Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bascom ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oregelbundet rytteri, till hvilket äfven hörde teptjärer,
många tatarer o. a., och hade, blandade med donska
kosaker, att bevaka Uralfloden längs gränsen mot
Asien. 1874 upplöstes baschkirhären, och allmän
värnpligt infördes. Försöksvis bildades redan
s. å. en sqvadron tjenstpligtiga baschkirer i
Orenburg, 1875 en andra och 1876 ett regemente på
fyra sqvadroner, hvilka bland sina officerare räkna
flere infödda adelsmän. — Baschkirerna, till antalet
omkr. 750,000, innehafva ett större område i södra
Ural, hufvudsakligen på dess vestra sida, och på
de angränsande slätterna af Volgaområdet, på ömse
sidor om Bjelaja, i guvernementen Ufa och Orenburg,
mindre i Perm, Samara och Vjatka.
Bascom [-köm], John, nord-amerikansk filosof, född
1827 i staten New York, förvärfvade 1849 filos. och
1855 teol. doktorsgrad samt blef sistn. år professor
i retorik vid William’s college i Williamstown
(Massachusetts), hvarjämte han 1856–64 tjenstgjorde
som pastor för en församling. Han var 1874–87
president för Wisconsin-universitetet i Madison
och tillika professor i filosofi derstädes. Numera
bekläder han en lärostol i nationalekonomi vid
William’s college. B. utvecklar mycken styrka som
andlig talare. Inom filosofien har han hufvudsakligen
ställt sig på Kants ståndpunkt. Af B:s utgifna
arbeten må nämnas Political economy (1859), Treatise
on aesthetics (1862; ny uppl. 1881), Principles
of psychology (1869; ny uppl. 1877), A philosophy
of religion (1876), Comparative psychology (1878),
Ethics, a science of duty (1879) och Sodology (1887).
*Basel. 1. Kanton i Schweiz, delad i två
halfkantoner : Baselstadt, 35,8 qvkm., med
74,245 innev. (1888), af hvilka 22,132 katoliker,
och Baselland, 421,6 qvkm., med 62,154 innev.,
af hvilka 12,921 katoliker. Genom en d. 10 Maj
1875 antagen ny grundlag har Basel-stadt infört
fakultativt referendum och initiativ samt minskat
antalet medlemmar i »regeringsrådet», såsom
»lilla rådet» nu kallas, till sju. Basel-lands
hufvudort är Liestal. — 2. Staden B. hade 70,303
innev. 1888, af hvilka 21,576 katoliker. Den har
tvänne missionsanstalter (Basels missionssällskap,
bildadt 1815, och Chrischonamissionens anstalt,
sedan 1840), ett bibelsällskap, som utgifver biblar på
alla skriftspråk i verlden, ett universitet (stiftadt
1460, med omkr. 400 studerande), ett gymnasium, två
realskolor och två större bibliotek (universitetets,
omkr. 158,000 bd, och allmänna läsesällskapets,
omkr. 50,000). Storartad industri (180 fabriker
med 10,500 arbetare 1888), företrädesvis siden- och
metallindustri, samt liflig handel: mer än hälften
af Schweiz’ utförsel passerar B., som näst Genève är
landets rikaste stad. — 3. Fordom riksomedelbart tyskt
biskopsstift, omfattande Sundgau, kantonen B. samt
delar af Bern, Solothurn och Aargau, omkr. 1,100
qvkm. I kyrkligt hänseende stod biskopen under
ärkebiskopen af Besançon, såsom riksfurste hade han
säte och stämma på riksdagarna. Hans säte var först
Augst (Augusta Rauracorum), sedan 7:de årh. B.,
men efter 1395 voro Pruntrut och Delsberg hans
vanliga residens, medan domkapitlet, till följd af
reformationen, 1529 flyttade från B. till Freiburg
im Breisgau och 1679 till
Arlesheim. I 16:de årh. hotades stiftet med fullständig
upplösning, i det Bern, Biel och B. bemäktigade sig
dess område och sökte fästa det vid sig genom att
införa reformationen, men räddades derigenom att
biskopen ingick förbund med de katolska orterna
i edsförbundet och med deras hjelp undertryckte
reformationen. Genom detta förbund betraktades
biskopen till hälften som medlem af edsförbundet,
och stiftet var i allmänhet inneslutet i dess
neutralitet. 1792 förvandlades den tyska delen
af stiftet all en Raurakisk republik och blef
kort derefter (1793) ett franskt departement,
Mont-Terrible. Wienkongressen lade hela stiftet
till Schweiz (större delen till Bern), men biskopen
behöll sin andliga domsrätt. 1828 rekonstruerades
stiftet, så att det kom att omfatta kantonerna
Bern, Luzern, Solothurn och Zug, sedermera äfven
Aargau, Thurgau och Baselland, och Solothurn blef
biskopens residens. 1874 så godt som upphäfdes
stiftet (endast kantonerna Luzern och Zug blefvo
biskopen trogna), men det återställdes 1884, i det
att det schweiziska förbundsrådet slöt ett fördrag
med kurian, som utnämnde en af förbundsrådet godkänd
biskop, och 1888 förenades äfven Ticino med stiftet,
hvars innehafvare derför erhöll titeln biskop af
B. och Lugano. — Om Basel-kyrkomötets (1431–43)
beslut rörande den heliga Birgittas uppenbarelser se
Birgitta. Suppl. Om kyrkomötets fördrag med husiterna
d. 30 Nov. 1433. Se Kompaktat. — I staden B. slöts
d. 5 April 1795 fred emellan franska republiken och
Preussen. Fransk fullmäktig var markis de Barthélemy
och preussisk var Hardenberg. Preussen utgick
ur koalitionen mot Frankrike och öfverlemnade åt
franska republiken, under förbehåll af blifvande
närmare öfverenskommelse, sina besittningar på
venstra Rhenstranden. Genom en konvention af
d. 17 Maj drogs mellan Nord- och Syd-Tyskland
en demarkationslinie, genom hvilken Westfaliska
kretsen, Öfver- och Neder-Sachsen, Franken, Öfre
Pfalz, Hessen-Kassel och Hessen-Darmstadt samt den
på båda sidor om Main belägna delen af Rhenkretsen
förklarades neutrala. — Den 22 Juli 1795 slöts
i B. fred mellan Frankrike och Spanien. Frankrike
återgaf sina eröfringar i Spanien och erhöll i stället
spanska andelen af ön Haiti.
Baselkompaktaten. Se Kompaktat.
*Basford hade 22,781 innev. 1891.
Bashahr, vasallstat uti Indien. Namnet är förvrängdt
till Bisser (se d. o., äfven i Suppl.).
Basidiolichenes, bot. Se Ascolichenes och
Basidiomyeetes. Suppl.
*Basidiomycetes, bot., är en af de vigtigaste och,
tagen i vidsträckt betydelse, troligen den artrikaste
af de klasser, i hvilka svamparna indelas. Ensamt
af Hymenomycetes äro 8,000 arter beskrifna. Klassen
begränsas af olika författare på olika sätt. Så skilja
åtskilliga af de mest framstående forskarna på detta
område, såsom de Bary, Zopf m. fl., Ustilagineae och
Uredineae (se d. o.) från Basidiomycetes, under
det att andra, såsom Frank, Rostrup m. fl., låta
Basidiomycetes omfatta äfven de nämnda grupperna. Vid
begränsningen af klassen följa vi här de sist
nämnda. Liksom för Ascomyceterna det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
