Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teleki. 4. Samu T. - Telemachos. Se Odyssevs. - Om Fénelons roman »Les aventures de Télémaque» se Fénelon - Telemann, Georg Philipp - Telemarken, landskap i det inre af Bratsbergs amt, Norge - Telemeter, benämning på åtskilliga slag af distansmätare - Telenget. Se Tatarer C, 5 - Teleologi, filos., den verldsåsigt, som förklarar förändringarna i verlden ur ändamålsorsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Baringosjön. Från Leikipia gjorde han en utflygt till
Kenia, hvars topp han sökte uppnå, ehuru han till
följd af bergväggarnas branthet ej kom högre än
till snögränsen, närmare 4,500 m. Från Baringosjön
upptäckte expeditionen – resans förnämsta resultat
– en i norr belägen stor (omkr. 7,900 qvkm.) sjö,
Basso-narok (»svarta sjön»), omdöpt till Rudolfsjön,
hvilken, omgifven af en fullständigt vegetationslös,
vulkanisk nejd, ligger mellan 2° 16’ och 4° 47’
n. br. 472 m. öfver hafvet. Tvänne stora floder,
den ena från n., den andra från v., falla ut i sjöns
nordände. Från Baringosjön bröt expeditionen upp i
Jan. 1888 och var åter i Sansibar i Okt.
Telemachos, Se Odyssevs. – Om Fénelons roman »Les
aventures de Télémaque» se Fénelon.
Telemann, Georg Philipp, tysk musiker,
f. 1681. d. 1767, blef 1704 organist vid Neukirche
i Leipzig, 1709 kapellmästare i Eisenach och
1712 i Frankfurt am Main samt 1721 »städtischer
musikdirektor» i Hamburg. Han var oerhördt produktiv
och hade på sin tid långt större anseende än
Seb. Bach, hvilken erhöll Thomaskantorsplatsen
i Leipzig, först sedan T. undanbedt sig
densamma. Efterverlden har emellertid alldeles glömt
T:s kompositioner, hvilka äro idel fabriksarbeten. Han
skref öfver 600 uvertyrer, 40–50 operor, 12 årgångar
kyrkokantater, 44 passionsstycken, 32 stycken för
prestinstallationer, 33 »Hamburger kapitänsmusiken»,
oratorier, festmusik af alla slag och en otalig mängd
mindre arbeten. A. L.
Telemarken, landskap i det inre af Bratsbergs amt,
Norge, omfattar två fögderier, Öfre och Nedre T.,
med resp. 12 och 6 härad, med sammanlagdt 44,029
innev. (1875). T. är bekant för sin naturskönhet,
hvilken ständigt lockar en mängd resande. Det högsta
fjället är Gausta (1,884 m.). Samfärdseln underlättas
af en mängd insjöar, hvilka stå i förbindelse med
hvarandra genom farbara elfvar och kanaler. Den
1861 färdigbyggda Lövlidkanalen förenar Norsjön
och Hiterdalsvandet med hafvet. Under byggnad är
Ulefors–Strengenkanalen, som beräknas blifva färdig
1891 och skall sammanknyta Norsjön med insjöarna
i vestra T. Jämte bergsbruk idkar befolkningen
åkerbruk, boskapsskötsel (korna äro mycket värderade
såsom mjölkdjur) och skogsdrift. Tillgången på
skog är ansenlig. T. erbjuder mycket af intresse
i sitt folklif, hvilket ända till nyaste tiden
hållit sig jämförelsevis oberördt af främmande
inflytande. Folklynnet var länge halsstarrigt och
vildt; i forntiden voro bönderna berömda bågskyttar,
numera äro de Norges skickligaste skidlöpare. Den
gamla folkpoesien höll sig länge qvar, och T. har
lemnat de rikaste bidragen till Landstads och Bugges
samlingar af norska folkvisor. Många ålderdomliga
byggnader hafva påträffats i T., och befolkningen
har stått framom andra landsdelars i silfverarbete,
väfning och brodering. Y. N.
Telemeter (af Grek. tele, fjärran, och metron,
mått), benämning på åtskilliga slag af distansmätare
(se d. o.), särskildt sådana, som äro ämnade att
gifva större noggrannhet vid afståndsmätningar för
artilleriets behof. Bland
telemeterkonstruktörer må särskildt nämnas svenske
kaptenen W. Unge.
Telenget. Se Tatarer C, 5.
Teleologi (af Grek. telos, mål, ändamål, och logos,
lära), filos., den verldsåsigt, som förklarar
förändringarna i verlden ur ändamålsorsaker. Med
ordet teleologi förstås äfven i allmänhet ett
uppfattningssätt, som för det gifnas förklaring
hänvisar till ändamålsorsaker, äfven om det ej
genomföres till en universel verldsåsigt. Teleologien
kan vara antingen transscendent, då ändamålsenligheten
i verlden fattas såsom inlagd af en för verlden
sjelf främmande och yttre makt, hvilken för oss
blir mer eller mindre obekant, eller immanent, då
ändamålsenligheten fattas såsom en i verlden
inneboende makt, till följd hvaraf just tingens eget
väsende bestämmer deras utveckling så, att den syftar
och i många fall leder till ett visst resultat. I
senare fallet ligger ändamålsenlighetens djupaste
grund deri att ändamålet är potentialiter (till
anlaget) närvarande i det, som skall utvecklas,
och eger makt att sträfva fram till sitt eget
förverkligande, under förutsättning att ej yttre
omständigheter lägga hinder i vägen.
En teleologisk verldsförklaring var, likasom ett
teleologiskt betraktelsesätt i allmänhet, utmärkande
för den grekiska spekulationen, särskildt i dess högre
former, t. ex. hos Platon och Aristoteles. Äfven
under medeltiden framträdde den ofta, ehuru ej
uteslutande, i transscendent form. En immanent
teleologi förbereddes i viss mån dels af den
arabiska spekulationen, dels, och framförallt, af
renaissancens filosofi. Men den hänvisning till
s. k. qualitates occultae, som inom denna ofta
framträdde, ledde till fantastiska resultat, hvilka
framkallade en reaktion, representerad af Cartesius
och dennes efterföljare. Gud, så lärde Cartesius,
har visserligen sina ändamål med tingen, men dessa
äro oss helt och hållet fördolda. Vi böra derför
ej söka förklara företeelserna ur ändamålsorsaker,
utan stanna vid de mekaniska. En i flere afseenden
liknande uppfattning, dock mer afgjordt syftande
till rent förnekande af all teleologi, hyllades af
Spinoza. Å andra sidan gjorde Leibniz det teleologiska
betraktelsesättets rätt gällande, dervid i flere
afseenden påverkad af äldre åsigter. Undanskjuten
i viss mån af upplysningstiden och Kants filosofi,
framträdde den teleologiska synpunkten åter med all
sin styrka i den schelling-hegelska filosofien och
upptogs af Boström med de modifikationer, som följde
af hans allmänna ståndpunkt. Den nyaste spekulationen
har visserligen uppställt begreppet utveckling såsom
ett af spekulationens förnämsta hufvudbegrepp,
hvilket i vissa fall får betydelsen af att vara rent
af det förnämsta, men intager dock till teleologien
en i viss mån sväfvande ställning, ofta syftande
till att hänföra utvecklingen till rent yttre orsaker
(naturligt urval m. m.). Till en god del torde detta
bero derpå att det med teleologien så nära förbundna
begreppet potentialitet (se d. o.) i det väsentliga
ännu är af vetenskapen outredt. – Om de teleologiska
bevisen för Guds existens och själens odödlighet se
Gud och Odödlighet. L. H. Å
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
