Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afrika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som bildar en egen familj. Karakteristiska fiskar
äro slägtena Mormyrus och Gymnarchus, darrmalen
och slammfisken (Protopterus annectens). Bland de
afrikanska landsnäckorna må nämnas arterna af slägtet
Achatina, bland de största af alla landsnäckor,
närmare 20 cm. långa. Bland insekterna spela
termiter och getingar en hufvudrol; tsetseflugan
nästan omöjliggör på grund af sina för hästar och
hornboskap farliga styng resor genom de trakter, der
hon uppträder. Bland skalbaggarna märkes den väldige
goliat (Goliathus regius). Ett besvärligt plågoris är
den från Syd-Amerika till A. införda sandloppan. Af
den afrikanska maskfaunan är Guinea- l. Medinamasken
mest bekant.
Befolkning. Statistikernas beräkningar af folkmängdens
storlek variera högst betydligt, emedan alla säkra
beräkningsgrunder saknas. Den för ett par årtionden
sedan antagna slutsiffran på 200 mill. och derutöfver
anses nu allmänt för hög. Vanligen stannar man vid
150–180 mill. Wagner-Supan (»Die bevölkerung der
erde», VIII, 1891) antaga omkr. 168 mill. (med öarna,
utan öarna 164 mill.), Ravenstein (i Silva Whites
»The development of A.» 1890) antager endast 127
mill. Visserligen hafva de oberörda hednalanden
i Central-A. ännu en stark befolkning, men de
muhammedanska landen i n. äro svagare befolkade
och i de helt eller halft af muhammedanerna kufvade
hednalanden är befolkningen ganska ringa. På gränsen
mellan islam och hedendomen möter man folkbrist
till följd af slafjagterna, och äfven på de
eljest tätt befolkade kusterna af negerlanden har
innevånareantalet minskats genom den i århundraden
bedrifna slafutförseln, hvars storlek kan beräknas
till minst 50 mill. Folkmängdstätheten är enligt
Wagner-Supan för hela A. 5 pr qvkm., för norra A. 7
(nedre Egypten 241), mellersta Sudan 18, vestra
Sudan och öfre Guinea 16, britiska besittningarna
3; Sahara, särskildt Libyska öcknen, och sydvestra
A. äro svagast befolkade (0,2–0,4 pr qvkm.), ja delvis
alldeles folktomma.
För att i antropologiskt-etnografiskt hänseende
kunna noga gruppera A:s folkstammar och språk saknar
man ännu tillräcklig kännedom. Ett särskiljande på
grund af färg och annan kroppsbeskaffenhet visar
sig i enskildheter lika litet tillförlitligt som när
språket tages till utgångspunkt. Många folkstammar,
i synnerhet i n. ö., hafva utbytt sitt ursprungliga
språk mot ett främmande, i allmänhet det arabiska;
dessutom hafva de stora folkvandringarna och
statshvälfningarna, som egt rum sedan de äldsta
tider, haft till följd en stark blandning och
ömsesidig inverkan af flere språk på hvarandra,
hvilka derigenom nu synas beslägtade, ehuru de från
början ej varit det.
A:s befolkning tillhör fyra stora folkgrupper
l. raser: medelhafsrasen (kaukasiska), negerrasen,
hottentotternas och buschmännens samt, på ett
ringa område, den malajiska. Medelhafsrasen bebor
Nord-A. och en del af östkusten samt sydspetsen
och är representerad af alla sina tre stammar:
hamiter, semiter och indoeuropeer. Till hamiterna,
hvilkas utbredning är inskränkt uteslutande till A.,
höra egypterna, berberna jämte de utdöda guancherna,
bedsja, somal, danakil och galla. De forna egypterna
representeras nu mer eller mindre rent af bondbefolkningen
vid Nilen, fellaherna, renast af städernas kristna
befolkning, kopterna. Fellaherna äro muhammedaner och
deras språk arabiska, så att de i språkligt hänseende
icke längre kunna räknas till hamiterna, Mera typiska
exempel på hamiterna äro deremot berber-stammarna, som
bebo Atlasbergen och en del af Sahara. De äro alla
muhammedaner och hufvudsakligen nomader med hjordar af
kameler och får. Bedsja bebo stepptrakterna mellan
den nubiska delen af Nilen och Röda hafvet och äro
till största delen nomader. Till dem sluta sig bogos
i bergen n. v. om Massaua samt Abbessiniens äldsta
befolkning agau och falasja. Vid sydvestra kusten af
Röda hafvet intill Bab-el-mandeb bo danâkil, begränsade
möts. af galla, som bo dels i, dels s. om Abessinien
mellan 8° n. br. och 3° s. br. De nordliga
galla-stammarna äro muhammedaner eller abbessinska
kristna, de södra hedningar. I århundraden hafva de
legat i fejd med sina grannar sómal, hvilka bebo hela
den efter dem uppkallade halfön mellan Adenviken och
Indiska hafvet från Bab-el-mandeb till Tanafloden. De
äro sannolikt ett blandfolk med mycket semitiskt blod
i sina ådror.
Semiterna äro (frånsedt judarna) representerade af
endast två folk: araberna och abessinerna. De förre
uppträda väl icke i något stort antal, men de hafva
dock haft en ofantlig betydelse för hela Nord-A.
och en del af Öst-A. derigenom att de påtvingat den
äldre befolkningen i dessa trakter sin religion, sin
kultur och sitt språk. Abessinerna äro afkomlingar
af en skara himjariter, som några århundraden före
vår tideräknings början lemnade sitt fädernesland
Syd-Arabien och koloniserade det midt emot liggande
Abessinien. De äro kristna, men bilda ett alldeles
särskildt kyrkosamfund.
Indoeuropéerna uppträda endast som kolonister vid
kusterna: fransmän i Algeriet, portugiser i nedre
Guinea och Mosambik, engelsmän i Kaplandet och
holländare (boers) i de sydafrikanska republikerna.
Den andra stora folkgruppen i A. äro negrerna,
hvilka man på grund af språket delat i äkta negrer
(Sudan-negrer) och bantunegrer (kafferfolk). De
förstnämnda bebo A. s. om Sahara mellan ungefär 5° och
15° n. br. från Atlantiska hafvet i v. t. o. m. Hvita
Nilens vattenområde i ö. jämte tvänne från detta
bälte åt n. och s. utgående utsprång, af hvilka det
förra sträcker sig mellan 12° och 22° ö. lgd från 15°
till 25° n. br., det senare intränger mellan 35°
och 37° ö. lgd i bantuområdet från 5° n. br. till
5° s. br. På grund af språkets olikhet skilja
negrerna sig i en mängd stammar, från hvilka några
språkforskare, bl. a. Fr. Müller, vilja afsöndra fulbe
samt njamnjam och monbutto v. om Hvita Nilen, kwafi
och masai s. om eqvatorn m. fl. jämte nuba i Nildalen
till en särskild språkstam, nubarasens (se vidare
Negerspråk och Negrer). Bantunegrerna, bantufolken
l. kafferfolken intaga hela A. s. om de af negrerna
bebodda områdena med undantag af sydvestra delen. Dit
höra bl. a. kustkaffrerna s. om Sambesi (med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
