- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
271-272

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Annesium ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rotstock; den har parbladiga blad med aflånga småblad
och stort udd blad; blommorna, samlade i parvis
sittande hufvud, äro små och gula, mera sällan hvita
eller purpurröda, såsom på Ölands alvar. Frukten är
bredt oval, plattad, nätådrig och innehåller vanligen
endast ett gulbrunt, ägg-formigt frö. Getväpplingen
växer tämligen allmänt på torra, öppna ängar och
betesmarker eller på backar och sluttningar i södra
och mellersta Sverige. I södra Finland och Norrland
är den sällsyntare. Den är en god foderväxt, som
gerna ätes af hästar och annan boskap. I synnerhet på
senare åren har den derför fått allt större användning
på torrare marker, der den väl motstår äfven ganska
långvarig torka. I äldre tider var Herba anthyllidis
ett berömdt sårläkande medel, hvarför redan Gesner
1561 kallade växten »vulneraria», d. v. s. den mot
sår tjenliga. Äfven inom färgtekniken har den före
anilinfärgernas tid haft användning. Örten användes
till gulfårgning, blommorna till blåfärgning.
G. A.

Antiapex, astron. Se Apex. Suppl.

*Antiarin hör till den stora grupp af gifter,
som i likhet med de verksamma beståndsdelarna i
fingerborgsblomman (Digitalis purpurea) väsentligen
påverka hjertverksamheten och till sist förlama
hjertat genom att på egendomligt sätt förändra dess
muskulatur.
C. G. S.

Anti-Atlas, bergskedja. Se Atlas och Afrika, sp. 63. Suppl.

Antibarum. Se Antivari.

Antiburghers. Se Seceders.

*Anticosti, en till provinsen Quebec hörande ö,
har en areal af 8,150 qvkm. Sedan ett bolag köpt ön
af regeringen för att kolonisera den, hafva många
kolonister, mest franska kanadier, bosatt sig der. Om
sommaren besökes ön af flere tusen fiskare, som der
drifva lax- och torskfiske.

Antidifteri-serum, med., blodserum, användt såsom
medel mot difteri. Jfr Bakteriologi. Suppl.

Antidotum arsenici (jfr Antidot). Se Magnesia 2.

*Antier-Chevrillon afled 1872.

Antifanes. Se Antiphanes.

Antifebrilia, Lat. Se Febermedel.

Antifebrin (af Grek. anti, mot, och Lat. febris,
feber) är det såväl inom medicinska kretsar som
ibland allmänheten gängse namnet på acetanilid
(af Lat. acetum, ättika, och anilin), ett ämne, som
sedan 1852 varit kändt af kemisterna och framställes
genom långvarig inverkan af koncentrerad ättiksyra på
anilin, men först 1887 af Cahn och Hepp i Strassburg
rekommenderades såsom ett kroppstemperaturen vid
feber nedsättande medel. Antifebrin bildar fårg- och
luktlösa, glänsande, i kallt vatten svårlösliga
kristallfjäll, som smälta vid 112°–113°. Det har fått
en ganska betydlig och mångsidig användning, ej blott
såsom febermedel, utan äfven såsom smärtstillande
(vid neuralgier, migrän o. s. v.) och till följd
deraf lugnande samt såsom antireumatiskt medel. Det
gifves i dos af 20–30 cg. (åt fullvuxna) 1–2, högst
4 gånger på dygnet. Stora doser böra undvikas, enär
de lätt framkalla obehagliga biverkningar: svettning,
kräkningar, frossbrytningar, blåaktig ansigtsfärg och
t. o. m. symtom af kollaps, hvilka dock vanligen gå
snart öfver. Med anledning häraf får antifebrin i
Sverige icke utlemnas från apotek annat än på grund
af läkares recept.
S. J–n.

Antifederalister (af Grek. anti, emot, och
Lat. foedus, förbund), parti i Nord-Amerikas Förenta
stater (se d. o., sp. 1246).

Antifellos, i forntiden stad på Lyciens
kust, nu en obetydlig, till turk. vilajetet
Konia hörande ort, Antifilo. Bland de ännu
befintliga fornlemningarna märkas särskildt
ruinerna af en teater med 26 rader sittplatser och
många i klippväggarna huggna grafkamrar, hvilkas
fasader likna, såsom forhållandet är äfven i andra
fornlyciska städer, en ursprunglig träarkitektur.

Antifilos, grekisk målare. Se Antiphilos.

*Antiflogistiska medel i forna tiders mening användas
numera föga, och äfven namnen »antiflogistiska medel»
och antiflogos (antiflogistisk behandling) hafva
alltmera kommit ur bruk. Många förr antiflogistiskt
behandlade inflammatoriska lidanden hafva nu
blifvit tillgängliga för kirurgiska ingrepp och i
samband dermed för inverkan af antiseptiska medel
(se d. o. Suppl.). Vid inflammationer i inre, för
kirurgisk behandling ej tillgängliga organ afstår man
i allmänhet från att eftcersträfva en direkt inverkan
på sjelfva det invärtes lidandet (d. v. s. från den
egentliga antiflogosen) och inskränker sig till att
söka hålla krafterna uppe samt att motverka vissa
plågsamma eller farliga symtom, bl. a. en alltför hög
eller långvarig feber. Äfven de medel, med hvilka man
nedsatt den abnormt höga temperaturen vid feber, hafva
förr kallats antiflogistiska, men benämnas ej numera
så, emedan man anser, att dessa medel i allmänhet icke
utöfva detta inflytande genom en direkt inverkan på
inflammationen, utan på annat sätt (jfr Febermedel).
C. G. S.

Antiflogos. Se Antiflogistiska medel. Suppl.

Antifon, en grekisk talare och en grekisk
sorgspelsförfattare. Se Antiphon.

*Antifoni. Utom i de i art. omnämnda betydelserna
förekom ordet antifoni (i senantiken) i betydelse af
oktav och dubbeloktav (jfr Parafoni).

Antifrasis, retor. Se Antiphrasis.

Antifriktionsmetall (lagermetall), i maskintekniken
benämning på flere närbeslägtade, endast med afseende
på blandningsförhållandena olika metallkompositioner,
hvilka vid beröring med andra metaller äfven under
betydligt tryck visa ytterst ringa friktionsmotstånd
och derför användas till tapplager. De vanligaste
dylika legeringar bestå af 76 del. zink, 18 d. tenn
och 6 d. koppar; 85 d. zink, 10 d. antimon och 5
d. koppar; 38 d. tenn, 52 d. bly och 10 d. antimon; 80
d. tenn och 20 d. antimon; 77 d. tenn, 12,8 d. antimon
och 10,2 d. koppar eller 80 d. zink, 14,5 d. tenn
och 5,5 d. koppar. En vanlig legering är Babbits
metall,
som består af 10 d. tenn, 1 d. koppar och 1
d. antimon, men äfven kan hafva andra förhållanden
mellan dessa metaller. Legeringarnas hårdhet betingas
i första rummet af kopparhalten, medan de tennrikaste
blandningarna äro lättare smältbara.

Antigalactica (af Grek. anti, mot, och gala,
mjölk). Se Mjölkhämmande medel.

*Antigna, J. P. A., dog 1878.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free