Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Autricum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pendant les années 1693, 1697, 1698» (3 bd
1882–83). A:s depescher äro en mycket vigtig
källskrift för Sveriges historia under denna tid; de
hafva också flitigt begagnats af våra häfdatecknare.
Avdjejev, Michail Vasiljevitj,
rysk romanförfattare, f. 1821 i Orenburg, d. 1876 i
Petersburg, till yrket vägbyggnadsingeniör i statens
tjenst, kastade i sin romantrilogi Tamarin (1857)
löjets skimmer öfver de poserande ryska
»weltschmerz»-epigonerna och väckte stort uppseende med sin andra
större roman Podvodnyj kamenj (Undervattensskäret;
1860), som afhandlar den fria kärleken. Bland A:s
senare berättelser märkes På fyrtiotalet (1876).
Avebury [evbäri] l. Abury [ēbäri], by i
eng. grefskapet Wilts, 8 km. v. om Marlborough,
märkvärdig genom sin ofantliga stensättning, liknande
dem vid det närbelägna Stonehenge (se d. o.). Den
bestod af en större yttre krets af sannolikt
ursprungligen 100 stenar af 4,5–5 m. höjd och omkr. 12
m. i omkrets, omslutande en cirkel med omkr. 300
m. diameter. Inom denna krets, som varit omgifven
af en bred graf och en hög vall, lågo tvänne mindre
kretsar af resp. 100 och 95 m. diameter, hvardera
bestående af två koncentriska stenrader. I midten
af den ena stod en enstaka sten, i midten af den
andra en grupp af tre stenar. Från denna stensättning
utgingo tvänne af jättelika, fordom upprättstående
stenar omgifna vägar, hvardera öfver 1,5 km. lång,
den ena, kallad Kennet avenue, i sydöstlig riktning
till Overton, der den slutade med en liten elliptisk
grupp af dylika stenar, den andra mot v., slutande
med en enda sten. Af hela denna stensättning, den
största näst den vid Cransac i Bretagne, finnas
nu endast få stenar qvar; en stor del har användts
till uppförande af husen i byn A., som ligger inom
den stora kretsen. I närheten ligga tvänne andra
ofantliga minnesmärken, hvilka kunna anses tillhöra
samma grupp, nämligen den dubbla ovalen (45 m. lång
och 40 m. bred) af jättestenar på Hakpen-kullen i
ö. och den s. k. Silbury-kullen i s. (i det allra
närmaste 1 rom. mil från kretsens midt), en konstgjord
kulle af 54 m. höjd och 650 m. omkrets vid basen. Om
tiden för anläggningen och syftet med dessa arbeten
hafva olika meningar varit rådande; den allmännaste
tillskrifver dem druiderna. Fergusson sätter dem i
samband med Artursagan.
Aved, Jacques André Joseph, fransk målare, f. i Douai
1702, d. i Paris 1766, uppfostrades i Amsterdam
och skulle bli militär, men gjorde sig snart fri
och öfverlemnade sig helt och hållet åt studiet
af konsten. År 1721 begaf han sig till Paris och
studerade der under ledning af Le Bel. Till vänner och
kamrater hade han Carle van Loo, Boucher och Chardin,
som drogo honom till akademien, af hvilken han
vardt ledamot 1734, på ett par porträtt, nämligen
af de Cazes och De Tray d. y. (för närvarande
i École des beaux-arts). Hans anseende stadgades
genom ett porträtt af turkiske ambassadören Mehemet
Effendi. Kort derefter kallades han till hofvet, der
han målade Ludvig XV och fick titel af »peintre du
roi». Han har utfört porträtt af många framstående
personligheter, bland hvilka
nämnas Jean Baptiste Rousseau, den lyriske skalden,
med hvilken han var nära förbunden, och åt hvilken han
lemnade tillflyktsort 1738. Han besökte Haag 1751,
men återvände 1752 till Paris. I Louvre finnes af
honom ett porträtt af marquis de Mirabeau, som var
utstäldt på salongen 1743; Amsterdams Rijksmuseum
eger två porträtt af prins Vilhelm IV, bägge målade
1751. C. R. N.
Ave, imperator; morituri te salutant, Lat. Se
Gladiator.
*Avé-Lallemant. 1. F. K. B. A., dog 1892. —
2. R. K. B. A. afled 1884. — Efter dennes kusin Eduard
A. L. A. (f. 1803, d. 1867), en längre tid anställd
vid botaniska trädgården i Petersburg, är växtslägtet
Lallemantia uppkalladt.
Avellaneda [aveljanēda], Nicolas, president i
Argentinska republiken, var son af den af Rosas’ band
mördade guvernören i Tucuman, Maros A. Han föddes d. 1
Okt. 1836 och tillbragte sina barndomsår i landsflykt,
men hemkom 1851, blef 1858 jur. doktor och 1861
professor vid Buenos Aires’ universitet och ledamot
af provinslandtdagen. Såsom justitie-, kultus- och
undervisningsminister sedan 1868 förvärfvade han sig
i så hög grad sina landsmäns erkännande för hvad
han verkat till undervisningsväsendets lyftning,
att han 1874 genom det federala partiets röster
efter Sarmiento valdes till president, för 6 år. Han
motsvarade förväntningarna på en klok och kraftig
regering. Vid presidentvalet 1880 var general Roca
A:s kandidat. Med anledning deraf reste sig Buenos
Aires, men A. undertryckte upproret och genomdref
Rocas val. A., som derefter var senator, afled d. 26
Dec. 1885 ombord på ett ångfartyg, stadd på hemresa
från Europa. Se vidare Argentina. Suppl.
Avella vecchia. Se Abella. Suppl.
*Avellino (förr
Principato ulteriore). 1. Provins, har enl. Strelbitsky
en areal af 3,034 qvkm., med en vid 1893 års slut
beräknad folkmängd af 414,026 pers.
Avempace. Se Ibn-Bádja.
Avenarius, Richard, tysk filosof, f. 1843, prof. i
Zürich. Hans hufvudarbeten äro Kritik der reinen
erfahrung (1888 o. f.) samt Der menschliche
weltbegriff (1892). Hans allmänna ståndpunkt kan
betecknas såsom en under Kants inflytande utvecklad
positivism. Med »ren erfarenhet» förstår han
erfarenheten med utrangerande af allt, som endast vår
uppfattning deri inlägger. Såsom gifven i en sådan
erfarenhet och sålunda såsom sant varande erkännes
af honom endast sensationen, »die empfindung»,
hvilken sålunda utgör det varandes innehåll, under
det att rörelsen är dess form. A. karakteriserar
sjelf sin metod såsom motsatt skolastikens och i
stället bestämd genom den moderna naturvetenskapens
anda. Tillsammans med M. Heinze och A. Riehl utgifver
A. »Vierteljahrsschrift für wissenschaftliche
philosophie» i Leipzig. Till dess område räknas endast
den filosofi, som utgår från erfarenheten. S–e.
Avencebrol (Avicebron), namn på Salomon Gabirol
(se denne).
Avenel, Georges d’, vicomte, fransk historiker, född
i Neuilly 1855, fick sin uppfostran af jesuiterna,
var en tid tjensteman vid inrikesministeriet, men
lemnade sin plats 1879, då lagen emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
