Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bermudez ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följande titlar: Physiologie expérimentale (2 bd,
1855–56), Substances toociques et médicamenteuses
(1857), Système nerveux (2 bd, 1858), Liquides de
l’organisme (2 bd. 1859), Médecine expérimentale
(1865), Tissus vivants (1866), Pathologie
expérimentale (1872), Anesthesiques et asphyxie
(1875), Chaleur animale (1876), Diabete et glycogenèse
animale (1877), Physiologie opératoire (1879),
Phénomènes de la vie communs aux animaux et aux
végétaux (2 bd, 1878–79); de tvänne sistnämnda äro
postuma. Härtill komma ytterligare hans Rapport
sur la physiologie générale (1867) och La science
expérimentale, en. samling smärre uppsatser
(1878). Till dessa 18 volymer, hvilka omfatta
så godt som hela fysiologien, utgafs 1881 ett
utförligt registerband. B. var ledamot af svenska
Vetenskapsakademien (1868) och Vet. soc. i Upsala
(1876). Jfr nekrolog af Chr. Lovén (i »Hygiea»,
1878). En staty af B. aftäcktes 1894 i Lyon. R. T–dt.
Bernardakes, Demetrios N., nygrekisk skald,
f. 1834 på Lesbos, studerade till filosofisk grad i
Athen, München och Berlin, var 1861–69 professor i
historia och filologi vid universitetet i Athen och
bosatte sig derefter på sin fäderneö. B. har utmärkt
sig i både allvarliga och skämtsamma berättande
dikter. Till det senare slaget höra Peridromos och
satiren Graomyomachia (1856), till det förra legenden
Eikasia (1858). I sina dramer Maria Doxapatri (1858),
Merope (1866) och Kyra Frosyne (1882) har han anslagit
patriotiska strängar. B. är dessutom författare till
lingvistiska och historiska arbeten samt har bidragit
till danandet af det nygrekiska skriftspråket, hvarvid
han uppträdt mot allt öfverdrifvet arkaiserande.
Bernardino, San, alppass. Se Bernhardin, S:t.
Bernardo, Teodoro. Se Barentsz, D. Suppl.
Bernardska sticket [bärnārska], med. Se Sockersjuka.
Bernau, stad i preussiska regeringsomr. Potsdam
(Brandenburg), vid jernvägen Berlin–Stettin. 7,725
innev. (1890). B. har en stor gotisk protestantisk
kyrka (fullb. 1519) samt textil- och annan industri.
Bernays, Jakob, tysk filolog, f. 1824 af
judiska föräldrar i Hamburg, kallades 1866
till e. o. professor i klassisk filologi och
öfverbibliotekarie vid universitetet i Bonn. Död
derst. 1881. B. inlade särskildt förtjenster om
kännedomen af grekernas filosofiska literatur. Han
författade bl. a. en lefnadsteckning öfver
J. J. Scaliger (1855), Die dialoge des Aristoteles
in ihrem verhättniss zu seinen übrigen werken
(1863), Die heraklitischen briefe (1869), Lucian
und die cyniker (1879), Zwei abhandlungen über die
Aristotelische theorie des dramas (1880) och Phokion
und seine neueren beurtheiler (1881). Dessutom
utgaf B. en edition af Lucretius (1852; flere
uppl.) samt öfversatte de tre första böckerna af
Aristoteles’ Politik och den Filon tillagda skriften
om verldsalltets oförstörbarhet. — Hans broder
Michael B., f. 1834, professor i literaturhistoria
vid Münchens universitet 1874–90, har förnämligast
gjort sig ett namn såsom Göthe-kännare.
*Bernburg hade 28,326 innev. 1890.
*Berndes, Per Bernhard och Anton Ulrik voro
bröder. Den senare blef 1803 ledamot af Akademien
för de fria konsterna.
*Berndtson, Fredrik, afled i Helsingfors d. 2
Nov. 1881. — B:s Dramatiska studier och kritiker
utkommo 1879, hans Valda dikter 1882.
2. Berndtson, Gunnar Fredrik, den föregåendes
son, målare, född i Helsingfors d. 24 Okt. 1854, blef
student i Helsingfors 1872, egnade sig derefter åt
målarekonsten, som han studerade dels i hemlandet,
dels i Paris, der han var elev af Gérôme i École
des beaux arts (1876–77). Han företog 1882–83 en
konstresa till Egypten. B., hvars talang särskildt
var egnad för miniatyrmåleriet, målade genretaflor
och porträtt, hvilka utmärka sig genom elegans i
utförandet och omsorgsfull finhet i detaljerna. Bland
hans taflor märkas Konstkännare i Louvre (1879),
den glada parisiska genretaflan Brudens visa (1881),
Almée (målad i Kairo 1883) samt flere scener ur det
finska krigarelifvet. Han afled i Helsingfors d. 9
April 1895. M. G. S.
Bernd von Guseck [bernt få’n], psevdonym för tyske
författaren Berneck (se denne).
Berne-Bellecour [bärn bällkour], Étienne
Prosper, fransk målare, född i Boulogne 1838, lärjunge
af Picot och Barrias, egnade sig först (1861–68) åt
porträtt och landskap, men gick sedermera öfver till
figurframställningar af borgerlig och militär art,
med hvilka senare han fortfarande framträder. Hans
skildring är spirituel, med skicklig teckning,
men alltför detaljerad i utförandet. Till hans mest
bekanta taflor höra Kanonskottet (Le coup de canon,
1872), affyrandet af den stora kanonen på Fort Mont
Valenen, Arrendebetalningsdagen (1873), Tirailleurs de
la Seine i fäktningen vid Malmaison d. 21 Okt. 1870,
Breschen (1875), I löpgrafven (1877) o. s. v.
Berner, Albert Friedrich, tysk rättslärd, f. 1818
i Ukermark, sedan 1861 professor i straffrätt vid
universitetet i Berlin, har gjort sig mest känd genom
sin förträffliga Lehrbuch des deutschen strafrechts
(1857; 17:de uppl. 1894). Bland hans många öfriga
arbeten må framhållas Abschaffung der todesstrafe
(1861), Lehrbuch des deutschen pressrechts (1876) och
Die orientfrage (1878) samt ett flertal folkrättsliga
artiklar i Bluntschlis »Staatswörterbuch».
Berner, Hagbard Emanuel, norsk bankman och politiker,
född d. 12 Sept. 1839, blef student 1858 och
juris kand. 1863, öfvertog 1869 redaktionen
af det då kort förut uppsatta oppositionella
»Dagbladet», hufvudorganet för den följande tidens
stortingsmajoritet, hvars politik B. försvarade
med ofta hänsynslös skärpa. Han fortfor att
vara tidningens hufvudredaktör, tills han 1879
valdas till stortingsman för Akershus amt, som han
representerade till 1888. I stortinget gjorde B. sig
bemärkt genom omfattande kunskaper i statsrättsliga
och ekonomiska frågor, hvarför han också valdes till
medlem af budgetkomitén och till dess ordförande. I
vidsträcktaste kretsar blef hans namn kändt,
då han 1879 för odelstinget framlade förslag om
unionsmärkets borttagande ur Norges flagg, hvilket
förslag framkallade den häftiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
