Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Birger Gunnarsson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledde det hela och dessutom sjelf utförde
vissa solopartier, vidare af två försångerskor,
rectrices chori, kallade cantrix och succentrix,
hvardera i spetsen för en halfkör (till utförande
af antifoner och — samfäldt — responsorier) samt
tvänne versiculariae (till utförande af versikler
m. m.). Dertill kom slutligen en lectrix, som
hade att uppläsa (recitera) de nämnda »lektierna»
och »capitula».
Ritualen i sin helhet är ett verk af Birgittas
skriftefader, magister Petrus (död 1378), hvilken
delvis sjelf författat den (så t. ex. äro bl. a. 29 af
veckans 35 hymner bevisligen författade af honom),
delvis sammansatt den med anlitande af på hans
tid i bruk varande ritualböcker (breviarier,
gradualer, hymnarier m. fl.). Magister Petrus fick
dock ej sjelf lägga sista hand vid detta sitt verk,
utan det fullbordades enligt hans önskan af några
äldre Vadstena-bröder, bland dem prior Petrus (död
1390), hans mångårige vän och medarbetare, särskildt
vid ötversättandet till latin och nedskrifvandet af
hel. Birgittas uppenbarelser.
Till enskild tjenst och uppbyggelse för nunnorna,
hvilka i allmänhet ej förstodo latin, öfversattes
magister Petrus’ verk år 1510 till svenska under
titeln »Jomfru Marie yrtegardher» af konfessorn i
Vadstena Nicolaus Ragvaldi (död 1514). Denna
öfversättning jämte dess latinska original,
Cantus sororum, är f. n. (1895) under utgifning i
Sv. Fornskriftsällskapets samlingar. R. G.
Birgus, zool., pung- l. röfvarekräfta, är ett till
fam. eremitkräftor, Puguridae, hörande kräftslägte,
som skiljer sig från de egentliga eremitkräftorna
derigenom att bakkroppen är liksom hos flertalet
öfriga kräftor försedd med förkalkad hud på ryggsidan
och symmetrisk, hvilka afvikelser bero derpå,
att B. ej liksom öfriga eremitkräftor sticker in
bak-kroppen i snäckskal. Hithörande arter, hvilka
kunna uppnå en ganska ansenlig storlek (till 24 cm.),
lefva å korallöarna i Indiska och Stilla oceanen. De
tillbringa större delen af året på land, der de gräfva
åt sig djupa hålor och gångar, hvilka beklädas med
trådar af kokosnötter. De klättra förträffligt;
enligt infödingars utsago lära de kunna klättra
upp i palmträden. Födan utgöres af kokosnötter,
hvilka de uppsöka på marken och öppna på mycket
skickligt sätt förmedelst fötterna. Som de tillbringa
större delen af sitt lif på det torra, tjenstgör
den med rikt förgrenade blodkärl utrustade väggen
af gälhåligheten som andedrägtsorgan. Endast under
lektiden lefva de i vattnet; de andas då med de små
gälarna. L–e.
Birisholm. Se Byrestad.
*Birkedal, S. P. V., utgaf 1890–91
Personlige oplevelser i et langt liv (3 bd),
innehållande värdefulla bidrag till många samtidas
karakteristik. En 6:te uppl. af Synd og nåde utgafs
1883 och en ny samling predikningar, Livets ord
og ordets liv, 1894. B. tog 1885 afsked från sin
befattning såsom prest hos friförsamlingen i Ryslinge
och dog d. 26 Juli 1892. E. Ebg.
*Birkeland, M. Åren 1880–85 var han en af Kristianias
representanter i stortinget. En intressant historisk
afhandling af honom från de senare åren, tryckt
1887 i »Smaaskrifter tilegnede A. F. Krieger», är
Det norske prostvæsen i dets oprindelse og förste
begyndelse. 1886 upphörde
riksarkivaden att vara direktör i den
s. k. »Kildeskriftfond».
*Birkenfeld, furstendöme, hade 41,242 innev. 1890,
deraf 2,443 i hufvudstaden.
Birkenfeld [-felt], en gren af den
pfalz-wittelsbachska ättelinien Zweibrücken. Den
härstammar från pfalzgrefve Karl (en farbroder till
Johan Kasimir, Karl X Gustafs fader), som 1584
fick Hinter-Spanheim (Birkenfeld), och kom efter
den svensk-pfalziska grenens utslocknande (1731)
1734 i besittning af hertigdömet Zweibrücken samt
erhöll 1799, såsom den ende qvarlefvande af det
wittelsbachska huset, Bajern med Pfalz, der den
ännu regerar. Om den svenske tronkandidaten hertig
Kristian af B.-Bisch-Weiler (den
ofvannämnde Karls sonsons sonson) se Kristian, sp. 28.
*Birkenhead, stad och sedan 1888 eget grefskap (15,6
qvkm.), hade 99,857 innev. 1891. Det är sedan 1885
förenadt med Liverpool genom jernvägstunnel under
Mersey.
*Birket-el-Kerun (»sjön med horn», med anledning
af dess halfmåneform), naturlig sjö i vestra delen
af landskapet el-Fajjum, omkr. 60 km. s. v. om
Gise. Längden, i ö. och v., är 45 km., största
bredden 10 km., djupet omkr. 4 m. Vattenspegeln ligger
40 m. (enl. Linant blott 29 m.) under Medelhafvets
nivå, vid högvatten 39 m. Vattnet är salthaltigt,
icke obehagligt att dricka. Sjön är tämligen
fiskrik. Stränderna äro ödsliga, i synnerhet den
norra, som är mycket brant. Ruiner från forntiden
finnas på åtskilliga ställen; den märkligaste
är Kasr-Kerun, nära sydvestra stranden, med ett
tempel från romaretiden. Jomard i »Description
de l’Egypte» identifierade B. med de gamle grekiske
skriftställarnas Moeris (en konstgjord, gräfd sjö,
en bassäng för landets bevattning under den torra
årstiden), men hans teori vederlades fullständigt af
Linant de Bellefonds 1842.
Birket-Smith. Se Smith, S. B.
Birkkala (F. Pirkkala). 1. Domsaga i Finland, lyder
under Åbo hofrätt och är fördelad på 3 tingslag samt
omfattar Kangasala, Messuby, Lempäälä, Vesilaks
och Birkkala socknar samt Tottijärvi och Ylöjärvi
kapellförsamlingar. Areal 2,229 qvkm. Folkmängd
27,599 pers. (1891). — 2. Härad i Tavastehus län,
Finland, är fördeladt på 4 länsmansdistrikt och
omfattar Birkkala, Vesilaks, Lempäälä, Kangasala,
Messuby, Pälkäne och Sahalaks socknar samt Ylöjärvi
och Tottijärvi kapellförsamlingar. Areal 2,792
qvkm. Folkmängd 33,961 pers. (1891). — 3. Socken i
ofvannämnda härad och domsaga, bildar med Ylöjärvi
kapell ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Tyrvis
kontrakt, Åbo ärkestift. Areal 539 qvkm. Befolkningen,
finsktalande, 7,126 pers. (1891).
A. G. F.
Birkkariar. Se Birkarlar.
*Birlinger, A., afled i Bonn 1891. Han utgaf sedan
1871 »Alemannia, zeitschrift für sprache, litteratur
und volkskunde des Elsasses».
*Birma, fordom sjelfständig stat i Asien, är sedan 1886
en del af britiska väldet i Indien och bildar jämte
den gamla engelska besittningen Britiska B. en provins
i kejsaredömet Indien, med en beräknad areal af 740,000
qvkm. och en folkmängd af omkr. 9,6 mill. pers.,
deri inberäknadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
