Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baumgarten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B. i delo med mecklenburgska öfverkyrkorådet
och afsattes från sin professur 1858. Skrifter,
som han utgaf för att belysa denna sak, ådrogo
honom tvänne gånger böter och fängelse. B. verkade
fortfarande i Rostock genom skrifter och föredrag
för en omdaning af tysk-evangeliska kyrkan och var en
bland stiftarna af tyska protestantföreningen, 1865,
men utträdde derur 1877. Han valdes till ledamot af
tyska riksdagen 1874, 1877 och 1878 samt slöt sig der
till fortschrittspartiet. Död 1809. Bland B:s utgifna
arbeten må nämnas Apostelgeschichte (2 bd, 1852; 2:dra
uppl. 1859), Die geschichte Jesu (1859), Kirchliche
zeitfragen (1874) och Lutherus redivivus, oder die
kirchliche reaction (1878). Hans sjelfbiografi utgafs
i 2 bd 1891.
Baumgarten, Hermann, tysk historiker, f. 1825 i
hertigdömet Braunschweig, d. 1893, vardt professor i
historia och literatur vid polyteknikum i Karlsruhe
1861 och vid universitetet i Strassburg 1872. Från
sistnämnda befattning tog han afsked 1889 för att
egna sig åt fullbordandet af sitt förnämsta literära
arbete Geschichte Karls V. (3 bd, 1885–92). Bland hans
öfriga skrifter må nämnas hans utmärkta Geschichte
Spaniens vom ausbruch der französischen revolution
bis auf unsere tage (3 bd, 1865–71) och Vor der
Bartholomäusnacht (1882).
2. Baumgartner, Alexander, schweizisk katolsk
literaturhistoriker, son af Gallus Jakob B. (se
denne), föddes 1841 i S:t Gallen, inträdde 1860
i jesuit-orden och studerade bl. a. i England
samt (skandinavisk literatur) i Köpenhamn och
Stockholm. Han är bosatt i Holland sedan 1880 och
medredaktör af »Stimmen aus Maria-Laach». I arbetena
Longfellows dichtungen (1878; 2:dra uppl. 1887),
Reisebilder aus Schottland (1884), Island und die
Färöer (1889), Durch Skandinavien nach St. Petersburg
(1890) och monografien Joost van den Vondel. Sein leben
und seine werke (1882) är B. ganska sansad, medan han
deremot söker att smädligen förringa två af Tysklands
största namn genom arbetena Lessings religiöser
entwickelungsgang (1877) och Göthe. Sein leben und
seine werke (3 bd, 1885–86). Med sin öfversättning af
norröna-literaturens förnämsta religiösa dikt, »Lilja»
(»Die Lilie» 1884), afsåg han att införa denna dikt
såsom andaktsläsning i den romerska kyrkan. B. utgaf
1892 en större biografi öfver sin fader.
Baumholder. Se Lichtenberg.
*Baumstark, E., afled 1889. — Hans äldre broder,
Anton B. (f. 1800, d. 1876), professor i filologi vid
Freiburgs universitet 1836–71, utgaf bl. a. det för
den forntyska författningshistorien betydelsefulla
arbetet Urdeutsche staatsalterthümer (1873),
öfversättning af och kommentarer till Tacitus’
»Germania», samt tyska efterbildningar af grekiska
skalder (6 bd, 1840) och af romerska skalder (4 bd,
1841). Han skref åtskilliga verk under psevdonymen
Hermann vom Busche. — Antons son Reinhold B.,
f. 1831, domstolsledamot i Baden, sedan 1889
ordförande i en landgericht, öfvergick 1869 till
katolicismen och har skrifvit en mängd arbeten af
hufvudsakligen kyrkopolitiskt innehåll.
Baur. 1. Adolph Felix B., i Ryssland kallad Rodion
Christianovitj, rysk general, född i
Holstein 1667, ingick 1700 i rysk tjenst,
blef dragonöfverste och sedermera general af
kavalleriet. Han var verksam på krigsskådeplatsen
i Östersjöprovinserna till 1706, hvarefter han
under Mensjikov förde befäl i Dnjeprtrakterna och
Polen. Vid Karl XII:s anmarsch 1708 fick han order
att följa denne och observera hans rörelser, förenade
sig efter Ljesnaslaget med tsarens armé och var med
vid Poltava, der han anförde högra flygeln, och vid
Perevolotjna 1709. Derpå opererade han i Livland,
der han intog Pernau, Reval och Ösel. Sedermera
var han med i Pommern 1712 och vid Tönning 1713,
följde tsaren till Köpenhamn 1716 och blef 1717
kommenderande general i Ukrajna, der han dog 1718. —
2. (Bauer, Bawer), Friedrich Wilhelm, i Ryssland
kallad Feodor Vasiljevitj, general, född i Hessen
1734, tjenade sig under sjuåriga kriget upp till
generalqvartermästare vid Ferdinands af Braunschweig
armé, gick 1769 i rysk tjenst med samma grad och dog
som fortifikationsgeneral 1783.
Baur, Wilhelm, tysk prest, f. 1826 på Odenwald,
generalsuperintendent öfver Rhenprovinsen sedan 1883,
tillhör i afseende på sin teoretiska riktning den
positiva unionens grupp och har såsom själasörjare
tagit till ögonmärken en folklig predikan
samt återupplifvandet af den andliga folkvisan,
patriotismen och de kristliga folkfesterna. Bland hans
utgifna arbeten må nämnas Beicht- und kommunionbuch
(4:de uppl. 1885), Das deutsche evangelische pfarrhaus
(3:dje uppl. 1884), Von der liebe. Ein zeugniss
für lebendiges christenthum (3:dje uppl. 1887),
Lebensbilder aus der geschichte der kirche und des
vaterlandes (1887) och Christus und die gemeinde
(1888), en årgång predikningar öfver fria texter. —
Hans broder Franz Adolf Gregor von B., f. 1830,
professor i forstvetenskap vid universitetet
i München, har författat den på sitt område
väckande skriften Über forstliche versuchsstationen
(1868) samt Lehrbuch der niederen geodäsie (1858;
4:de uppl. 1886), Die holzmesskunde (1882; 4:de
uppl. 1892) och Handbuch der waldwertberechnung
(1886) m. m. Sedan 1866 redigerar B. »Monatsschrift
für das forst- und jagdwesen» (sedan 1879 med titeln
»Förstwissenschaftliches centralblatt»). — En
tredje broder, den evangeliske predikanten Gustav
Adolf Ludwig B., f. 1816, från 1870 professor och
förste universitetspredikant i Leipzig, d. 1889,
utgaf predikningar och bl. a. Grundzüge der homiletik
(1848; »Grunddragen till homiletiken», 1878).
Bauro l. San Cristoval, en af Salomon-öarna (se
d. o.).
Bauske, stad i ryska guvern. Kurland, 45 km. s. ö. om
Mitau, vid föreningen af Memel och Muhs, som der
bilda Aa. Omkr. 7,000 innev. Export af spanmål och
linfrö. Slottet B., anlagdt 1456 af ordensmästaren
Joh. von Mengden, intogs af svenskarna 1625. 1658
tvang fältmarskalken Douglas hertigen af Kurland
att inrymma svenskarna detsamma, och de innehade
det, trots polackernas angrepp, till fredsslutet
1660. Det eröfrades af dem å nyo 1701 och var Karl
XII:s högqvarter en del af Juli och Aug. s. å., men
kapitulerade i Sept. 1705 for ryssarna, som i Mars
1706 sprängde fästningsverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
