Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara senare interpolationer, tillkomna med afseende
på det redan befintliga nya Ilion. Ett epokgörande
inlägg till förmån för Hissarliksteorien har
åstadkommits genom H. Schliemanns sedan 1871 i
flere repriser utförda storartade utgräfningar på
sistnämnda plats (se Ilion och Schliemann). Den
vetenskapliga betydelsen af de der gjorda fynden är
ännu långt ifrån afgjord. I sjelfva verket torde
det vara en vansklig uppgift att med ledning af
de homeriska sångerna noggrant bestämma det gamla
T:s läge och bringa detta i öfverensstämmelse med
verklighetens lokala förhållanden. Ty efter all
sannolikhet har den homeriska topografien såväl som
de i de homeriska sångerna skildrade händelserna till
stor del framgått ur skaldens fantasi. – 2. Se Troia.
A. M. A.
Trojan, stad i Bulgarien, vid Donaus biflod Osma,
i Kotsja Balkan, öfver hvilket ett pass leder från
T. till Karlovo i Östrumilien. Omkr. 6,500 innev.
Trojanska hästen. Se Trojanska kriget.
Trojanska kriget, odödliggjordt genom de homeriska
sångerna, var det förnämsta bland de samfäldt grekiska
nationalföretag, i hvilkas skildrande och poetiska
utsmyckande den grekiska sagodiktningen fann en
af sina mest tilltalande uppgifter. Den trojanske
konungasonen Paris (se denne) blef vid ett besök
i Sparta gästfritt emottagen af konung Menelaos,
men lönade denna gästfrihet genom att med gudinnan
Afrodites hjelp förleda och såsom sin maka bortföra
Menelaos’ gemål, den sköna Helena. Detta var en
förolämpning mot hela det grekiska folket, hvilken
kräfde blodig upprättelse, och under öfverbefäl af
Menelaos’ broder Agamemnon, den mäktige konungen i
Mykenai, sammanslöto sig nästan alla grekiska furstar
till ett hämdekrig mot Troja. Vid Aulis på Beotiens
kust samlade sig den grekiska hären, öfver 100,000
man stark och med en flotta af 1,186 skepp, för att
derifrån göra öfverfarten till Troas. Men genom ett
misstag om kursen landade den i stället i Teuthranien
inom södra delen af Mysien; och när grekerna, efter
att hafva tillbakaslagit ett anfall af landets
konung Telefos, å nyo gingo till segels, blefvo de
af en storm drifna tillbaka till Grekland. Efter
en längre tids dröjsmål var flottan å nyo samlad
vid Aulis, men uppehölls nu genom vidriga vindar
af den på Agamemnon förtörnade Artemis, och först
sedan Agamemnon genom offrandet af sin egen dotter
Ifigeneia blidkat gudinnan, kunde affärden ega rum. De
i antal underlägsne trojanerna, hvilka förgäfves sökt
hindra grekernas landstigning, drefvos tillbaka inom
stadens murar, och grekerna slogo läger på stranden,
sedan de der uppdragit sina skepp. Mot Trojas fasta
murar kunde dock deras endast för strid på öppna
fältet beräknade krigskonst ingenting uträtta, och
om en systematisk belägring hade man tydligen ingen
föreställning. Betydliga delar af den grekiska hären
måste dessutom tidtals aflägsna sig, dels för att så
och skörda på det närbelägna traciska Chersonesos,
dels på plundringståg till den kringliggande trakten,
der åtskilliga mindre städer intogos. Så
uttänjdes kriget under ständiga skärmytslingar år från
år, och mer än en gång voro grekerna betänkta på
att öfvergifva ett krigsföretag, om hvars lyckliga
fullbordan de började misströsta, något, som dock
den okufligt ihärdige och sluge Odyssevs lyckades
afstyra. På tionde året, då afgörandet nalkas,
uppflammar kriget med större häftighet. Gudarna
sjelfva, ej nöjda med att från Olympens höjd
leda händelsernas gång, blanda sig i striden och
kämpa, somliga på grekernas, andra på trojanernas
sida. De senare hafva i det hela öfverhand, så länge
Achillevs, vredgad öfver en honom af Agamemnon
tillfogad oförrätt, håller sig overksam. Men då
han, uppbragt öfver sin vän Patroklos’ fall, å nyo
uppträder i striden och dräper Hektor, trojanernas
förnämste hjelte, måste de vika. Till deras
undsättning komma Penthesileia, amazonernas drottning,
med sina qvinliga härskaror, och den väldige Memnon,
aithiopernas konung, men Achillevs fäller dem båda. Ej
långt derefter stupar han sjelf, dödligt sårad af
Paris’ pil, och dermed är jämnvigten återställd. Äfven
sedan grekerna till sin hjelp kallat Filoktetes,
arftagaren af Herakles’ båge och pilar, och Achillevs’
son, hjelteynglingen Neoptolemos, befinnes Troja vara
ointagligt, så länge dess palladion, Pallas Athenes
heliga bild, finnes i behåll. Då åtaga sig Odyssevs
och Diomedes vågspelet att smyga sig in i staden och
bortföra gudabilden, dervid understödda af Helena,
som redan börjat längta tillbaka till fädernesland
och hem. Härmed är Trojas öde besegladt. Enligt
Kalchas’ och Odyssevs’ råd hoptimra grekerna en
jättestor häst af trä, den s. k. trojanska hästen,
i hvars ihåliga buk deras förnämsta hjeltar taga
plats. De öfrige grekerna rusta sig skenbart till
affärd och bestiga skeppen, men segla icke längre än
till den närbeläga ön Tenedos. Trojanerna strömma
emellertid ut ur staden och varseblifva med häpnad
den kolossala trähästen. De försigtigare bland dem
misstänka ett försåt, men den listige Sinon, hvilken
grekerna qvarlemnat, lyckas öfvertala dem att flytta
hästen in i staden såsom en tacksamhetsgärd åt gudarna
för den lyckliga befrielsen. Vid nattens inbrott
tillkallar Sinon genom en eldsignal de vid Tenedos
bidande grekerna och utsläpper tillika de i hästen
inneslutne krigarna. Under mord och plundring sprida
sig de grekiska härskarorna i den olyckliga staden,
hvilken fullständigt uppgår i lågor. Dess innevånare,
hvilka i glädjen öfver sin befrielse redan hängifvit
sig åt sorglös och yrande festfröjd, blifva till
större delen antingen nedhuggna eller bortförda i
slafveri. Endast Aineias och Antenor med sitt följe
lyckas rädda sig och utvandra till främmande land
för att uppsöka ett nytt hemvist. – Detta är det
trojanska krigets hufvudsakliga förlopp, sådant det
låter sammanställa sig efter dels äldre, dels yngre
literaturkällor. Hufvudberättelsen i Iliaden omfattar
blott en kort, men innehållsrik period af kriget
under dess tionde år (se Homeros, sp. 1463). Några
mindre episoder förekomma såsom inlagda berättelser
i Odyssén. Utförligt och med anslutning till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
