Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringsområdet Aurich. Den består af tvänne genom
en damm förenade öar, Ost- och Westland, har ett
omfång af 25–30 km. och på Westland ett mycket
besökt hafsbad, med utmärkt strand och starkt
vågsvall, samt varmvattensbad, räddningsstation
för skeppsbrutna och fyrtorn. Badgästernas antal
uppgår till omkr. 4,000, den bofasta befolkningens
till omkr. 900. B.; af Plinius kallad Burchana, var
ursprungligen mycket större, men sönderslets 1170 af
en stormflod i fyra delar, af hvilka jämte B. sjelf
endast ön Juist återstår.
Borlänge, stationssamhälle i Stora Tuna socken,
Kopparbergs län, vid Bergslagernas jernväg, hvarifrån
utgå Södra Dalarnas jernväg åt s. ö. till Krylbo
och Siljans (B.–Insjöns) jernväg åt n. v. Platsen,
belägen något s. om Dalelfven vid landsvägen
Hedemora–Båtsta–Siljan, hade i slutet af 1870-talet
ingen byggnad utom stationen för Bergslagsbanan, men
är nu ett ansenligt samhälle med liflig verksamhet,
bankkontor, läkare, medikamentsförråd, flere
handlande och handtverkare, Dala konstväfveri för
tillverkning af arbeten i gammalsvensk stil och
efter sockendrägter m. m. B. har en municipalstyrelse
af 3 pers., men har begärt köpingsrättigheter. För
stationsområdet, 50,86 har, gälla ordningsstadgan,
byggnadsstadgan och brandstadgan för rikets
städer, 1 km. derifrån ligger Domnarfvets stora
jernverk. Folkmängden uppgick 1890 till 1,050 pers.,
med Domnarfvets till 3,778.
Bormann, August Edwin, tysk författare, född i Leipzig
1851, har på sachsisk dialekt skrifvit åtskilliga
humoresker, som vunnit stort bifall, och på högtyska
flere samlingar visor. På allra sista tiden har han
gjort sig beryktad såsom literaturhistorisk kritiker
genom Das Shakespearegeheimniss (1894) och Neue
Shakspeareenthüllungen (1895).
*Born, J. A. von, lemnade 1873 portföljen för jordbruk
och allmänna arbeten samt dog i Helsingfors d. 29
Okt. 1878.
2. Born, Viktor Magnus von, friherre, politiker,
den föregåendes son, född i Helsingfors d. 8
Okt. 1851, blef student 1868 och auskultant i
Åbo hofrätt 1873 samt öfvertog efter faderns död
familjegodset Sarvlaks, öfver hvilket han författat
en Beskrifning och historia (1888). 1895 utgaf han
Beskrifning och historia om Gammelbacka egendom. Såsom
representant för sin ätt vid alla landtdagar sedan
1877, med undantag af 1882, har v. B. varit en verksam
utskottsmedlem och framträdt såsom en af den svenska
majoritetens ledare i sitt stånd. Sina åsigter i
språkfrågan har han framlagt i broschyren Det svenska
partiet (1887). M. G. S.
Borneén, kem. Se Dryobalanops.
*Borneil (Borneill, Bornelh), Guiraud de.
Jfr Kolsen: »Guiraut von Bornelh» (Berlin 1894).
*Bornemann, F. W. F., blef 1849 ledamot af första
(ej andra) kammaren.
*Borneo, näst Grönland och Nya Guinea jordens största ö
(Nya Holland antaget vara fastland), har jämte kustöar
och tillhörande småöar en areal enl. E. Wisotzki
af 736,500 qvkm., med en beräknad folkmängd af 1,74
mill. Öns högsta berg, Kinibalu, har en höjd af
4,180 m. Största floden på nord vestra kusten är Redjang
(i Saravak). Både elefanter och noshörningar
finnas. Hufvudmassan af befolkningen utgöres af
infödda dajaker samt muhammedanska, från Sumatra
invandrade malajer, hvilka tillbakaträngt till
det inre eller underkufvat sina stamfränder
dajakerna och bebo företrädesvis kusterna. De
hafva der sedan århundraden tillbaka grundlagt en
mängd mindre och större stater under egna furstar,
såsom på nordkusten Brunai, på vestkusten Sambas,
Pontianak, Mampava, Matan, Landak, Sukadana, på
sydkusten Banjermassing m. fl. Andra riken bildades på
östkusten af de likaledes muhammedanske bugi (30–35
tusen), bl. a. Kutei. Af alla dessa stater, hvilka
gjorde sig fruktade genom sitt djerfva sjöröfveri,
har endast det betydligt sammankrympta sultanatet
Brunai (se d. o. Suppl.) bibehållit sig. Kineserna
på B. äro köpmän, men företrädesvis guldvaskare i de
europeiska besittningarna. Portugiserna upptäckte ön
i början af 1500-talet och knöto handelsförbindelser,
men undanträngdes af holländarna, hvilka ankommo
dit i början af 1600-talet. Dessa sökte först
grunda kolonier på vestkusten, liksom engelsmännen
på sydkusten, der de vid Banjermassing hade en
vigtig koloni i slutet på 1600-talet. Engelsmännen
undanträngdes dock snart af holländarna, hvilka
småningom blifvit den herskande makten och nu ega
ett område, som omfattar största delen af ön, till en
del visserligen endast till namnet, från udden Datu
i v. rundt södra och östra kusten till floden Sibuku
(4° 12’ n. br.). Särskildt de af holländarna 1850–54
på vestkusten och 1859–62 på sydkusten förda krigen
hafva, vidgat deras besittningar. Dessa beräknas nu
omfatta 528,900 qvkm., med 1,164,000 innev., och
bestå af tvänne hufvuddelar: 1) Vest-Borneo (med
Karimata-öarna), 154,500 qvkm., 414,000 innev.,
med hufvudstaden Pontianak, samt 2) södra och
östra afdelningen, 374,400 qvkm., 750,000 innev.,
med hufvudstaden Banjermassing. Engelsmännen ega
sedan 1846 ön Labuan (kronkoloni), 78 qvkm., 6,000
innev., samt innehafva protektoratet öfver sultanaten
Sarawak, 106,200 qvkm., 320,000 innev., och Brunai,
20,000 qvkm., 50,000 innev., samt öfver hela nordöstra
delen af ön. Saba l. Nord-Borneo, 80,300 qvkm., med
omkr. 175,000 innev., hvilket förvaltas af Britiska
Nord-Borneo-kompaniet (se vidare derom Britiska
Nord-Borneo. Suppl.).
Borneol, bot. farmak. Se Dryobalanops.
Bornet [bårnä], Jean Baptiste Édouard, fransk
botaniker, f. 1828, förvärfvade med. doktorsgraden,
men egnade sig derefter åt studiet af de lägre
växterna och undersökte i förening med sin
lärare G. A. Thuret (se denne) algerna och deras
fortplantning samt meddelade efter dennes död de rön
och upptäckter, som han med honom gjort, i Notes
algologiques (1876–80) och Etudes phycologiques
(1878: analyser af hafsalgerna). Han har vidare
utarbetat Concordance der algen Sachsens und Europa’s
de Rabenhorst avec la revision des Nostocacées de
Bornet (1888). B. vardt ledamot af franska Institutet
1886, af Vetenskapsakademien i Stockholm 1888 och af
Vetenskapssocieteten i Upsala 1891. Sistn. år erhöll
han för sina forskningar den stora guldmedaljen af
Linnean society of London.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
