Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alajärvi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tian-sjans system. Norr om sjön Issik-kul och följande
den i hela dess längd ligger Kungei-A. (»solens A.»)
och parallelt med den, skild genom Tjus tillflöde
Kebin och Ilis biflod Tjilik, Transiliska A.,
som i längd och imponerande utseende täflar med
Pyrenéerna. Inom sjöns meridian (76–78° ö. lgd) har
den en medelhöjd af 2,000 m., hvilken aftager hastigt
i ö. och v. En de båda kedjorna i midten förenande
bergrygg når i Talgar en höjd af mer än 4,600 m. Genom
Buampasset, i hvilket Issik-kuls aflopp Tiu flyter
fram, skiljes A. i v. från Alexanderkedjan, och i
ö. sammanhänger det med Tian-sjan, från hvilket vid
Khan Tengri Terskei A. (»skuggans A.») utgår s. om
Issik-kul. Denna kedja öfverträffar både i längd och
höjd de förre. Dess toppar nå 4,200–4,500 m. höjd, och
Alexanderberget är sannolikt mer än 5,000 m. högt.
Dsungariska A. går i nordöstlig riktning ungefär
under 45° n. br. från Konurtag (l. Krunkei-tag)
till den sänka, genom hvilken Tian-sjan-pe-lu (förr
sjöbäcken) står i förbindelse med sjön Balkasj. Den
har en medelhöjd af 1,900 m. och når i sina högsta,
med evig snö betäckta toppar 3,400 m.
*Alauniska höjden l. Valdaibergen (R. Valdaiskija-gory), stundom äfven
kallad Volokonski-bergen (af R. volok, skog), platå,
som upptager delar af ryska guvernementen Vitebsk,
Pskov, Novgorod, Tver och Smolensk, tillsammans
omkr. 175,000 qvkm. Valdaibergen i mera inskränkt
mening upptaga blott en del af detta område och
begränsas ungefärligen af linier dragna genom
städerna Krestzy, Borovitji, Nisjnij Volotsjok,
Ostasjkov och Demiansk. Ända till allra sista tiden
har man betraktat Popova Gora som den högsta punkten
af Valdaiplatån, ja i hela centrala Ryssland och gett
den en höjd af 351 m. Mätningar 1890 hafva reducerat
detta tal till 234 m., hvilket öfverträffas af sju
andra toppar, af hvilka den högsta är Kamestik,
321 m. Platåns höjd är således ringa, men den har stor
hydrografisk betydelse såsom floderna Volgas, Dnjeprs
och Dünas källområde och således som vattendelare
mellan Kaspiska hafvets, Svarta hafvets och Östersjöns
bäcken. Valdaibergen höja sig knappt märkbart öfver
platåns nivå och få utseende af berg endast till
följd af floddalarnas djup. De äro snarare stora,
afplattade kullar, bestående af alluviala bildningar
och betäckta af torfmossar, sjöar och granskogar.
*Alava, provins i Spanien, hade 1887 på en areal af
3,045 qvkm. en folkmängd af 92,915 personer.
Alavieska, kapell under Kalajoki konsist. pastorat,
Finland, Uleåborgs län, är bestämdt att efter
nuvarande pastoratsinnehafvarens afgång bilda
egen kyrkoherdeförsamling, i Salo domsaga och
härad, Kuopio stift, Kalajoki kontrakt. Areal 329
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 2,756 personer
(1892). A. G. F.
*Alavo (F. Alavus), 1. Imperielt pastorat af 3:dje
kl. jämte Töysä kapell, Finland, Åbo ärkestift,
Lappo kontrakt, Vasa län, Alavo domsaga, Kuortane
härad. Areal 1,213 qvkm. Befolkningen, finsktalande,
11,570 pers. (1892). — 2. Domsaga under Vasa hofrätt
bildar 4 tingslag och omfattar Lappo, Nurmo, Kuortane,
Alavo, Alajärvi, Lappajärvi, Evijärvi, Kortesjärvi,
Vindala och en
del af Peräseinäjoki socknar samt Töysä, Soini
och Lelitimäki kapellförsamlingar i Vasa län. Areal
omkr. 6,200 qvkm. Folkmängd omkr. 50,000 pers. (1892).
A. G. F.
Alb. Se Alp.
Alba, Macrino d’, italiensk målare af den äldre
lombardiska skolan, lefde och verkade i början af
1500-talet i nejden kring Turin. I Turins galleri
finnes af honom en altarflygel med bilder af S. Ludvig
och S. Paulus, stränga i form och uttryck, lysande och
djupa i färg. Detsamma är förhållandet i hans kanske
vackraste verk, Madonna med helgon (i La Certosa
vid Pavia, dateradt så tidigt som 1496). Slutligen
finnes äfven i Städelsches Institut i Frankfurt
a. M. en Madonna, med sidobilder ur Joachims och Annas
historia, betecknad såsom en värdig, om ock ej fullt
harmonisk altartafla. C. R. N.
*Albacete, provins i Spanien, hade 1887 229,105 innev.
på en areal af 14,863 qvkm.
Alba Julia, latinska namnet på siebenbürgska staden
Karlsburg (se d. o. 1).
Albanagium, albinagium, albinatus, Med. Lat. (af
Med. Lat. albanus, främling, möjligen af Lat. alibi,
på annat ställe), rättshist., hemfall. — Jus
albanagii, Fr. droit d’aubaine, hemfallsrätt (se
d. o.).
Albaneser, Albanes. sjkipetarer (»bergsboar»)
Turk. arnauter (förvrängning af Grek. albanites,
arnabites), Serb. arbanasi, ett isoleradt folk bland
indo-européerna, hvilket anses som ättlingar af de
gamla illyriska bergfolken och är bosatt i europeiska
Turkiet (företrädesvis i Albanien) och Grekland och i
mindre antal finnes i Montenegro, Bulgarien, Slavonien,
Dalmatien, Besarabien och Mindre Asien samt i
Syd-Italien och på Sicilien. Hela antalet uppskattas,
på mycket osäkra grunder, till 1,9 mill. Deraf bo i
Albanien, mellan Adriatiska hafvet och Pindos, från
Skutari till Artaviken, omkr. 1,115,000, af hvilka
flertalet, omkr. 790,000, äro muhammedaner, 240,000
grekiska katoliker och 83,000 rom. katoliker. Mest
oblandade hafva albaneserna hållit sig i mellersta
Albanien, i n. äro de starkt blandade med slaviska
element. Till Grekland (Beotien, Attika, Eubea och
Arkipelagen) utvandrade albaneserna i 14:de och 15:de
årh.; på Peloponnesos omnämnas de 1349. Nu finnas
de flerestädes i Hellas, i södra Eubea äfvensom på
Andros, bilda majoritet på Salamis, Poros, Hydra
och Spetsa samt på Peloponnesos i Argolis-Korinthia
och utgöra en betydlig del af befolkningen
i Elis-Achaia, Lakonien och Messenien. Enligt
A. Philippsons undersökningar 1887–89 (»Petermanns
Mitteilungen» 1890) är den albanesiska befolkningen
på Peloponnesos fördelad på 2 större och 8 mindre
enklaver i ofvannämnda peloponnesiska landskap
med en befolkning af öfver 90,000 (något öfver 12
proc. af halföns befolkning). I motsats till hvad Halm
o. a. påstått, att det albanes. språket skulle vara
nästan försvunnet från grekisk mark, har Philippson
funnit, att albaneserna i de af dem bebodda byarna
använda uteslutande albanesiskan i familjen och i
umgänget sins emellan, att barnen lära sig först
detta språk, men sedan, vanligen först i skolan,
det grekiska språket (som är skolans, kyrkans och
myndigheternas språk),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
