Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balaneion ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Baleariska öarna hafva enl. nyare officiel
beräkning en areal af 5,014 qvkm., enl. Strelbitsky
4,980 qvkm., deraf Mallorca 3,500,9, Menorca 760,
Cabrera 16,4, Dragonera 4,3, Conejera 1,7, Iviza
med bi-öar 597,2 och Formentera med bi-öar 99,6
qvkm. Folkmängden uppgick 1887 till 312,593 pers.
*Balen, Hendrik van, d. ä., flamsk målare, född i
Antwerpen 1575, död derst. 1632, var lärjunge af
Adam van Noort och mästare i Lukasgillet redan
1593. Han har målat historiebilder med figurer
i kroppsstorlek, såsom Konungarnas tillbedjan
och Treenigheten i Jakobskyrkan i Antwerpen,
men i dem visar han sig icke till sin fördel. I
stället kännetecknas han af små elegant komponerade
taflor med bibliska och mytologiska ämnen, der han
ibland i sättet att måla visar någon slägtskap med
sin medlärjunge hos van Noort, Rubens. Till dessa
småbilder målade Jan Brueghel och Jodocus Momper
vanligen landskapen. Sveriges Nationalmuseum eger
två taflor (ingendera signerad), som äro af sådant
ursprung: Nymfer i skogen med landskap af Jan
Brueghel, reproduktion af en tafla i Schleissheim,
och Landskap med heliga familjen af Jodocus Momper,
med figurer af B. Bilder af honom finnas på många
håll, mest i Dresden och München. Han var en af sin
tids mest ansedda konstnärer i Antwerpen och hade
många lärjungar, bland hvilka märkas hans äldste
son, Jan van B. (1611–54), och dennes lärjunge,
en yngre broder Hendrik van B. d. y. (1623–61).
C. R. N.
Balenit (af Lat. balerna, hvalfisk), tekn., ett
»fiskben»-surrogat, utgörande en blandning af
kautsjuk, sjellack, bränd magnesia, svafvel och
guldsvafvel.
Baleo l. Bafing (»Svarta floden»), en af Senegals
källfloder.
Balfour [balfūr], John Hutton, skotsk botaniker,
f. 1808 i Edinburgh, blef med. doktor derst. 1832,
var professor i botanik vid Glasgows universitet
1841–45 och beklädde en professur i medicin samt
botanik vid universitetet i Edinburgh 1845–79,
hvarjämte han var föreståndare för k. botaniska
trädgården derstädes. Död 1884. B. har gjort sitt namn
kändt i den botaniska nomenklaturen och författat
bl. a. Manual of botany (1848; ny uppl. 1860),
Phyto-theology, or botany and religion (1851; 4:de
uppl. 1882) samt The plants of the Bible (1857; 2:dra
uppl. 1885). — Han son Isaac Bailey B., f. 1853,
är likaledes (sedan 1888) botanices professor och
föreståndare för k. botaniska trädgården i Edinburgh.
Balfour [ba’lför]. 1. Arthur James B., engelsk
statsman, född d. 25 Juli 1848 i Skotland,
studerade vid skolan i Eton och universitetet
i Cambridge. Han invaldes 1874 i underhuset af
valkretsen Hertford och representerade densamma till
1885, sedan hvilket år han varit representant för
Manchesters östra valkrets. Han tjenstgjorde 1878–80
såsom privatsekreterare åt sin morbroder markisen af
Salisbury under dennes utrikesministertid och åtföljde
honom till Berlinkongressen (Juni 1878). B. vardt 1885
medlem af privy council och tillhörde från Juni 1885
till Januari 1886 Salisburys första ministèr såsom
president i komitén för fattig- och helsovården. I
Salisburys andra ministèr var B. sekreterare för Skotland från Juli
1886 (med säte i kabinettet från Nov. s. å.) till
Mars 1887, då han efter Sir M. Hicks-Beach öfvertog
värfvet som förste sekreterare för Irland. Han
tillämpade med hänsynslös kraft de af honom sjelf
genomdrifva undantagslagarna för Irland samt lyckades
derigenom hämma det irländska nationalpartiets
verksamhet och stäfja den rådande laglösheten på
ön. Hans åtgärder mot irländska parlamentsledamöter
och prester väckte i synnerhet stormiga debatter i
underhuset. Hösten 1891 utnämndes han till förste
skattkammarlord och blef ledare af det konservativa
partiet i underhuset. Han afgick med Salisbury
i Aug. 1892 och bekämpade derefter Gladstones
home-rule-politik. I Salisburys nya ministèr af d. 26
Juni 1895 vardt B. å nyo förste skattkammarlord
och regeringspartiets ledare i underhuset. Som
debattör utmärker B. sig genom sin kallblodighet
och sarkastiska skärpa. Han har äfven förvärfvat
sig anseende som en skarpsinnig och talangfull
filosofisk författare med skrifterna Defence of
philosophic doubt (1879) och The foundations of
belief; being notes introductory to the study of
theology (1895). I det sistnämnda arbetet, som väckt
stor uppmärksamhet, framstår han som en originel och
djupt anlagd fritänkare, söker att på filosofisk väg
uppvisa trons berättigande och otillräckligheten af
de naturalistiska världsåskådningarna (empirism,
positivism och agnosticism) samt riktar mot dessa
äfven sin skarpa ironis vapen. Dessutom har han
skrifvit artiklar i tidskrilter. B. kallades till
hedersdoktor af Edinburghs universitet 1881, af S:t
Andrews’ 1885, af Cambridges 1888 samt af Dublins
och Oxfords 1891. Han blef rektor för S:t Andrews’
universitet 1886, kansler för Edinburghs 1891,
hedersborgare i London 1888 och s. å. ledamot af
Royal society. — 2. Francis Maitland B., skotsk
zoolog, embryolog, den föregåendes broder, f. 1851,
studerade i Cambridge och vid zoologiska stationen
i Neapel samt förordnades 1876 till föreläsare
i animal morfologi vid förstnämnda universitet, i
hvilken egenskap han söktes af lärjungar från större
delen af Europa. Han vardt ledamot af Royal society
1878 och hedrades 1881 med dess kungliga medalj på
grund af sina sjelfständiga djupgående forskningar
i embryologi och komparativ anatomi. 1880 vardt
B. hedersdoktor i Glasgow. 1881 afslog han en kallelse
till Oxford och 1882 en till Edinburgh såsom Wyville
Thomsons efterträdare. I Maj 1882 inrättades för
B. vid Cambridges universitet en personlig professur
i morfologi, men under ett af helsoskäl företaget
besök i Schweiz omkom han (jämte sin förare) vid en
alpbestigning i närheten af Mont Blanc d. 19 Juli
s. å. Det var en mer än vanligt löftesrik bana, som
dermed afbröts, ty B. pryddes af utmärkta egenskaper
både som menniska och som vetenskaplig forskare. Hans
observationer voro lika snabba som exakta, hans blick
genomträngande, hans inbillningskraft dristig vid
uppställandet af hypoteser, men städse tyglad af ett
logiskt sinne, som visste att skilja det bevisade från
det blott sannolika. Få moderna morfologer hafva under
en så kort tid uträttat mera och löst betydelsefullare
uppgifter än B. Jämte A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
