Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arfvedson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 4,257,000 pers. Inalles har 1854–90 invandringen
tillfört A. omkr. 1 3/4 mill. menniskor, af hvilka dock
omkr. 1/2 mill. åter utvandrat. Den sålunda tillkomna
ökningen af folkmängden delar sig efter kön i 72
proc. män och 28 proc. qvinnor, efter nationalitet
i 67 proc. italienare, 14 proc. spaniorer, 8
proc. fransmän, 2 proc. engelsmän, ungefär lika
många tyskar, österrikare och schweizare samt 3
proc. af andra mindre nationer och slutligen efter
yrke i 76 proc. åkerbrukare, 5 proc. daglönare,
3 proc. handtverkare, 2 proc. handlande och 14
proc. andra, delvis icke yrkesidkare. Ensamt under
5-årsperioden 1884–88 uppgick invandringen till
556,117 pers. och utflyttningen till 69,362, men
under den följande 5-årsperioden (1889–93) uppgick
utflyttningen till följd af den dåliga ekonomiska
ställningen i landet till nära hälften af invandringen
(307,213 utflyttade mot 630,627 inflyttade). I
rättsligt hänseende är invandrarens ställning bestämd
genom författningen af d. 25 Sept. 1860. Han njuter
enligt denna samma borgerliga rättigheter som de
infödda och kan, om han önskar det, efter två års
vistelse i landet blifva naturaliserad samt komma i
åtnjutande af politiska rättigheter. Invandringen är
reglerad genom invandringslagen af d. 19 Okt. 1876
och utskeppningsreglementet af 1880, och alla i
förbindelse dermed stående funktioner äro förlagda
till ett särskildt immigrationsdepartement. Under
detta sortera i utlandet, särskildt i större
europeiska hamnar, agenter och i inlandet
kommissioner och arbetskontor i provinshufvudstäder
och hamnar. Hvarje daglönare, handtverkare,
fabriksarbetare eller jordbrukare etc., man eller
qvinna, som ämnar nedsätta sig i landet och ankommer
dit som andra eller tredje klassens passagerare,
betraktas som invandrare och åtnjuter de invandrare
medgifna rättigheter och förmåner, så vida han icke
är öfver 70 år samt kan visa, att han är arbetsför och
icke för brott straffad. Om deremot sådana passagerare
äro äldre än 70 år utan att hafva familj, som kan
försörja dem, eller äro arbetsodugliga, till följd
af organiska fel, sinnesrubbade, brottslingar eller
behäftade med smittsam sjukdom, få de ej tillträde
till republiken, och den kapten, som fört dem öfver,
ådömes böter och är förpligtad att utan ersättning
återföra dem till deras afgångsort. Att uppgifva
de olika nationaliteternas storlek är vanskligt,
då ingen folkräkning företagits sedan 1869 och
alla i landet födda barn af främlingar räknas
som argentiner. 1890 uppgåfvos 3,1 mill. vara
argentiner, 581,000 italienare, 175,000 spaniorer,
104,000 fransmän, 23,500 briter och 80,000 tyskar,
schweizare och andra främlingar. Folkmängden
är ytterst ojämnt fördelad; medan staden Buenos
Aires har nära 600,000 innev., hafva Chaco, Pampas
och Patagonien ej mer än 1 pers. på 10 qvkm. –
Undervisningsväsendet har sedan 1868, då staten tog
det i sina egna händer från jesuiterna, genomgått en
väsentlig omgestaltning. Den offentliga undervisningen
lyder nu under en understatssekreterare. A. eger 2
universitet (i Buenos Aires och Cordoba), 16 högre
skolor (i provinshufvudstäderna), ingeniörsskola,
kadett- och marinskola, 2 landtbruks-skolor,
1 bergsskola och (1890) 3,233 folkskolor (med
obligatorisk undervisning). De fleste tillhöra
katolska kyrkan, som har 1 ärkebiskop i Buenos Aires
och 4 biskopar. Hon är erkänd som statskyrka, men alla
trosbekännelser äro tolererade. Det officiella språket
är spanska, men bland de bildade är franskan och i
sjöstäderna engelskan mycket utbredd, medan i de inre
provinserna guaranispråket mångenstädes användes.
Näringar. Boskapsskötseln är fortfarande landets
hufvudnäring. Enligt sista tillgängliga uppgifter
(1888) funnos 22,78 mill. nötkreatur, 4,38
mill. hästar och 70,46 mill. far. Fårafveln har
först på senare tid (i synnerhet efter införande af
rambouillet-, negretti- och Lincolnfår) bedrifvits
med ifver och det med sådan framgång, att den
redan nu bildar hufvudgrenen af landets ekonomiska
verksamhet. Ullen kommer tyvärr mycket smutsig
och full af kardborrar i den europeiska marknaden
och betalas derför med lägre pris; likväl uppgick
ullutförseln 1889 till ett värde af 56,7 mill. pesos
(1893: 25 mill.). Hufvudafnämare äro Frankrike,
Tyskland och Belgien. Dessutom exporteras årligen
omkr. 1,5 mill. frusna fårkroppar till England. Hela
exporten af ull, hudar, kött, talg och lefvande djur
hade 1893 ett värde af 55,8 mill. pesos. Till 1877 var
A. en konsument af vegetabilier, men har sedan dess
blifvit en af de vigtigaste producenter. Republikens
kornbod är provinsen Santa Fé, dock tilltager odlingen
i alla provinser. Den odlade jorden utgjorde 1891
2,970,800 har. Hvete odlades på 1,324,000 har, majs
på 672,000 har, lin på 44,000 har och sockerrör
på 36,000 har (det sistnämnda företrädesvis i
Tucuman och Santiago del Estero). Exporten af
landets jordbruksalster hade 1893 ett värde af
26,75 mill. pesos. Regeringen har upplåtit jord
åt en mängd jordbrukskolonier, bland hvilka de af
schweizare, tyskar och engelsmän bildade äro de mest
blomstrande. I prov. Buenos Aires, Santa Fe och Entre
Rios har det judiska kolonisationsbolaget förvärfvat
132,000 har, der ett tusental judiska familjer äro
sysselsatta. — A:s industri befinner sig ännu i sin
allra första utveckling och inskränker sig väsentligen
till tillgodogörandet af kreaturens kött, ben, hår
o. s. v., qvarnindustri, som blomstrar synnerligen
i Santa Fé och redan gjort republiken oberoende af
utlandet, garfning och sockertillverkning (i Tucuman,
Santiago del Estero m. fl. st.) och i nyaste tid
ättiktillverkning samt beredning af torkad frukt,
vin, bränvin etc.
Handeln, som var synnerligen liflig under senare
delen af 1880-talet, har de sista åren gått tillbaka
till följd af den 1890 inträffade statsbankrutten,
framkallad genom en rad missgrepp, af hvilka den
starka emissionen af pappersmynt var ett af de
tyngst vägande. De förluster, som ensamt England,
hvilket mer än andra land nedlagt kapital i A.,
gjorde genom den ofantliga nedgången i stats-,
provins- och jernvägsobligationer, uppgingo till
öfver 40 mill. pd. (omkr. 720 mill. kr.). Värdet af
exporten var 1889 122,81 mill. pesos, 1891 103,22,
1893 94,54 och värdet af importen under s. å. 164,57,
167,21 och 96,22 mill. pesos. Sistnämnda år utgjorde
näringsämnen 16,9 proc. af importen och 42,5 proc. af
exporten, lefvande djur 6,5 proc, af exporten, råvaror
16,2 proc. af importen och 51 proc. af exporten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
