Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arbetarebostäder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är den industriella arbetarefrågan, som hittills
ådragit sig den största uppmärksamheten och framför
andra varit föremål för vetenskapens undersökningar
och lagstiftningens ingripande. De missförhållanden,
för hvilka man söker råda bot, beröra närmast
arbetarens inkomst och utgift samt hans ekonomiska
framtidsutsikter, arbetets beskaffenhet, arbetstiden,
bostadsfrågan och arbetarens personliga ställning
till arbetsgifvåren.
I ögonen fallande är osäkerheten i arbetarens
inkomst. Denna osäkerhet är visserligen ej en
särskild egendomlighet för arbetslönen i motsats
till annan inkomst. Men arbetaren har sällan någon
annan inkomstkälla, och afsättningen af hans vara,
arbetet, är synnerligen osäker. Visserligen ligger
det i den store fabrikantens intresse att ständigt
sysselsätta det antal arbetare, som fordras för att
hans dyrbara maskinerier och andra anläggningar
icke skola ligga räntelösa. Men just den moderna
storindustrien är utsatt för ofta återkommande
rubbningar, hvilka medföra afskedandet af talrika
arbetareskaror. Orsakerna till dessa rubbningar äro
exempelvis: öfverproduktion, ej blott af varor utan
af — fabriker, kommunikationsmedlens utveckling,
hvarigenom varor från andra orter med lätthet kastas
in på marknaden, förändringar i tullpolitiken, modets
vexlingar, krig och krigsrykten, penningkriser
o. s. v. Svårigheterna för arbetaren att under
sådana tryckta tider förtjena sitt dagliga bröd
ökas derigenom att han i följd af den långt drifna
arbetsfördelningen oftast är oskicklig att söka sig
arbete inom något annat yrke. Det är emellertid ej
nog med att arbetslönen är osäker, den är också ej
sällan otillräcklig. Talet om »svältlöner» är alltför
ofta icke blott ett agitatoriskt slagord. Visserligen
finnes det äfven inom arbetsklassen flere lönegrader,
hvilka medgifva en tillvaro, som lyfter sig öfver
existensminimum och möjliggör tillämpandet af
en högre »standard of life» (se d. o.). Men i de
flesta industrigrenar finnes det en klass, der,
trots allt slit och släp, medellönen knappast
räcker till för tillfredsställandet af lifvets
oumbärligaste nödtorft. Och om man, såsom sig bör,
tager till norm arbetslönen för gifta arbetare,
hvilka skola med densamma försörja både sig
och sin familj, betyder en sådan lön brist och
elände. I denna ställning befinna sig särskildt ofta
s. k. »olärda» (unskilled) arbetare. Vidare måste
i flere land qvinnor åtnöjas med löner, hvilkas
upprörande knapphet väl må betecknas med det
brännmärkande namnet »utsvettning», hvilket egentligen
användes om arbetsförtrycket bland både manliga och
qvinliga arbetare i »det svartaste London». Till ännu
billigare pris fås barnarbetet, hvilket, i de yrken,
der de små med fördel kunna användas, ytterligare
ökar konkurrensen på arbetsmarknaden och nedtrycker
lönernas nivå. Synnerligen betänkligt är det, när
fattigvården, om ock oafsigtligt, bidrager härtill
genom att »supplera arbetslönen» och derigenom bereder
arbetsgifvaren tillfälle att aflöna arbetare till
underpris i förlitande på att fattighjelpen skall
fylla hvad som brister i familjens underhåll. — Ett
annat missförhållande i fråga om arbetarens inkomst,
som vuxit i jämnbredd med storindustriens utveckling,
är svårigheten att med åren ernå en
stegring i inkomster. Vanligen har arbetaren
redan vid omkr. tjugofem års ålder nått den högsta
arbetsförtjenst, som han någonsin kan påräkna. I
forna tider, då handtverkerierna ännu blomstrade,
kunde ganska ofta en arbetare »bli sin egen», sjelf
stiga till mästare. Inom storindustrien kan endast
i ytterst sällsynta undantagsfall arbetaren svinga
sig upp till ledare af ett sjelfständigt företag;
äfven förmannens eller verkmästarens platser äro
synnerligen fåtaliga i förhållande till mängden af
arbetare. Långt ifrån att kunna med åren hoppas på
en förbättring i löneförmåner, har nutidens arbetare
snarare att räkna på en försämring till följd af
ålder, aftagande arbetsförmåga och ett större
antal sjukdagar om året. Att arbetslönens höjdpunkt
inträder så tidigt föranleder ingåendet af tidiga
äktenskap. Men då arbetslönen ej stiger i samma mån,
som barnantalet växer, utan bestämmes efter helt andra
lagar, så blir den ofta otillräcklig för den stora
barnskaran. För föräldrarna ligger då frestelsen nära
att söka lindra nöden genom att i förtid, till men
för barnens utveckling, använda deras arbetskraft;
äfven tvingas icke sällan de små till bettleri,
hvarjämte i de stora städerna redan minderåriga
flickor offras åt prostitutionen.
För låg arbetslön, för lång arbetstid är mångenstädes
den dubbla börda, under hvilken arbetsklassen
suckar. De menliga följderna af en för långt
utsträckt arbetstid ligga i öppen dag. Arbetarens
kraft utnötes i förtid, hans helsa skadas,
uppfyllandet af hans pligter såsom familjefader
och medborgare omöjliggöres — att icke tala om att
tillfälle beröfvas honom till vederqvickelse och
andlig utveckling. Den enskilde arbetaren förnedras
till »en lefvande arbetsmaskin», och ofta resa
sig oöfverstigiiga svårigheter för honom att i
associationen med yrkeskamrater söka ett medel att
förbättra sin ställning. Att det öfverdrifvet långa
arbetet äfven öfvar ett försvagande inflytande på
afkomman har erfarenheten ådagalagt. Synnerligen
menligt inverkar äfven nattarbetet, i synnerhet
der det icke ordnas så, att arbetaren genom arbete
i olika skift erhåller hvila hvarannan natt. Äfven
då är det föga helsosamt att tvingas till att sofva
på en onaturlig och mindre regelbunden tid samt
under dagens buller, hvarigenom sömnen blir mindre
stärkande. Kändt är äfven, att nattarbetet lemnar
en sämre arbetsprodukt, ökar antalet olycksfall
samt främjar dryckenskap och osedlighet bland
arbetarna. Vanligast förekommer numera nattarbete —
utom vid tillfällig brådska i fabrikationen — endast
der, hvarest det af tekniska grunder är omöjligt att
afbryta arbetet, exempelvis i hyttor och valsverk
och andra verk, som gå vid s. k. ständig eld,
samt i vissa kemiska fabrikationer. Dock händer det
nog äfven att arbetsgifvare låta drifva nattarbete
endast för att de dyrbara maskinerna icke skola under
natten ligga obegagnade. Det uppgifves, att i vissa
land nattarbetet i sådant syfte ökats, sedan många
fabriker börjat att sjelfva »till husbehof» frambringa
elektriskt ljus och derigenom vunnit ökad lätthet
att för arbetsbehof förvandla natt till dag.
Äfven genom att nödig söndagshvila (se
d. o. Suppl.) beröfvas arbetaren brytes mot en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
