- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
957-958

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bodega ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vigtigaste af hans större arbeten äro Dei rapporti
della statistica coll’ economia politica e
colle altre scienze affini
(1869) och Statistiique
internatiotiale des caisses d’épargne
(1876). Med
Correnti, Messedaglia m. fl. redigerade han
1877–82 den förträffliga qvartalsskriften »Archivio di
statistica». I publikationen »Annuario statistico
italiano» har han meddelat utmärkta öfversigter.

Bod-jul, en del af Tibet (se
d. o.).

*Bodmeri. Bodmerilån skall betalas å den ort,
der bodmeriresan enligt aftalet slutar, å sjunde
dagen efter fartygets ankomst. Inställes resan, innan
den börjat, gälde låntagaren i st. f. premie ränta
å hufvudstolen efter fem proc. om året jämte tre
proc. provision. Jfr Sjölag af d. 12 Juni 1891.

*Bodom, E., omkom irenom drunkning i Düsseldorf
1879.

Bód-pa, det inhemska namnet på tibetan.

Bodrag. Se Larv och Ormdrag.

Bodritjer. Se Obotriter.

*Bodsjö, socken, ligger i Jämtlands östra domsaga och
fögderi, Refsunds tingslag. 1,197 innev. (1894). Jämte
Nyhems kapell har B. en areal af 59,109 har.

Bodträskfors, sågverk i Edefors socken, Norrbottens
län, på högra sidan af Lule elf, med qvarn, magasin,
kaserner m. m. taxeradt till 86,700 kr. (1894),
tillhör det 1884 bildade aktiebolaget Bodträskfors
(aktiekapital 800,000 kr.), som i socknen
derjämte eger jordbruksfastigheter (skogar) till
ett taxeringsvärde af 163,600 kr., i Neder-Luleå
socken Altappens (se d. o. Suppl.) lastageplats
och stora, numera nedlagda sågverk, i Jockmocks
socken skogar till ett taxeringsvärde af 575,500
kr. samt i Luleå stad och på dess område en
ångsåg (tax.-v. 20,000 kr.), en snickerifabrik
(tax.-v. 285,000 kr.), Karlsviks ångsåg om 7 ramar
och 3 kantverk (tax.-v. 310,000 kr.), lastageplats å
Pontusudden (tax.-v. 19,000 kr.) samt flere gårdar och
tomter (tax.-v. 141,300 kr.). 1893 sysselsattes vid
sågverken i staden 246 arbetare, vid snickerifabriken
(tillverkningsvärde omkr. 160,000 kr.) 103. Årliga
stoppningen är omkr. 6,000 stds sågade varor.

*Bodum, socken, ligger i Södra Ångermanlands
öfre fögderi, Barnsele tingslag. 71,216 har. 1,251
innev. (1894). Jfr Tåsjö.

*Bodö hade 3,656 innev. 1891.

*Bodösaken framstår
genom de upplysningar, som först på senaste
tiden tillgängliga handlingar medfört, i en för
Utrikesdepartementet mera gynsam dager än den,
hvari den först framstälts. En närmare redogörelse
af densamma må derför meddelas.

Engelska handelshuset Everth & Son stod i förbindelse
med en finne, C. J. Gerss, som hade öppnat en affär i
Bodö. Bergens köpmän sågo med afgjord motvilja både
denna affärs och Bodös uppsving. Många svårigheter
bereddes Gerss, och 1818 utdrefs han från de staten
tillhöriga hus och tomt, som han haft tillåtelse
att nyttja tills vidare. På sommaren 1818 dref en
af firmans medlemmar, John Everth, smuggleri i stor
skala i Nordland och hölls med anledning deraf en
tid häktad. Han lyckades sätta sig i förbindelse med
en engelsk jurist, Francis Garden Denovan, och denne
påkallade i Jan. 1819 engelske envoyén i
Stockholm lord Strangfords bistånd. Från engelsk sida
gjordes genast alldeles vilseledande framställningar
öfver de norske ämbetsmännens åtgärder, såsom hade
de varit våldsamma, och då Everth i Febr. 1819 med
våld satte sig i besittning af en del konfiskerade
varor och med sitt fartyg lemnade Bodö, skulle detta
betraktas endast som ett ursäktligt åsidosättande
af laga former. Denovan, som var gift med en förnäm
dansk dam, talade och skref norska fullkomligt. Han
blef de förment lidandes målsman. Genom att muta
en skrifvare i norska Finansdepartementet blef
han underrättad om den norska regeringens åtgärder
och tog sina mått och steg derefter. Han framlade
förfalskade dokument med beedigade vittnesmål,
affattade så som han önskade, att saken skulle
hafva förlupit. Han fann i lord Strangford, som
snart lemnade Stockholm, fortfarande ett verksamt
stöd. Såväl Utrikesdepartementet i Stockholm som den
norska regeringen afvisade kraftigt den diplomatiska
inblandningen och arbetade på att få saken hänskjuten
till de norska domstolarna. Men engelsmännen satte
sig med bestämdhet deremot. De sågo i den långsamma
norska processen endast försök att förhala saken,
och den engelska regeringen, som fruktade att gifva
sina motståndare i parlamentet vapen i hand emot
sig, om den visade tillmötesgående emot Norge,
och derigenom skaffa oppositionen majoritet, blef
alltmer hotande. Under en fruktansvärd påtryckning
ingicks omsider, för undvikande af en förhandling
»stat emot stat»,
d. 21 Juni 1821 med Denovan en
öfverenskommelse, genom hvilken hans klienter fingo
en betydlig skadeersättning för förmenta förluster
och befriades från straff för sina egna förseelser.

I Norge väckte Bodösakens ogynsamma utgång allmän
förbittring. En officiel, men ofullständig redogörelse
för målet utgafs 1827. Förbittringen riktade sig
i företa hand mot utrikesministern grefve L. von
Engeström, som beskylldes för att hafva behandlat
saken vårdslöst. Emellan honom och det norska
statsrådet rådde under sakens behandling stark
spänning, kanske närmast med anledning deraf att
Engeström hyste den uppfattningen att de norske
ämbetsmännen i Nordland till en början uppträdt
öfvermodigt och att deras hållning i alla stycken ej
lät sig försvara — hvilket ju också måhända egde sin
riktighet. Men Utrikesdepartementet bär derför icke
skulden för den ledsamma utgången. Engeström hade
utan tvifvel rätt, när han, innan ännu någon opinion
stadgat sig i Norge, ansåg orsaken till densamma
vara lord Strangfords bearbetningar af den engelska
regeringen. Dessutom må tilläggas, att fru Denovan
skall hafva varit slägt med hannoverska statsministern
grefve Münster, genom hvilken London-kabinettet
likaledes skall hafva påverkats (England och Hannover
stodo på den tiden i personalunion med hvarandra).
Y. N.

Boë, Franz de le, medicinsk skriftställare. Se
Sylvius.

*2. Boeck, K. V. Se Rättelser, bd 18, sp. 821.

*Boeclerus, J. H., blef professor i Upsala
1649 och rikshistoriograf 1651.

Boel [boul], Peter, flamsk målare, född i Antwerpen
1622, död i Paris 1674, antages vara lärjunge i
djurmåleri till Jan Fyt. Efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free