pjeser kulminera i en rörande
scen. Bland dem, som mest slagit an, må vidare nämnas
Old heads and young hearts (»Far och son», 1849),
Used up, den irländska folkdramen Colleen Bawn
(1860), hvilken rönte stor framgång äfven i Paris
(bearb, af d’Ennery), The octoroon (1861), med ämne
från slaflifvet i Nord-Amerika, The corsican brothers
(1881) och The jilt (1885).
*Boudet, P., afled i Paris 1877.
Boudewyns [ba’udevejns], Adriaen Frans, flamsk målare,
född i Bruxelles 1644, död derst. 1700 (?), blef 1665
mästare i födelsestadens målaregille, lefde 1669–77
i utlandet, mest i Paris, men var sedermera verksam
i hemmet och målade landskap. Målaren Pieter Bout
(f. 1660, d. 1740) utförde figurerna i dem. Dessa
landskap hafva vanligen en sydländsk karakter, utan
att dock skildra någon bestämd trakt i Italien. Utan
att ega synnerlig individualitet, äro de vackert
genomförda, och figurerna passa ihop med dem, som om
de vore af samma hand. Man finner dem i Dresdens och
Madrids gallerier, i Wien, i Florens’ »Uffizi», i
Augsburg och Antwerpen. I Sveriges Nationalmuseum
tilldelas honom tvenne marknadstorg med figurer af
Bout. C. R. N.
*Boué, A., afled 1881.
*Bouet-Villaumez hör
skrifvas Bouet-Willaumez [boua vijåmä’ss].
Han var adoptivson till Ph. Willaumez (se denne).
Boufarik, stad i Algeriet. Se Bufarik.
*Bouffé, M., afled i Auteuil 1888. B. utgaf 1880 Mes
souvenirs 1800–80.
Boufflers [-flär], markisinna de. Se Luxembourg.
Bougainville [-gängvi’l], den nordligaste och största
ön i Salomons-arkipelagen, genom Bougainville-sundet
i s. skild från ön Choiseul, har jämte den närliggande
lilla ön Buka en areal af 10,000 qvkm. Ön är tätt
befolkad, bördig, skogrik och bergig (Balbi, 2,700
ra.) och har äfven två verksamma vulkaner. På
sydvestra kusten ligger den trygga Gazell-hamnen. Ön
tillhör sedan d. 6 April 1886 Tyska riket och
förvaltas af Nya Guinea-kompaniet.
*Bougainville, L. A. de, deltog visserligen med den
franska hjelpflottan i amerikanska frihetskriget, men
ej under åren 1774–76, utan senare. Med »marskalk vid
landtarmén» förstås maréchal de camp (se Marskalk).
Boughton [ba’utön], George Henry, engelsk-amerikansk
målare, f. 1833 nära Norwich i England, tillbragte
sin uppväxttid i Amerika, besökte London 1853 och
idkade målarestudier i Frankrike 1859–61, hvarefter
han bosatte sig i London. Han vardt associé vid
dervarande konstakademi 1879. B:s genrebilder i
landskapsomgifning utmärka sig för djup känsla
och mjuk kolorit. Här må nämnas Humleplockare på
hemvägen, den symboliska taflan Från ljuset in i
skuggan, Puritaner i Nya England på väg till kyrkan,
Julmorgon i Bretagne och Majmorgon på ön Wight.
*Bougie (Arab. Budsjajah) hade 12,381 innev. 1891,
af hvilka 2,200 fransmän. Se vidare art. Bugia.
Bougival [bouṡjiva’l], by i franska
depart. Seine-et-Oise, 6 km. n. om Versailles, på
venstra stranden af Seine, vid ångspårvägen mellan
Rueil och Marly. 2,525 innev. (1891). Byn är mycket
besökt af parisare särskildt för anställande af
roddtäflingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
