Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarefrågan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under hot om afsked eller trakasserier tvungits att
köpa dåliga varor till höga pris. Ännu svårare har
arbetaren utsugits, då han i stället för kontant
arbetslön måst åtnöja sig med varor, hvilka sedan
beräknats till oskäligt högt pris. Detta missbruk
bedrefs i vissa land så ohöljdt och blef så
allmänt, att lagstiftningen der utfärdat förbud för
det s. k. »truck-systemet» (se d. o.) i sin helhet. —
I detta sammanhang må särskildt påpekas den beklagliga
förbrukningen af spirituösa drycker, som icke sällan
helt och hållet förrycker arbetarens ekonomi och som
i släptåg har med sig de bedröfligaste följder i både
ekonomiskt och moraliskt hänseende.
Det har redan i det föregående påpekats, att
här skildrade missförhållanden, der de råda,
måste förefinnas i mycket olika grad inom
olika industrier, olika land och lokaliteter. —
De åtgärder, som kunna och böra vidtagas för en
reform, äro naturligen också af mångahanda och
vexlande slag. De kunna delas i offentliga och
privata. — Främst bland de förra står upprättandet
af en omfattande och mångsidig arbetsstatistik
(se d. o. Suppl.). Utan en sådan statistik, som
i siffrornas omutliga språk framlägger en bild af
arbetsklassens ekonomiska och sociala läge, trefvar
den social-reformatoriska rörelsen i mörkret. Detta
gäller ej blott om lagstiftningens åtgöranden; äfven
arbetarekorporationernas »sjelfhjelp» och enskildes
ansträngningar för förbättrande af de arbetande
klassernas ställning löpa utan denna vägvisare fara
att gå vilse. Först om man verkligen vet hvilken
utsträckning den sociala sjukdomen tagit, kan man
med hopp om framgång ordinera botemedlen och bedöma
området och gränserna för samhällets ingripande
och de privata initiativens tillräcklighet eller
otillräcklighet. I Nord-Amerikas Förenta stater,
i England, Frankrike m. fl. land har man insett det
oafvisliga behofvet af en god arbetsstatistik och
för dess samlande och publicerande inrättat särskilda
statistiska ämbetsverk.
Första vilkoret för att arbetaren skall kunna
mot kapitalets öfvermakt med framgång begagna
»sjelfhjelpens» vapen är att samhällets lagar erkänna
föreningsrätten (jfr Koalition). I allmänhet har
man icke sett något samhällsvådligt kränkande af
tredje mans rätt deri att den enskilde arbetaren
begagnar alla lagliga medel för att förbättra sina
lönevilkor, vinna inskränkning i en obilligt lång
arbetstid m. m. Det förefaller då sjelfklart,
att han för samma ändamål borde ega rätt att
associera sig med andra. Det är dock först i detta
århundrade, mellan 1820 och 1870, som den moderna
sammanslutningen i yrkes- eller fackföreningar
(jfr Trade) vunnit lagens fulla erkännande. Denna
rätt till sammanslutning innebär särskildt äfven
rätt till gemensam arbetsinställelse (se Strejk),
så snart de strejkande icke kränka annans rätt eller
bryta ingånget aftal. Dermed sammanhänger äfven rätt
till gemensam öfverenskommelse att icke göra uppköp
i affärer, med hvilkas innehafvare arbetarna ligga
i tvist. (se Boycott. Suppl.). I båda fallen bör
samhället i frihetens namn noga öfvervaka att icke
arbetarna genom hot eller våld tvinga kamrater till
deltagande emot dessas egen önskan.
Åt denna arbetsklassens sjelfhjelp på associationens
grund måste i allmänhet öfverlemnas
inverkan på den del af arbetsaftalet, som afser uppgörelse
rörande arbetslönen. Man har helt och hållet
öfvergifvit forna tiders fastställande af arbetslönen
genom lagar och lönetaxor (jfr Arbetslön). Deremot
har krafvet på lagstiftningens mellankomst till
modifierande af arbetsaftalets frihet och arbetarens
skyddande ganska allmänt och jämförelsevis tidigt
vunnit erkännande i afseende på arbetssätt, arbetstid
m. m. åtminstone i fråga om minderårige arbetare och
qvinnor. Båda dessa klasser äro vanligen ur stånd att
genom associationsrättens begagnande sjelfva värna
sina intressen. Det har visat sig, att deras egen
eller familjens nödställda belägenhet och målsmäns
oförstånd eller vinningslystnad i förening med
arbetsgifvarens sjelfviska sträfvan att på hvad
sätt som hälst erhålla billig arbetskraft lätt
göra dem till offer för ett utsugningssystem,
som kan brytas endast genom lagstiftningens
ingripande. Inom Englands textilindustri och i vissa
andra fabriksgrenar behandlade i början af 19:de
årh. fabriksherrarna sina minderårige arbetare med
en råhet och hänsynslöshet utan like. Medlidande
med barnen, hvilka ofta likt slafvar framdrefvos
af uppsyningsmannens piska, uppkallade till sist
den bättre delen af folket till strid för deras
frigörelse. Trots egennyttans protester inskred
lagen till de värnlösas skydd. Dermed var första
grundstenen lagd till vår tids arbetarelagstiftning
(se d. o. Suppl.). Småningom har i ett flertal land
bestämts en lägsta åldersgräns, 10–12 år, under
hvilken intet barn får användas i fabriksarbete,
hvarjämte särskilda föreskrifter meddelats rörande
arbetsdagens längd, nattarbete, sysselsättning
under jord m. m. såväl för barn i egentlig mening
som för yngre personer i åldern mellan 14 och 18 år
(se Fabrikslagstiftning). — Införande i några land
af lagstadgadt skydd för qvinnor äfven öfver 18
år har skett dels af hänsyn såväl för deras fysik
som för deras moral, dels af omtanke för kommande
generationer. Fabriksarbetet har befunnits särskildt
ohelsosamt för yngre qvinnor; arbete under jord
samt vissa sysselsättningar, der män och qvinnor
arbeta utan uppsigt i samma rum, hafva visat sig
innebära vådor för sedligheten. Slutligen är,
såsom redan påpekats, fabriksarbetet af naturliga
skäl skadligt för qvinnor under hafvandeskap
och efter förlossning. Ansträngdt arbete under
hafvandeskapet kan äfven medföra högst menliga följder
för afkomman. England har gått i spetsen äfven för
denna lagstiftning. Der stadgas samma vilkor för
qvinnors arbete som för yngre personers. Nattarbete
tillätes endast undantagsvis i Schweiz och Österrike;
det är delvis förbjudet i Frankrike. Barnaföderskor få
efter nedkomsten icke inträda i arbetet förr än efter
6 veckor i Schweiz, 4 veckor i Österrike, 3 veckor i
Tyskland. Qvinnor äro dessutom i dessa land uteslutna
från vissa särskildt helsovådliga yrken. Äfven i
Sverige är för dem arbete »under jord, i grufvor eller
stenbrott» förbjudet enl. k. förordn. d. 18 Nov. 1881
(se Fabrikslagstiftning, Yrkesinspektion).
Mindre enig har hittills lagstiftningen visat sig i
fråga om vuxne manliga arbetares skyddande mot det
helsovådliga inflytandet af en alltför lång arbetstid,
af nattarbete och af brist på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
