Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bibliophile Jacob ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Biebrich. Der föddes d. 9 Juli 1836 prinsessan Sofia
af Nassau, och der förmäldes hon d. 6 Juni 1857 med
prins Oskar (sedermera konung Oskar II).
*Biedermann [bīd-], F. K., fullbordade 1880 med
4:de delen sitt kulturhistoriska verk Deutschland
im 18. jahrhundert. Af den åldrige skriftställarens
senare arbeten må nämnas 1840–1870. Dreissig
jahre deutscher geschichte (2 bd, 1881–82; 2:dra
uppl. 1883), 18155–40. Fünfundzwanzig jahre deutscher
geschichte (2 bd, 1890) samt Deutsche volks- und
kulturgeschichte für schule und haus (3 bd, 1685;
2:dra uppl. 1891).
Biedermann [bīd-], Aloys Emanuel, schweizisk teolog,
f. 1819 i kantonen Zürich, d. 1885 såsom professor i
dogmatik vid Zürichs universitet, utgick från Hegel
i sin spekulativa riktning, men lösgjorde sig från
dennes konservativa tendenser och sökte ådagalägga,
att det genom kritisk-vetenskaplig bearbetning af
bibel- och kyrkoläran vunna andliga innehållet
står i full öfverensstämmelse med resultaten af
en luttrad filosofi. Hans mest betydande arbete,
Christliche dogmatik (1869; 2:dra uppl., i 2 bd,
1884–85), gäller som det klassiska uttrycket af
denna läroriktning. Bland B:s öfriga skrifter märkas
Die freie theologie (1844), en biografi öfver hans
meningsfrände Heinrich Lang (1876) och Ausgewählte
vorträge und aufsätze (med B:s lefnadsteckning,
1885) samt tidskrifts bidrag.
*Biefve, E. de, föddes 1809 (ej 1808) och dog i
Bruxelles 1882.
*Bielefeld hade 39,950 innev. 1890.
*Bielenstein, August, bär äfven förnamnen
Johann Gottfried. Han utgaf sin stora samling af
lettiska folkvisor 1876, den reviderade lettiska
bibelöfversättningen 1877 och vidare Tausend
lettische rätsel (1881) m. m. Vetenskapsakademien i
Petersburg har på sin bekostnad låtit trycka hans
verk Die grenzen des lettischen volksstammes und
der lettischen sprache in der gegenwart und im
13. jahrhundert (med en atlas, 1892).
Bieler-see [bilerse]. Se Bielsjön (äfven i
Suppl.).
*Bielitz hade 14,573 innev. 1890.
*Bielke, adlig ätt, »den afgjordt främsta i vårt land», synes
hafva haft sitt ursprungliga hem i Småland, der
den under flere århundraden innehade sätesgården
Kråkerum. Jfr K. H. Karlsson: »Svenska Bjelkeslägten
under Medeltiden» (i »Svenska ättartal», V, 1889,
s. 147–155).
*2. Bielke, T. T., föddes 1425 och var son af Ölands
(ej Uplands) lagman Ture Stensson. Han dog 1489 eller
i början af 1490.
*10. Bielke, N., föddes d. 7 Febr. 1644, fick 1649
det betydande friherreskapet Korpo (se d. o.),
medföljde Klas Tott på ambassaden till Frankrike
(1661–62), blef vid hemkomsten kapten-löjtnant
i artilleriet och 1665 kammarherre hos den unge
konungen, en syssla, hvari han ej länge fann
behag. 1666–68 reste han utomlands, önskade
visserligen inträda i franska hären, men afråddes
derifrån af K. Tott. 1668 blef han enkedrottningens
öfverkammarherre och öfverhofstallmästare. 1673 blef
B. först öfverstelöjtnant och senare på året öfverste
och chef vid konungens Lifregemente,
om hvars reorganisation (styrkan ökades från
1,000 till 1,500 man) han inlade synnerlig
förtjenst. 1675–76 vistades B. i Frankrike för
anskaffande af galanterivaror för den väntade unga
drottningens behof. Under denna tid var han Ludvig
XIV följaktig till kriget i Belgien samt bevittnade
Condés och Bouchains eröfring. 1677–78 var B. jämte
J. L. Wittenberg ledare af det inhemska svenska
kavalleriets rekrytering och 1678–79 utförde han
ensam rekryteringen af hela den inhemska krigsmakten
både till häst och till fot (se derom P. Sondén:
»N. B. och det svenska kavalleriet», 1883). 1679
lemnade han chefskapet för Lifregementet. B. deltog
i den bajerske kurfurstens armékontingent i kriget i
Ungern, hvarunder han utmärkte sig vid intagandet af
Pest (Juni 1686) och Ofen (d. 2 Sept. s. å.) samt i
det vidtbekanta slaget vid Mohacs (d. 12 Aug. 1687)
med stormande hand tog storvesirens läger. Se derom
O. Malmström: »Nils Bielke och kriget mot turkarna
1684–1687» (1895).
*11 och 12. Bielke, T. G. och N. A. voro
grefvar.
17. Bielke, Erik Turesson d. ä., till Benhammar,
riksråd, son af riddaren och riksrådet Ture
Kettilsson, omtalas såsom väpnare 1310 och såsom
riddare och riksråd 1315. Sistn. år var han i
Lödöse med om uppgörandet af »häfdaskiftet»
emellan hertigarna Erik och Valdemar, och han
var en af de sju svenske herrar, som d. 26–28 Juni
1319 underhandlade i Oslo och slöto unionsakten med
anledning af den norske konung Magnus Erikssons
utkorande till äfven svensk konung. Sedermera
under Magnus Erikssons minderårighet var han
en af de mera betydande medlemmarna af rådet.
Vid de vigtiga fredsunderhandlingarna med
ryssarna i Nöteborg 1323 var han den främste svenske
legaten. Han var ock en af de tolf herrar,
som biträdde Laurens Ulfsson vid redigeringen
af Södermanlandslagen. Herr Erik Turesson afled
omkr. 1328.
18. Bielke, Sten Bengtsson, till Ridö, riksmarsk,
den föregåendes brorson, var riddare 1365, lagman
i Vestmanland och Dalarna 1368, riksråd 1371 och
marsk 1376–88. Han blef 1386 en af Bo Jonssons
testamentsexekutörer och tog en mycket verksam del
i drottning Margaretas inkallande 1388 samt ledde
efter Falköpingsslaget krigsrörelserna, sedan 1390
såsom höfvitsman på Stockholms slott. Han var
med om att besegla unionsdokumentet i Kalmar 1397.
1406 nämnes han som lagman på Öland. Död på
Marieborg vid Enköping 1408 (eller 1412). Herr Sten
var en stor gynnare och vän af Vadstena kloster.
19. Bielke, Erik Turesson d. y., till
Benhammar, Häradsäter och Refvelsta, riksråd,
var den föregåendes sonsons son och son af marsken
Ture Turesson (se B. 2). Han var fogde 1489 på
Stockholms och 1495 på Stegeborgs slott, slogs
af konung Hans till riddare och erhöll 1499 såsom
förläning Viborgs slott och län. Han öfvergaf likväl
konungens sak, då Sten Sture 1502 kom öfver till
Finland, och han förordnades af Svante Sture 1504
till »fullmyndig och mäktig höfding öfver Finland
och Åland», men råkade i slutet af sin lefnad
i spändt förhållande till riksföreståndaren.
Herr Erik Turesson skaffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
