- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
253-254

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andningsrör ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grillparzer, Alexandre Dumas, Damen i svart,
bildhuggaren Costenoble samt, sedan 1873, af en
mängd regerande och furstliga personer: kejsaren af
Österrike, tyska och ryska kejserliga majestäter,
drottning Viktoria m. fl. 1876 blef A. professor
vid Wien-akademien.

Angelika, titeln på en elegicykel af B. E.Malmström.

*Angelin, N. P., dog d. 13 Febr. 1876.

Angelini [andjelīni], Giuseppe, italiensk
bildhuggare, född i Rom 1735, död derstädes 1811, var
verksam i Rom, Paris och London samt utförde byster
och statyer, bland hvilka en af den bekante Piranesi,
uppställd 1780 i Priorernas kyrka på Malta. Han
tillhör den generation af konstnärer, som förmedlade
öfvergången från senbarocken till Sergel och Canova
genom en renad ny-antik stil och uppfattning. Detta
ådagalägges tydligt genom hans bekanta grafvård i
Upsala domkyrka öfver ärkebiskop Mennander (d. 1786),
som beställdes af sonen Karl Fredrik Fredenheim under
dennes vistelse i Rom 1788–89. Mot en bakgrund af
mörk marmor ses Religionen, i hvit marmor, med kors
och fotsid kjortel i fina parallelveck, lutande sig
mot en stor urna, nedanför en relief, der för den i
full skrud sittande ärkebiskopen af en qvinlig figur
föreställas representanterna för språkvetenskapen
och de sköna konsterna. I »Biogr. Lex.» uppgifves
minnesvården hafva kostat sonen 33,000 rdr b:ko. (Se
vidare C. R. Nybloms uppsats om ärkebiskop Mennanders
graf i »Förr och Nu», 1879, och i »Estetiska studier»,
II, 1884.) C. R. N.

Angeliter. Se Damianus, patriark.

*Angelstad, socken. 12,461 har. 1,632 innev. (1894).

Angera [andjēra]. Se Anghiera. Suppl.

*Angerdshestra, socken, tillhör endast Mo härad. 8,539
har. 553 innev. (1894).

*Angered, socken. 4,775 har. 1,315 innev. (1894.)

Angermanni (Nylat., »ångermanländingar»), en af de
två afdelningar, i hvilka de norrländska landskapens
studerande vid Upsala universitet voro fördelade
under 1600-talet (den andra afdelningen kallades
vestro-bothnienses). Natio angermannica utgjordes
af ångermanländingar, medelpadingar och jämtar,
tills de två sistnämnda grupperna 1686 bildade
en egen nationsförening. 1827 förenade sig den
medelpadsk-jämtländska nationen med den bothniska
(i hvilken den ångermanländska 1800 uppgått) till
den norrländska nationen.

Angerona prunaria, zool. Se Mimicry.

*Angers [angṡjē] hade 72,669 innev. 1891. Staden har
en lägre medicinsk skola och enligt lagen af 1875 tre
fria katolska fakulteter (juridisk, naturvetenskaplig
och filosofisk) samt är biskopssäte.

Anghiera (Angera, Med. Lat. Angleria), grefskap,
uppkalladt efter köpingen Angera, som ligger uti
italienska prov. Como, på Lago maggiores östra
strand. Till den grefliga slägten hörde Pietro
d’Anghiera,
vanligen kallad Petrus Martyr Anglerius.

Angiapteris erecta. Se Marattiaceae.

Angiektasi. Se Angi-.

Angilbert. Se Berta.

Angiokarpa lafvar (af Grek. angeion, kärl,
och karpos, frukt) l. Pyrenomycetes, bot. Se
Ascolichenes. Suppl. och Lichenes.

Angiom (af Grek. angeion, kärl), kärlsvulst. Se Tumör.

Angiulli [-dju’lli], Andrea, italiensk filosof,
f. 1837 i prov. Bari, egnade sig i Neapel med ifver
åt omfattande filosofiska studier och fortsatte dessa
(från 1862) i Berlin, var derefter lyceilärare i
Neapel och professor i antropologi vid Bolognas
universitet samt kallades 1876 till professor i
pedagogik och teoretisk filosofi vid universitetet
i Neapel. På ett spirituelt och vinnande sätt, som
påminner om fransmannen Jules Simon, framställer A. de
positivistiska läror, till hvilka han bekänner sig. I
arbetet La filosofin e la ricerca positiva (1868)
söker han häfda, att filosofien städse skall vara
en empirisk vetenskap med experimentel metod, men
derför ingalunda behöfver eller bör gå ur vägen för
de metafysiska spörsmålen, såsom Aug. Comte och hans
anhängare påstå. Vidare har A. utgifvit Questioni di
filosofia positiva
(1873), La pedagogia, lo stato
e la famiglia
(1876; 2:dra uppl. 1882) m. m. Han
uppsatte 1881 halfmånadsskriften »Rassegna critica
di opere filosofiche, scientifiche e letterarie»
i Neapel.

*d’Anglemont, E. H. S., afled 1876.

*Angler. Se A. Erdmann: Ȇber die heimat und den namen
der Angeln (i »Skrifter utg. al Hum. vet. samf. i
Upsala», 1890). Enligt Erdmann betyder ordet angler
»spjutbärare».

Anglerius. Se Anghiera. Suppl.

Anglesea [a’ngelsi]. — 1. Arthur Annesley, earl of
A., engelsk politiker, f. 1614, d. 1686, var medlem
af »långa parlamentet», blef efter Cromwells död
ordförande i statsrådet och var en af de främste
arbetarna för Stuartarnas restauration (1660). Han
upphöjdes 1661 till earl of A. (förut hette han
Annesley) och användes af Karl II i många sysslor;
bl. a. var han storsigillbevarare 1672–82. —
2. Henry William Paget, markis of A., engelsk
militär, f. 1768, var son af lord Paget, som
sedermera upphöjdes till earl of Uxbridge. Den
ungo lord Paget tog 1790 magistergrad vid
Oxfords universitet och blef s. å. ledamot af
underhuset, men hans håg stod till krig; han
uppsatte ett regemente och kämpade med utmärkelse
såsom öfverstelöjtnant i Holland 1793–94. Han vardt
1796 öfverste för ett dragonregemente, aflade 1799
å nyo lysande tapperhetsprof i Holland och hade
1808 avancerat till generallöjtnant. Han sändes
då till Pyreneiska halfön, der han tumlade om med
fransmännen 1808–09 och vann stor berömmelse såsom
djerf kavallerigeneral. 1812 efterträdde han sin
fader i öfverhuset såsom earl of Uxbridge. Hans
ärofullaste dag var dagen vid Waterloo (1815), der
han i spetsen för det engelska kavalleriet vid tredje
anfallet tillintetgjorde franska gardet, men der han
så svårt sårades, att benet måste amputeras. Fem dagar
efter slaget upphöjdes han till markis of A. 1828
blef A. vice konung på Irland, men återkallades af
Wellington s. å. för sin katolikvänlighet. Under Greys
ministèr var han å nyo (1830–33) Irlands styresman,
och under Russells »master general of the ordnance»
(generalfälttygmästare) 1846–52. A. utnämndes 1846
till fältmarskalk och afled 1854.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free