Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bergamasker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt det intagande Palazzo de’ Camerlenghi nära Ponte
Rialto (1525). Slutligen byggde han (omkr. 1520)
på Dogepalatsets gård den lilla förtjusande fasad,
som till venster om Scala de’ Giganti förbinder
Dogepalatsets baksida med Markus-kyrkan och
utan tvifvel är det yppersta i hela gården.
C. R. N.
Bergamasker, innevånarna i italienska provinsen
Bergamo (se d. o.).
*Bergamo. Provinsen hade 1881 390,775 innev. (1893
beräknades folkmängden till 419,000 pers.).
Bergamo, Stefano da B. och Fra Damiano da B., två
betydande italienska träskärare under högrenaissancen
i första tredjedelen af 1500-talet, hade sitt namn
efter staden och provinsen B., från hvilken de
utgingo och der träskärningskonsten florerade,
såsom förklarligt är uti en bergstrakt. Stefano
är berömd för korstolarna i kyrkan S. Pietro
i Perugia, fulländade omkr. 1535. Ryggstöden
hafva nedtiil »intarsia» (inläggning), men för
öfrigt är framställningen i relief, praktfullt
komponerad och med ädel smak. Uppfinningen har
vanligen tillskrifvits Rafael, ehuru utan annan
grund än den, att enskilda motiv äro lånade från
honom. — Fra Damiano utförde det berömda figurerade
intarsia-arbetet å korstolarna i S. Domenico
i Bologna (1528–54), ett oförlikneligt arbete,
utfördt med stor gedigenhet och rikedom i motiven. Å
stolryggarna äro framställda bilder ur Gamla och Nya
test., idel originella kompositioner med själ och lif.
C. R N.
Bergamott-kamfer. Se Bergamott-olja.
Bergamott-trädet, Citrus bergamia Risso, bot., är
en underart under Citrus medica L. och utmärker sig
genom plattade eller päronformiga tunnskaliga guldgula
frukter: bergamottcitroner l. bergamotter. Af
dem erhålles den högt värderade bergamottoljan
(se d. o.). Namnet härledes af somliga af det
Turk. bej-ârmudi, »apotekarepäron», af andra,
sannolikt med större skäl, från staden Bergama i
Mindre Asien. G. A.
Bergantin, sjöv. Se Brigantin.
Bergaptén. Se Bergamott-olja.
*Bergarelön. Enligt Sjölagen af d. 12 Juni
1891 skall, om fartyg under resa bergat något,
af bergarelönen, sedan deraf först godtgjorts den
skada, som genom bergningen kan hafva tillfogats
fartyg eller last, rederiet erhålla två tredjedelar,
om fartyget är ångfårtyg, men eljest hälften samt
återstoden lika fördelas emellan befälhafvaren och,
i förhållande till den aflöning enhvar åtnjuter,
besättningen. De skiljemän, till hvilkas pröfning
tvist enligt nämnda sjölag skall i vissa fall
hänskjutas, skola vara tre och utses enligt
bestämmelserna i lagen ang. skiljemän af d. 28
Okt. 1887.
Bergbanor kallas sådana jernvägar, vid hvilka i
anledning af banplanets stora lutning särskilda
mekaniska anordningar måst vidtagas för tågets
(vagnarnas) framförande. Vid vanliga jernvägar,
s. k. adhesionsbanor, är trycket från lokomotivets
drifhjul på rälerna tillräckligt stort, för att
den deraf alstrade släpfriktionen mellan hjul och
räl skall kunna öfvervinna tågmotståndet under
rörelsen. Denna släpfriktion, som, under i öfrigt
likartade förhållanden, till sin storlek mätes af
tyngdkraftens mot banplanet vinkelräta komposant,
minskas i samma mån, som nämnda krafts med banplanet
parallella komposant ökas eller vid tilltagande
stigning å banan. Vid en viss gräns blir derför
adhesionen mellan hjul och räl i och för sig icke
tillräcklig för tågets framförande. Man använder då en
emellan rälerna lagd, i sliprerna fast kuggstång, i
hvars kuggar ett under lokomotivet anbragt kugghjul,
fast på en drifhjulsaxel, ingriper, och denna
anordning blir den för rörelsens åstadkommande
väsentliga mekanismen. Sådana jernvägar kallas
kuggstångsbanor. Gränsen för användande af
adhäsions- eller kuggstångsbana med fäst afseende
på stigningarnas storlek torde ligga omkr. 5 à 7
proc. lutning. Exempelvis må anföras, att jernvägen
mellan Landquart och den bekanta kurorten Davos i
Schweiz, hvilken är en adhesionsbana, uppnår nära
stationen Wolfgang en stigning af 4,6 proc. och att
banan från Zürich upp till toppen af det närbelägna
Uetliberg, likaledes en adhesionsbana, ehuru af
mindre trafikförmåga, har en maximalstigning af
7 proc. — Kuggstångsbanor finnas mångenstädes i
utlandets berguppfyllda land, men naturligtvis
förnämligast i Schweiz. Bekanta sådana banor äro
bl. a.: Brünig-banan, mellan Giswyl i Unterwalden
öfver Brüning-passet till Meiringen i Haslidalen;
de båda banorna upp till Rigi, den ena från
Vitznau vid Vierwaldstättersjön, den andra från
stationen Arth-Goldau på S:t Gotthardsbanan;
samt banan från Alpnach-Stad upp på Pilatus
— alla i Schweiz. Brüning-banan mellan Giswyl
och Meiringen utgör egentligen endast den mellersta
delen af den från Luzern utgående smalspåriga
banan, som för till Brienz-sjön i Aardalen,
och hvilken bana å öfriga sträckor är
adhesionsbana. Mellan Giswyl och Meiringen måste
emellertid Brünig-passet, 1,004 m. ö. h., passeras,
och der måste kuggstång användas. Banan har en
maximalstigning af 18 proc. och öppnades för trafik
år 1888. — De båda Rigi-banorna äro konstruerade
efter enahanda system. Maximalstigningen, som
på linien från Arth-Goldau är 20 proc., uppgår
på linien fån Vitznau till 25 proc. Lokomotivet är
der alltid placeradt bakom (nedanför) vagnarna
och skjuter alltså tåget uppfor. Regleringen
af hastigheten utför sker dels genom ytterst
kraftigt på kugghjulsaxeln verkande bromsar, dels
genom kompression af den under nedfarten i
ångcylindrarna insläppta atmosferiska luften.
Från Vitznau består tåget endast af lokomotivet
och en vagn med 54 platser utan klassskillnad;
från Arth-Goldau medföras deremot 2 vagnar med
tillsammans 80 platser. Banorna byggdes mellan
åren 1868 och 1875. — Pilatus-banan, som begynner
vid Alpnach-Stad och för upp till Pilatuskulm, är
4,620 m. lång och har en maximal stigning af ända till
48 proc. samt, hvad än märkligare är, en medelstigning
af 42 proc. Den torde få anses som den djerfvaste af
alla kuggstångsbanor och skulle måhända, oaktadt
sin respektabla längd, just på grund af den
starka stigningen med större fördel kunnat anordnas
som hissbana (se nedan), om hiss banornas
teknik vid Pilatusbannns anläggning (1886) varit så
utvecklad, som den nu är. För denna åsigt talar
dels den invecklade konstruktionen af ångpanna,
fyrbox, bromsaxlar m. m. jämte den af granit massivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
