Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anukis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Apia, hufvudstad på Samoa-öarna, på norra kusten
af Upolu (se d. o.), vid Apiaviken och vid foten af
Apiaberget, består af en längs viken löpande gata,
vid hvilken ligga omvexlande infödingarnas hyddor
och främlingarnas (omkr. 250 tyskar, engelsmän och
amerikaner) byggnader, fördelade i tre qvarter:
den långsträckta smala halfön Molinu, Sovalola
och Matafele. I Molinu ligga konungens bostad,
det amerikanska och tyska konsulatet samt det
tyska handels- och plantagesällskapets (förut
J. C. Grodeffroys) lagerrum och kontor; i Matafele
engelska konsulatet, den evangeliska och den katolska
kyrkan, de flesta handelslokalerna samt den tyska
firman Ruge & Hedemanns affär. Staden är säte
för öfverdomaren på ögruppen (1890–93 svensken
assessor C. Cedercrantz), en katolsk biskop, den
af representanter för Tyskland, Förenta staterna
och Storbritannien sammansatta landkommissionen
m. m. Hamnen är föga djup och öppen för nordanvinden,
hvarför sjöolyckor emellanåt förekomma, sällan dock
så svåra som den, hvilken egde rum d. 16 Mars 1889,
då den tyska krigsmarinen förlorade 2 fartyg, 5
officerare och 90 man.
Apiaca, en stam bland Guarani (se d. o.).
Apikala tungljud, apikaler (af Lat. apex,
genit. apicis, spets), språkv. Se Kontaktsläge.
Apiol, farmak. kem. 1. En ur persiljefrukter
erhållen, färglös eller gulaktig vätska, som har
stark persiljelukt och bitande skarp smak samt
består af en blandning af hartsartade kroppar
och flyktig olja. — 2. Ett kemiskt individ
(dimetylmetyleneter af allyltetra-fenol), en
beståndsdel af persiljefrönas flyktiga olja, äfven
benämnd persiljekamfer och säkerligen ingående i
den nämnda blandningen. Persiljekamfern består af
i vatten nästan olösliga hvita kristaller med svag
persiljelukt och skarp, stickande smak. Apiol af det
ena eller andra slaget har försökts såsom surrogat
för kinin vid frossa i doser af 0,25 gr. flere
gånger dagligen, men utan synnerlig framgång,
C. G. S.
Apion, zool. Se Fruktvifvelslägtet.
Apis-cykel, en af de gamle egypterna begagnad
tidräkning, omfattande 25 år (309 synodiska månader).
Apium Petroselium, bot. Se Persilja.
Aplanat (af Grek. nekande a och planan, afvika) är
ett (fotografiskt) objektiv, upptäckt och beräknadt af
Ad. Steinheil 1866. Det består, liksom de af Petzval
1840 uppfunna och af Voigtländer utförda ljusstarka
dubbelobjektiven, af två linssystem i en och samma
infattning. Mellan desamma befinner sig objektivets
»afbländare», diafragma. Hvart och ett af dessa båda
linssystem består af två linser, antingen af två olika
sorters flintglas eller, såsom vid Dallmeyrs aplanat,
af kron- och flintglas, den ena med negativ, den
andra med positiv brännvidd. Hvartdera linssystemet
är härigenom korrigeradt för färgspridning
(»akromatiskt»), och linsytorna äro så beräknade,
att den sferiska aberrationen upphäfves; slutligen är
afståndet mellan de båda linssystemen så afpassadt,
att af ett plant föremål erhålles en plan bild. Emedan
de båda objektivhalfvorna äro identiskt lika och
symmetriska med afseende på midtpunkten mellan dem,
blifva de af dubbelobjektivet
brutna strålarna strängt parallella med de
infallande. Objektivet aftecknar derför föremålet
korrekt i alla dess delar. År 1882 förbättrade
Steinheil sin uppfinning genom att på densamma
använda Jena-glassorter, hvarjämte han gjorde de båda
linssystemen rörliga i förhållande till hvarandra
för i fråga kommande olika inställning vid olika
afbländning. Med en diafragma, hvars diameter är =
1/30 af brännvidden, gifver aplanaten ett användbart
synfält af 90° och derutöfver. För mindre synvinklar
kan afbländningen eller objektivets fria öppning och
dermed dess relativa ljusstyrka ökas till 1/8.
Aplanaten skiljer sig från den äfvenledes ät Steinheil
uppfunna antiplaneten hufvudsakligen derutinnan,
att vid den senare hvarje linspar för sig har stark
sferisk och kromatisk aberration samt gifver en buktig
bildyta och således icke ensamt kan användas såsom
objektiv, under det att dessa fel i dubbelsystemet
upphäfva hvarandra. K. B.
Aplanospor, bot. Se Ulothrix.
Aplotaxis auriculata, bot. Se Kost-rot.
Aplysia, zool. Se Sjöharen.
Apocyneae, bot. Se Nerium.
Apoda, zool. Se Tagghudingar.
Apodes (af Grek. nekande a och pus, genit. podos,
fot), zool. Se Bukfenor.
Apodia (af Grek. nekande a och pus, genit. podos,
fot). Se Missbildning, sp. 95.
Apofthegmata, Grek. Se Kria.
Apogami (af Grek. apo, ifrån, och
gamos, äktenskap), bot., ett först af de Bary (1878)
användt namn, betecknar den förlust af förmåga till
fortplantning på konlig väg, som inom växtriket
är iakttagen i ett antal fall. — Ormbunkarnas
fortplantning försiggår på det sätt att vid groningen
af de sporer, som utvecklas på deras blad, uppkommer
en liten enkelt byggd bål, ett prothallium. På dettas
undersida utveckla sig könsorgan, dels hanliga,
antheridier, dels honliga, arkegonier, och först
genom befruktning af de senare uppkommer en ny
ormbunksplanta. Prothalliegenerationen är sålunda
ormbunkarnas könliga generation, genom hvilken den
sexuella fortplantningen förmedlas. De Bary har
emellertid visat, att hos några få apogama arter
just denna könliga generations egentliga funktion
bortfallit, i det att antingen alls inga arkegonier
(Asplenium Filix mas var. cristatum) utvecklas, eller
ock endast sterila sådana (Todea africana m. fl.). I
dess ställe uppkommer på prothalliets undersida
en liten upphöjning, ur hvilken ormbunksplantan
utväxer. — Apogami är vidare känd hos Basidiomycetes
och Ascomycetes bland svamparna, hvilka enligt Brefeld
hafva förlorat förmågan att fortplanta sig på sexuel
väg och numera ega endast vegetativ förökning genom
sporer, konidier, klamydosporer etc. Detsamma
är förhållandet med en del fanerogama växtarter,
bland hvilka må nämnas pepparrot, rörvass (Phragmites
communis), sockerrör, pisang (Musa paradisiaca), banan
(M. sapientum) m. fl. Dessa växtarter fortplanta
sig numera helt och hållet eller nästan helt och
hållet på vegetativ väg. — Till apogami är äfven att
räkna större delen af de fall, hvilka förr uppfattats
såsom parthenogenesis, d. v. s. embryobildning af en
obefruktad äggcell. Det mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
