Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bhar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfversättning framlades af K. M:t för kyrkomötet
1888 med begäran, att kyrkomötet deröfver skulle
afgifva yttrande. Kyrkomötet förklarade »sin
tillfredsställelse såväl med de grundsatser,
efter hvilka öfversättningen blifvit utförd,
som ock med sättet, hvarpå dessa grundsatser
blifvit i all hufvudsak tillämpade samt anhöll,
att kommissionen måtte bemyndigas att utgifva
denna öfversättning med de ändringar, till hvilka
kommissionen kunde finna anledning .... för att
densamma måtte i församlingen blifva använd och
pröfvad». Sedan ett sådant bemyndigande blifvit
kommissionen gifvet, utgaf den 1890 en »normalupplaga»
af Psaltaren, likaledes i två upplagor. 1893 utgaf
kommissionen en öfversättning af de fem Moseböckerna.
J. P.
Bibelkritik, den teologiska vetenskapsgren,
som har till uppgift att undersöka dels sjelfva
bibeltexten: textkritik, »den lägre bibelkritiken»,
dels de olika bibliska böckernas ålder och
historiska värde: historisk kritik, »den högre
(inre) bibelkritiken». Bibelkritiken utgår från den
uppfattningen, att bibeln är icke endast en gudomlig
uppenbarelseurkund, utan också ett menniskoverk,
som uppfordrar till samma slags vetenskapliga
undersökningar, för hvilka andra gamla skriftverk
af värde blifva föremål. Derför har det dröjt länge,
innan denna vetenskap mera allmänt vunnit burskap inom
teologien. Detta kan knappt sägas hafva skett förr
än på 1880-talet. Och länge kommer nog bibelkritiken
ännu att betraktas såsom en »otrosvetenskap» af många
icke blott den katolska, utan ock den protestantiska
kyrkans representanter.
1) Textkritik, a) Gamla testamentet. Detta erbjuder
betydligt större svårigheter för textkritiken än Nya
test., emedan den äldsta kända gammaltestamentliga
handskriften (den innehåller de mindre profeterna)
icke är äldre än från 916 e. Kr., och den äldsta
fullständiga handskrift af hela Gamla test. icke är
äldre än från 1010 e. Kr. Under de närmast föregående
400 åren (600–1000 e. Kr.) arbetade visserligen
de s. k. massoreterna (se d. o.) med den yttersta
noggranhet på framställandet af en tillförlitlig
bibeltext. Men när man betänker, att under alla de
föregående århundradena handskrifterna af de olika
bibelböckerna delat judafolkets vexlande öden och
att afskrifning af dessa skett utan betryggande
kontroll — hvarförutom en omskrifning af de äldre
skrifterna skett från det äldre alfabetet till det
i våra hebreiska biblar förekommande, som började
användas omkr. 300 f. Kr. —, då förstår man, att
tillförlitligheten af massoreternas arbete icke kunde
blifva annat än relativ. Den ännu officielt gällande,
i de hebreiska biblarna befintliga s. k. massoretiska
texten kan således icke på långt när till alla
delar anses vara den ursprungliga. Erinras bör också
derom, att de nu brukliga tecknen för vokalljuden och
kommateringen uppfunnos af massoreterna på 700-talet
e. Kr. Förut funnos inga sådana tecken i den hebreiska
skriften. Som stundom olika former af ett hebreiskt
ord uttryckas endast med olika vokalljud och meningen
i hvilket språk som hälst kan bero af kommateringen,
inses, att härvidlag nya vanskligheter inställa
sig. Massoreterna hafva
sjelfva gifvit uppslag till textkritik genom att
här och der vid sidan af hufvudtexten (keti’b, »det
som är skrifvet») anteckna förbättringsförslag (keré
l. keri, »det som bör läsas»), hvilka inalles i hela
Gamla test. uppgå till 1,314, men till största delen
antingen alls icke eller blott obetydligt förändra
textens innehåll. Dock kan någon gång det massoretiska
förbättringsförslaget innehålla en mening, som
är raka motsatsen till textens. I vår julepistel
förekommer t. ex. följande uttryck: »Du gör folket
mycket, dermed gör du icke glädjena myckna» (Es. 9:
3). Enligt det massoretiska ändringsförslaget skulle
stället lyda: »Du gör folket mycket (l. talrikt),
du gör dess glädje mycken (l. stor)». Det senare
är utan tvifvel meningen, och med utbyte af en enda
oriktig bokstaf är felet afhjelpt. Den bästa editionen
af den massoretiska texten jämte de massoretiska
ändringsförslagen är under utgifning af S. Baer. —
Redan på 1600-talet blef emellertid den massoretiska
texten föremål för kritik af den genialiske
fransmannen Louis Cappel (d. 1658), reformert teolog,
som i tvänne lärda arbeten förnekade, att denna
text kunde vara den ursprungliga, såsom man dittills
allmänt ansett, och uppvisade, att den var långt ifrån
felfri. Hans landsman, oratoriepatern Jean Morin
(d. 1659) sökte visa, att denna text t. o. m. var
af judarna förfalskad, och att den ursprungliga
texten var den, som låg till grund för Septuaginta-
och Vulgata-öfversättningarna. Dermed var väg banad
för den nyare textkritiken. Denna betjenar sig
af de äldsta bibelöfversättningarna (se d. o.),
företrädesvis af den på 200-talet f. Kr. utgifna
grekiska öfversättningen (»Septuaginta», LXX) af Gamla
test., hvilken i mycket afviker från den massoretiska
texten. Vore denna öfversättning dels från början
ordagrann, dels ännu i sitt ursprungliga skick,
skulle den genom sin ålder hafva ett synnerligen
högt värde för textkritiken. Men som texten i
denna öfversättning, sådan den nu är, på ett stort
antal ställen icke kan vara den ursprungliga, är
dess betydelse af endast relativt värde. Der den
föreliggande massoretiska texten tydligen eller
antagligen är oriktig, måste derför kritiken
gissningsvis söka återställa den, hvarför den
gammaltestamentliga textkritiken i de flesta fall
blir konjekturalkritik. Mest förderfvad synes texten
vara i Samuels böckerna och Hesekiel. Professorerna
J. Wellhausen och A. Klostermann äro vår
tids förnämsta textkritiska bearbetare af de
förstnämnda böckerna, och prof. C. A. Cornill har
på ett förtjenstfullt sätt sökt återställa texten i
Hesekiel. Betydande textkritiska svårigheter erbjuda
också t. ex. vissa af de s. k. mindre profeterna.
b) Nya testamentet. Icke häller af Nya test. finns
någon originalhandskrift i behåll. Men svårigheten
att komma till klarhet om den ursprungliga texten är
här ojämförligt mycket mindre än i Gamla test. Dels
finnas nämligen två så gamla handskrifter som
»Codex sinaiticus» och »Codex vaticanus», båda från
300-talet, af hvilka den förre är fullständig och
den senare innehåller större delen af Nya test.,
och tillika värdefulla handskrifter från 400-talet
o. s. v. (se art. Bibelhandskrifter), dels förekomma
ganska många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
